Aftonbladet – 3 juni 1851, sida 2

der konsumtionen af det dyrbara svenska jernet alls tid mäste inskränka sig inom de tränga gränserna af dess oumbärlighet; och ett enda års misslyckade försök kunde likväl för lång tid nedsätta den svenska jernproduktionens krafter. Utskottet tror således, att äfven denna handtering, vid förbudsskyddets borttagande, måste tillförsäkras en skyddsttull, som med sä kerhet förekommer väldsamma brytnhingar; och i sädant hänseende tillstyrker utskottet, aatt införselstullen å stängjern må, i likhet med hvad KKongl. Maj:ts förslag vid sistlidne riksdag innehöll sanmt herrar Rosenblad och Muren nu föreslagit, bestänmmas till 4 rdr skeppundet, utan successiv nedsättninng deri intill nästa riksdag. Utskottet har i sitt yttrande om denna artikel erkänt den princip, hvarpå hr Hjerta grundat sin motion om en större nedsättning för införseltullen å jern, men likväl föreslagit en tullafgift, som helt och hållet hindrar billigare jernsorters begagnande för de ändamäl som med motionen asyftades, nemligen till användande för åkerbruksredskap, byggnadsarbeten och gröfre vagnsbeslag m. m. Detta synes ej konseqvent, och utskottets motskäl synas oss ej heller uthålla en närmare granskning, säirdeles om, såsom i motionen alternatift är fööreslaget, nedsättningen till en början gjordes på ett års försök. För det första lärer det nämligen ej kunna nekas, att förbrukninger af jern numera ingår såsom en af de aldraförsta nödvändighetsartiklar i snart sagdt hvarenda näring, och att följaktligen priset på denna vara är af stor betydenhet. Om-meå-derföre äfven skulle antaga, att den svenska jerntillverkningen skulle finna sin afsättning något förminskad genom en ändring i det monopolium, som så betydligt fördyrar em mängd artiklar, hvilka kunde med samnna användbarhet fås för bättre köp från anneat håll, så förstå vi icke hvarföre jerntillvearkarne skulle företrädesvis framför alla andra vara berättigade att genom monopolets fortfarande skattlägga hela landets konsumtion med så betydligt ökade utgifter. Men det är alldeles icke sagdt, att någon betydlig förlust för svenska jerntillverkningen behöfver uppstå. Om jern, genom användande af billigare sorter, kunde komma i mera bruk till en mängd gröfre artiklar, än för närvarande, så skulle detta åter draga med sig förbrukning af andra verktyger, hvartill det bättre svenska jernet behöfdes, och dessutom skulle införsseln af en del sämre utländskt jern otvifvelaktigt äfven öka ätgången på vårt eget. Denna erfarenhet hafva prohibitisterna aldrig velat erkänna, men den har dock visat sig konstant. Utan att hysa någon tanka på framgången af den nyssnämnda motionen hafva vi likväl ansett denna anmärkning här vara på sin plats. På sätt herrar Rosenblad och Muren, i enlighet med nyssberörda nådiga förslag, vidare yrkat, tillstyrkes, att bandoch plattjern med de fera under samma rubrik nu upptagna artiklar mä, vid förbudets upphäfvande, åsättas införselstull till. 5 rdr skeppundet; och att hittills till införsel förbjudna oförtenta plåtar må äsättas 8 rdr 24 sk. tull per skeppund, samt rubriken plåtar följaktligen få den förenklade lydelse, som taxeförslaget utvisar. Gällande taxa upptager finder en rubrik spik af mindre än 2 tums längd samt allt annat manufakturoch handtverkssmide, ej specificeradt, med 36 sk. införselstull per skålpund. Herr Winges vid artikeln filar här ofvan omförmälda motion innehåller yrkande om tullsatsens bibehållande; hvaremot herrar Rosenblad och Muren föreslagit ifrågavarande rubrikens indelning i opoleradt med 12 sk. och poleradt smide med 18 sk. införselstull per skälpund. Herr Hjerta har likaledes tillstyrkt rubrikens fördelning, dock siälunda, att pjeser af 1 till 2 skålpund kunde vid gällande tullsats bibehållas, från 2 till 10 skålpund få någon lindrigare afgift o. s. v. eller ock artiklarne skiljas efter olika art och beskaffenhet. Det är utom allt tvifvel, att nu gällande tullsats är alltför hög och nästan tillintetgjort all loflig införsel af den mångfald artiklar, som under denna rubrik hänföras. Såsom herr Rosenblad i sitt taxeförslag upplyst, införtullades är 1847 2ndast 11 skeppund, under det smugglingen i betydlig män bedrefs. Utskottet anser, i följd häraf, väsendlig nedsättning i tullafgiften vara nödvändig, men tvekar dock att på en gäng gå så långt, som herrar Rosenblad och Muren äskat. Med antagande af den utaf dem föreslagna klassifikation, tillstyrker utskottet säledes, att rubriken all annan spik samt allt annat manufakturoch handtverkssmide, ej specificeradt, må indelas i opoleradt, med 18 sk. och poleradt eller lackeradt, med 24 sk. införselstull per sikålpund. (Den bestämmelse utskottet här gjort af skilnad mellan poleradt och opoleradt jern med olika tullsatser, synes ganska riktig, dock borde i allt fall för tyngre pjeser, t. ex. öfver 1lispund, en lindrigare tull åsättas). Kardor och kardläder. Då kardor och kardläder utgöra redskap för så väl fabriker som husslöjden, samt införseln deraf, för fabrikernas behof, med kommerskollegii tillständ eger rum för den låga afgiften af 5 procent utaf värdet, men denna undantagsförmän icke kan komma husslöjden till godo, synes det vara angeläget) och billigt, att äfven huslöjden beredes någon motsvarande lindring genom nedsättning af den i taxan stadgade tull; och tillstyrker utskottet derföre, i öfverensstämmelse med hvad hrr Rosenblad och Muren föreslagit, att införseltullem å kardor och kardläder må nedsättas från 6 till 4 sk. skälpundet. Kimrök. Kimrök, nu äsatt 4 rdr tull per 100 skälpund, torde, med afseende på olämpligheten af en sådan qvantitet för tullberäkningen, och utan någon egentlig rubbning af tullafgiften, böra, på sätt hr Rosenblad tillstyrkt, åsättas 2 sk. införseltull per skälund. klen. Gäng-, linneoch sängklider, ej specificerade, äro med undantag af nya fruntmmerskläder af till införsel lofgifna tyger, hvilka förtulas efter värde med 33 !;:dels procent, till införsel. firbjudna. Att detta förbud hittills varit föga verksamt är allmänt bekant. Den rättighet förteckningen öfver vid införsel tullfria varor medgifver sjöfarande och resande att tullfritt införa dem tillhöriga klädier, när de äro synbart brukade eller, af egarne sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personlig;a behof — hvilcen rättighet icke torde kunna inskrämkas — Jemnar tt ganska vidsträckt fält för förbudets kringgående; y pröfningen för en resandes behof utaf medförda läder kan icke, utan att göra tulltjerstemännens beattning bäde för dem sjelfva och för de resande förnatlig, handhafvas med sädan stränglet, att icke föroudsstadgandet ofta öfverträdes. Då dessutom alla tyger, efter utskottets tanka, hädanefter böra till införsel tillätas, är det med gällande taxas syftning öfverensstämmande, att jemväl tillåta införsel af färliggjorda kläder, genom hvilken tillätelse, förenad ned lämpliga tullafgifter, inhemska handtverkerierna å mycket mindre kunna befara memligt inflytande, om tillverkningen åtminståne af gängrkläder iallmänet betingar personlig beröring emellian handtverkaen och konsumenten. I fråga om tullsatserna, som böra sättas i förbudets VRETA DERA NERV VED TEESE SEN RAA