Aftonbladet – 30 maj 1851, sida 2

I sammanhang med ofvanstående och såsom drag till ställningens karakteristik för dagen, ör äfven här meddelas ordagrannt den proosition, som den bekante publicisten och reresentanten Emile Girardin ingifvit till natioalförsamlingen med begäran om dess skyndamma afgörande. I betraktande deraf, att ingenting är mera vådgt för regeringars bestånd, än föraktet förr lagarna; I betraktande deraf, att det är bättre affskaffa en ig om den är onyttig, än att låta den ostraffadt kymfas; I betraktande deraf att lagarnas förfall ätr detsamna som godtycket; I betraktande deraf, att lagen af den 111 Augusti 848 dag ifrån dag mera djerft trotsas ochh oförsynt visskännes i den förnämsta af sina föreskrrifter, hvilen lyder som följer: Artikeln 1. Hvarje anfall genom nägot af de meel som art. 1 af lagen den 17 Maj 1819 omtalar mot... de republikanska inrättningarna och konstiutionen, emot folksuveränitetens princip oclh den allnänna rösträtten, skall straffas med fängelse frän tre nänader till fem är och med böter från 300) till 6000 rancs; I betraktande af att saken icke täl uppskaof 1:o Emedan man bevisligen har kunnat : ostraffadt krifva sädana fraser som den följande, )hvilka ej nindre strida mot nationalförsamlingens mnyndighet in mot de republikanska inrättningarne, mot folkets uveränitet och den allmänna rösträtten: Den andra vögtiden var ett tjugu gänger upprepadt bifall ät den tyrelseform, som undansnillades Frankrike genom len provisoriska regeringen; 2:o Emedan ännu i dag flera tidningar berätta om n sammankomst, der en förändring i regeringssättet var utgjort föremålet för de öfverläggningar som lemnats ät offentligheten; framställer jag följande förslag: Dekretet af den 11 Augusti angående de brott och förseelserr, som begås genom pressen, afskaftas. Emile de Giirardin. Man finner, att detta förslag egentliligen innebär en djup ironi, nemligen att mann skulle afskaffa den lag som förbjuder anfalll på de republikanska institutionerna, och hviilket afskaffande motionären säger sig föredragga framför lagens öppna trotsande med auktcoriteternas bifall. För att emellertid göra sig ett rätt begrepp om hvad det vill säga att presidenten Bonapartes regering låter sådama konspirationer mot republiken öppet bedrifvas, behöfver man t. ex. blott föreställa :sig, att det fölle en samling personer här i Sverige in att träda tillhopa för att uttrycka sååsom sin gemensamma tanka, att konungadönmet här borde afskaffas, och öfverlägga om läimpligaste sättet dertill. Under ett bestående regeringssätt har sådant hittills alltid kallats en stämpling och betraktats af lagen såsom ett af de svåraste statsbrott, samt finnes derföre också belagdt med ingenting mindre än dödsstraff. Emellertid är det nu just en sådan stämpling som helt öppet bedrifves i Frankrike, och detta, såsom det vill synas, med statschefens goda minne. Sådant kan ej bära sig i längden.