Aftonbladet – 2 juni 1851, sida 3

packhus-arbetspenningar samt magasinshyra . . . . . 0: ONier ÖB. 34, Enär priset å syrup af ordinär qualitet vanligen är 1 sk. eller något mera lägre än priset ä mascovad, så äro i ofvanutförda kalkulationer alla afgifter, som för svenska raffinaderierna belasta råäämnet, lagda på toppoch lumpsockret. Då följaktligen syrupen ej deraf i ringaste mån betungas, så förblifver också hela det näst ofvanföre upptagna beloppet 2 s. 32,, rst. bko, som drabbar Fredrikshaldska raffinaderiets syrup vid införsel till Sverige, en ren fördel för Sveriges raffinadörer; och nägon import utaf denna artikel kan derföre ännu mindre vara att befara. Till undvikande af vidlyftighet är uti ofvan utförde beräkningar antagen en lika tillverkningskostnad vid de svenska raffinaderierne och vid det Fredrikshaldska. Men de allraflesta bland de förra, hvilka en läng tid ätnjutit absolut införselsförbud oeh derefter den ansenliga införselstullen af 5 sk., hafva derunder skördat så stora vinster, att deras raffinaderiverk längesedan äro amorterade. Vid det Fredrikshaldska raffinaderiet, som ännu ieke är färdigt och som sannolikt ej förr än i nästkommande Augusti månad kan komma i gång, måste deremot, såsom vid alla nya anläggningar, under första och andra året, intill dess driften kan vara stadgad och kunder för afsättningen vunna, dagligen och stundligen en mängd fauxz frais och afbränningar uppstå, som öka tillverkningskostnaden; hvartill kommer att vida högre arbetslöner betunga raffinaderiet i Fredrikshald, likasom äfven svårigheten att der på stället kunna få arbetare med vana och kunnighet i handteringen, hvilka derföre med dryga kostnader mäste införskrifvas från Sverige, Danmark och Tyskland. Uti alla dessa hänseenden hafva de svenska raffinadörerne en fördel framför det nyanlagda raffinaderiet i Fredrikshald, hvilken vinst icke är ripga, fastän det är svårt och nära omöjligt att kunna till bestämd siffra beräkna den. Utaf det anförda torde säledes få anses till fullo bevisadt, att Sveriges raffinadörer ej utiringaste män kunna rättmätigtanse sina intressen förnärmade genom den proposition som blifvit i näder öfverlemnad till norska storthinget, och att deras klagan deröfver är lika obehörig som grundlös. Tvertom är det raffinaderiet i Fredrikshald, som tydligen måste blifva lidande genom konkurrensen af svenskt raffinadsocker i Norge efter den 1 Juli 1854, i fall den betydliga utförsels-premien, som svenska raffinadörerne ätnjuta genom den höga Drawbacken vid export af toppoch lumpsocker, icke dessförinnan varder nedsatt. Att svenska statsverket också icke skulle kunna blifva lidande, i fall nägot parti toppsocker af Fredrikshaldska raffinaderiets tillverkning blefve infördt i Sverige, och hela öfverdriften och orimligheten af de derom gjorda förespeglingarne, faller så tydligt i ögonen, och är så lätt att ådagalägga för hvar och en som ej är alldeles ovan att handtera siffror, att det blott skulle leda till en onödig vidlyftighet, att. derutat här ingå i vederläggning., Uti en annan kort uppsatts skall Ins. på enahanda sätt eller med ovederläggliga siffror ädagalägga hvilka stora fördelar Sveriges raffinadörer hafva vid nförsel till Norge af raffinadsocker och sirup. Såsom tillägg till ofvanstående, anser Af.onbladet sig på grund af sakens vigt blott vöra fästa uppmärksamheten derpå, att hvad den ofvan intagna skriften blifvit anfördt, visserligen låter höra sig med afseende på den ;msesidiga fördel som svenske sockerraffina-lörer kunna hafva af sockers införande till Norge, och försäljning derstädes; men i afseende vå konkurrensen inom Sverige tyckes det vara ;gonskenligt, att de norske raffinadörerne, när le betala ingen tull för råsockret och får en killings exportpremie, äro i en vida fördelktigare ställning, d. v. s. att de kunna sälja ocker för billigare pris här, än den svenske affinadören som betalar nära fyra skillingar iksgälds i tull för råsockret, Denna slutsats örefaller alldeles klar och bindande, om rafnadsocker från Norge får hit införas mot alf tull, med afdrag af exportpremien, d. v. . att raffinadören i sjelfva verket betalar minre, än den svenske idkaren erlägger för råockret. Det enda man då skulle kunna säga å motsatta sidan är, att den inskränkning, vartill det norska raffinaderiets egare förbunit sig i afseende på tillverkningsbeloppet, gör ran af denna konkurrens mindre betydande i om beloppet vore obegränsadt. mn REV RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Tryckfrihetsmälet mo varige utgifvarn af tidNAR ua.