Aftonbladet – 4 juni 1851, sida 2

nästan blott existerat i afskrifter. Verket rekommenderar sig sålunda till sitt inre och yttre ganska fördelaktigt. Man skulle blott kunna anmärka en någon gång uteblifven strängare harmonisk revision, som. t. ex. i M 18 varit behöflig, samt en visserligen ej så ringa qvantitet tryckfel, hvilka merendels dock äro alltför uppenbara för att kunna missleda. Utgifvaren synes varit betänkt på att detta hans arf till kommande sångargenerationer ej måtte begrafvas inom bokpermarnes väggar; han tycks önska att dessa toner, såsom barn af den äkta humorns genius, med skämtet på läpparne och allvaret i hjertat, måtte fortfarande tillhöra lifvet, förljufvande dess sorgliga stunder och höjande njutningen af dess glada. Han har derföre i dedikationen till executor testamenti utnämnt en sångare, hvars ypperliga stimma ej mindre än hans sinne för den glada konsten utan tvifvel skall rättfärdiga det skänkta förtroendet — nemligen hr O. Strandberg, åt hvilken dettestamenterade med varm hand vänskapsfullt öfverlemnas. —u—