Aftonbladet – 11 juni 1851, sida 2

Men den förfärliga trängseln och oväsendet som uppstår vid passagerarnes landstigning sör det särdeles svårt för herr Liber att komna öfver landgången med sin voluminösa papverslunta. Han viljer visserligen att gå i gåsmarsch, nen det tjenar föga; ty han har knappt tagit femte steget,) förr än en liten matrosdjefvul kommer springande med herr John Parick Steepychaises nattsäck och skuffar i faren till tidningsmannen, så att hela exposiionsvaran ett, tu, tre, plaskar i sjön. Herr Liber svor väl smått öfver gåsmarschernas onytta; men hvad var att göra? Den starka strömmen för hastigt tidninsarne bort åt en af de kinesiska yonkerna, som ligga förtöjda icke långt från ångfartyget. En liten beschäftig kines, som ser dem komma simmande, lagar sig genast i ordning utt fiska opp dem; han svettas och arbetar väl en stund dermed, men lyckas slutligen både med Herman Bjurstens vackra Mastnuggsflickan, ända till den gamla Postgumman, dem han hissar opp på däck och ger till ett äkta kinesiskt glädjerop. Nu har jag dem, hvad är det för ena små svarta bokstäfver de der! tänker kinesen och sätter på sig glasögonen för att läsa, men han kan ändå icke begripa ett enda ord. Herr Liber har emedlerlid skyndat bort till den kinesiska yonken och anhåller höfligt att mot hittelön återfå sina saker. Men kinesen stretari det längsta emot, han tycker det vore så innerligen roligt att få behålla fyndet. i Herr Liber har redan nappat tag i vÄn en gång Folkets röstv och Rätt och sanning på allvar,, dem han lyckas bemäktiga sig. ) Gäåsmarschen gär redan på femte dagen —t—!-—! Ni menar väl gencralmarschen? Öresundsposten.