Aftonbladet – 4 juni 1851, sida 5

——— G-X-zH--.goccc-6Fcftthh)TtHLTÅ5i5FRR.k..-SStjtqq TT de med yttrande att han ej hade hopp om att under sin -lifstid få se frågan löst. Hr Almgren gick in på Lagerbjelkes förslag, men i fall.det ej blefve antaget, på hr Brincks. Er Lagergren anförde, att det kungliga förslagets fall visat att intet sådant är tillämpligt, sävidt det ej hvilar på ständ och klasser: en åsigt som han redan vid 1840 ärs riksdag uttalat och till följe hvaraf han nu röstade för grefve Lagerbjelkes, det endå hvarigenom en representationsförändring blefve möjlig; ty inom bondeständet råder den känsla, att dess medlemmar ej skulle erhålla någon plats inom representationen, så framt de ej få en sådan sig i grundlagen tillförsäkrad, och från detta håll skulle sälunda det svåraste motständ möta. — Hr Billström kunde ej biträda utskottets förslag, emedan det innefattar hvarken valordning eller arbetsordning. Fivad hr Brincks angår, så var det af den beskaffenhet, att det vid tillämpningen ej kunde godkännas. Bestämningarne beträffande de direkt och de indirekt väljande voro ej tillfredsställande och hvad städerna angär, kunde tal. ej gilla att en:röst betydde lika mycket som hundrades, representerade af en elektor, o. s. v. Tal. hyllade Örebroförslaget, med den förändring att landthingets ledamöter måtte blifva flera, och slöt sig sålunda till B. Gudmundssons reservation. Hr Björck gillade ej nägot af de ifrågavarande förslagen, utan hade under hela riksdagen arbetat för ett förmedlingsförslag.. För att doek ej nu afskära möjligheten att komma till nägot resultat i representationsfrågan, förenade sig hr B. med hr Ekholm; Detsamma gjorde ock hr Pettersson. Som förut är nämndt blef genom votering med.34 röster emot 18 hr Brincks förslag med nägra förändringar antaget säsom uttryck för: borgareständets tanke. Endast hr: Bjuhr reserverade sig häremot. Det är redan omtåladt, att Statsutskottets utlåtande. (n:o 133), afstyrkande befrielse för rusthållare från skyldigheten att under krig remontera och ersätta utredningspersedlar; återremitterades från Bondeståndet. Denna fråga har vid flera riksdagar varit underkastad riksståndens pröfning, men aldrig sedan år 1823 kunnat vinna tre stånds bifall. Den synes likväl förtjena en större uppmärksamhet än man, invaggad under fredslugnets säkerhet, synes deråt egna; emedan utan all fråga det är en af de största obilligheter, att efter de förändringar som inträdt sedan rusttjensten infördes, ännu vilja i och för landets försvar kasta på några få tusen individer :enskyldighet, som kan blifva för dem så nedtryckande. Vi meddele här ett anförande, som närmare framhåller förhållandet. Riksdagsmannen Per Pålsson från Skåne yttrade: å Det synes vara alldeles omöjligt, att under närvarande representationssätt. komma till nägon rättvis fördelning af de bördor, som så ojemnt och obilligt hvila på jordbruket. Det är icke nog att ingen lindring kan utverkas i de ständiga åtaganden, som jordbrukarne ingått under tider, då städerna icke hunnit till något synnerligt antal och förmögenhet; samt Adeln och Presteständet visste att förskaffa sig alla slags privilegier och friheter på allmogens bekostnad, och således jordbruket utgjorde såväl skatterna som försvaret; man vill ieke en gäng medgifva, att lofva betrygga det emot de tillfälliga, öfverdrifna och möjligen förstörande verkningarne af skyldigheter, som likväl äro af den allmänna natur och den vigt för hela samhället; att det väl pätagligen synes böra vara statens pligt att åtaga sig desamma. Jag har vid tre riksdagar vågat yrka, att Rikets Ständer måtte förklara rusthållare befriade från skyldigheten att under krig ersätta förluster af hästar, beklädnads-, beväringsoch utredningspersedlar; så, att vid kommendering i fält regementet afmönstrades till kronan; i stridfärdigt skick, samt efter återkomsten åter inmönstrades till provinsen och rusthållarne: Denna begäran . stödjer sig på den naturliga,: i så mänga fall redan erkända regeln, att landets försvarsväsende, såsom varande till gemensam fördel för alla, bör bekostas för allmän räkning och ej drabba enskilda klasser; men jag har dock icke på längt när fordrat denna satsens tillämpning i :sin helhet. Jag har blott yrkat den, för krigstillfällen, då sunda förnuftet vitsordar orimligheten att en ägare af rusthäll skall ensam ansvara för alla de förluster, som kunna uppstå genom hästens oeh persedlarnes förstöring eller förbrukning; hvilka förluster kunna blifva alldeles oberäkneliga .och förstörande för den enskildes välfärd. Jag har i mina motioner framställt de lidanden denna obegränsade ansvarighet kan medföra för enskilda eller somliga provinser; under det andra alldeles undslippa; jag har ådagalagt, att den kan komma att verka olyckligt på sjelfva krigstillfälligheterna, då en anförare måste tveka att använda en trupp, hvars nederlag skulle tillskynda ofantliga partiella förluster ät en enda ort, en enda samhällsklass; jag har. äberopat erfarenheten af de öfverdrifna kostnader, som följa af omöjligheten för den enskilde hemmavarande rästhällaren, att bedöma eller kontrollera uppgifter på defekter och verkliga kostnader: kontroller som lättare iakttogos om ansvaret skulle utkräfvas för statens räkning... Jag har med ett ord anfört allt, som redan i andra länder medfört rusttjenstens totala afskaffande,. men som jag här blott begärt skulle få gälla för befrielsen under krig. Allt förgäfves. Man svarar: att denna skyldighet blifvit irusthällskontrakten bestämd; men man besinnar ej hvilka skillnader som sedan den tiden uppstätt i kostnaderna; hvilka anspråk staten gör på: hästars oeh persedlars