Aftonbladet – 3 juni 1851, sida 2

Fortsättring af Bevillnings-utskottets för slag till tullbevilining. A stängjern, nu till införsel förbjudet, hafva hn Rosenblad och Murån föreslagit införselstullens be. stämmande till 4 rdr skeppundet stapelstadsvigt. Hi Schwan har tillstyrkt en tullsats af 3 rdr 16 sk. med successiv nedsättning af 8 sk. om året under 8 är till 2 rår skeppundet. Uti hr Hjertas omförmälda motion är yrkad en vida väsendtligare nedsättning så att tullen skulle blifva högst 1 rdr. Till stöd fö: detta förslag har hr Hjerta anfört, hurusom det vore bekant, att svenska jernet, i anseende till sin godhet för vissa ändamäl, utgjorde en nödvändighetsvara på den utländska marknaden och betaltes vida högre, stundom mer än dubbelt mot det engelska, hvilket likväl för fiera ändamäl vore lika användbart. Att, såsom nu sker, till dessa ändamäl använda det dyrbarare svenska jernet, ii stället för att utbyta detsamma mot det vida billigare engelska, vittnade, etter hr Hjertas åsigt, om dålig hushällning; ty man uppoffrade på detta sätt onittigt den prisskilnad, som vid varubytet kunde besparas. Erinrande hr Hjerta vidare, att jernet, erhållet för billigt pris, skulle i vida betydligare män förbrukas och genom bearbetningen inom landet för denna utvidgade förbrukning lemna en ökad arbetsförtjenst, äfvensom att, derest man skulle lyckas få de i Frånkrike mot införsel at svenskt jern lagda hinder undanröjda, afsättningen kunde komma att sä tilltaga, att priset härstädes, under restrictionerna mot införsel af utländskt jern, ytterligare stegrades eller ock tillverkningen blefve, utöfver säkerheten för skogarnes bestånd, uppdrifven. Och har hr Hjerta slutligen, för den händelse att hans förslag kunde väcka oro för svenska bruksintressets beständ, alternativt tillstyrkt, att försök dermed på ett år mätte anställas och rikets ständer till Kongl. Maj:t öfverlemna att, efter den tidens förlopp, med hänseende till sig företeende omständigheter vidare besluta huru intill nästa riksdag borde med tullen ä denna artikel förfaras. Utan att vilja bestrida riktigheten i allmänhet af de grundsatser för varubyte, hvarpäj herr Hjerta byggt sitt nyss anförda förslag, anser utskottet likväl tillämpningen af samma grundsatser på ett af landets aldra vigtigaste industrialster påkalla en varsamhet, som icke fär läta sig nöja med sannolikheter eller på vägsamma försök äfventyra allmänt och enskildt väl. Med säkerhet kan man icke förutse, att allt eller ens någon betydlig del af det svenska jern, som nu går till inhemsk förbrukning, men i väsendtlig mån blefve, med antagande af herr Hjertas förslag, från inhemska marknaden undanträngdt af det vida billigare engelska, skulle finna motsvarig afsättning i utlandet,