Aftonbladet – 3 juni 1851, sida 2

sådan present. Vi förmoda också, att en när mare pröfning i detta hänseende kommer at anställas i följd aft det norska sockerbruks bolagets uppgifter. — Nedanstående utdrag af ett bref från Kö pingstrakten, af den 23 Maj, synes förtjen uppmärksamhet med afseende på frågan on möjligheten att för ett annat år förekomm den vattenuppdämning i Mälare-bassinen, son denna vår visat sig så långvarig. Vi bör emellertid här begagna tillfället att skingra eI förmodan, som höres vara nog allmän, nem. ligen att det utlopp, som vattnet förut haft vic sidan af slussholmen, nu skulle vara alldeles stängdt. Detta är nemligen icke fallet för hela den ena sidan, der man ser och hör vattnet ännu strömma friskt fram. Efter en längre tids torka, ha vi ändtligen natten till sistl. mändag och hela mäåndagsförmiddagen fitt ett herrligt regn, som mycket uppfriskat våra högländare äkraroch ängsfält. De närmare Mälarestränderna belägna äro såväl på Westmanlandssom Södermanlandssidan ännu vattendränkta, och hvad som varit välkommet och önskvärdt för de förra, ha vi befarat som skadligt för de sednare, helst Mälarer visst icke behöfver någon ytterligare tillökning frär höjden. Dess långsamma sjunkande, medför för dem, som intill dess stränder ha inägor, förluster i bäde säd och hö, som ej kunna beräknas. De vidsträckta kronängarna säväl mellan Köping och Kungsör, som de på bäda sidor om Arboga-ån belägna bäde äkeroch ängsfält, ha länge haft utseende af en stor sjö. Vattnet har ännu sjunkit obetydligt och lofvar ej före midsommaren att alldeles försvinna. Många tunnlands besädda äkerfält af säväl. vintersäd som hafra hafva derigenom blifvit i trakten häromkring förstörda, och många hafva, såsom vattensjuka, ännu ej kunnat besäs hvarken med korn eller hafra, och kunna det förmodligen icke heller i är, ätminstone icke med hopp om nägon skörd af säd. En hastigt öfvergäende öfversvämning hade gjort sankare änga godt; men en så länge qvarstäende förderfvar dem alldeles, som man ser på de få stycken, som hittills blifvit bara, der den af öfversvämningens början fram. lockade gräsbrodden ligger som ett gult skinn öfvel marken. Mänga hundra tunnlands gröda är i desse provinser för innevarande är säkert tillintetgjord. At efter en snölös vinter, blott genom ett par dagars snöfall och regn i slutet af April och början af Maj, Mälaren kunnat stiga högre än efter 1818 ärs snörika vinter, det sista stora vattenflöde man här erinrar sig, ja äfven efter 1850 ärs stora snömassor, tillskrifver man allmänt häromkring den nya slussbyggnaden i Stockholm, hvarigenom det aflopp Mälarevattnet äfven hade genom qvarnströmmen blifvit hindradt.. Om så är, kostar denna slussbyggnad säker Mälare-provinserna för innevarande är så mycket, som den redan kostat Stockholms stad och uppfyllei dem tillika med grundade farhägor för de följande. Dä hvarje vattenverks byggande är betänkt på utvägar att afleda öfverflödigt vatten, kan man ej före. ställa sig att en så utmärkt byggmästare, som der hvilken i Stockholm byggt de dyra slussarna, ej skulle förutsett behofvet för Mälaren att småningom afbörd: sig sitt öfverflödande vatten genom nägot ytterligare utlopp än Norrström. Emellertid är detta den all männa tron här i orten, och jag berättar blott hvad jag öfverallt hört yttras. Önskligt vore derföre om nägon upplysning i detta afseende meddelades allmänheten, sem ätminstone för framtiden kunde skingra hennes farhägor. De olyckor, som redan skett, stå ej mer att bjelpa. Men de äro och blifva ytterligare nog stora för att ej allvarligt föranleda utvägars vidtagande till deras förekommande, så vidt detta är möjligt. Att den för vintersädet särdeles oblida vintern, utmärkt af afvexlande regn, blida dagar och stränga barfroster, hvarigenom sädesrötterna och den blida väderleken, retade att skjuta nya skott, af regnskurarna blifvit blottade och sedermera af påföljande frostnätter och s. k. is-brännor dödade, förvandlat de i höstas frodigaste äkerfält till numera på mänga ställen föga lofvande och hvad man kallar äker-tunna, om ej fläckvis alldeles utgångna, är en känd sak; och rägen har också här i städerna redan betalts med 135 å 16 rdr tunnan, samt potatisen på auktioner stigit ända till 8 rdr tunnan — priser, som härdt trycka den fattige. Vi minnas ej nägot är, då löfsprickningen så länge dröjt. Krusbärsbuskarna, vanligen de tidigaste värförkunnare, äro nyss utslagna, men syrenerna, som komma dem närmast, stå ännu nakna, emedan deras under senhösten och vintern nära till utsprickning svällda knoppar tvenne gånger bort frusit. Lika sen blifver väl skörden, om vi ej snar få en stark värma; ty rågarna, vanligen i ax vid Eriksmessan eller kort derefter, lofva ej nägra sådana förrän omkring Pingsttiden och knappt dä.