Aftonbladet – 30 maj 1851, sida 2

blott individerne, utan ståndet, afsade sig sjelfskrifvenheten att representera, enär det förstnämnda icke betyder något annat än hvad som redan kan äga rum genom den rätt Adeln har att sjelf genom riddarhusordningen bestämma om sitt representationssätt. I fall nyssnämnde båda friherrar hade resonerat ungefär som följer: Vi hafva en gång tillkännagifvit att vi önska en reform på grund af samfälda val; men vi vilje dock ingå på den nu föreslagna med det vilkor, att Riddarhusets ledamöter, man för man, vilja på ridderlig tro och ära underteckna en förbindelse att, äfven när saken kommer till slutligt afgörande, rösta för förslaget, emedan vi i alla fall anse det innefatta ett steg till förbättring; — hade de, säga vi, resonerat på det sättet, och ståndets pluralitet, inseende nödvändigheten för allmänna tänkesättets tillfredsställande, att på ett sådant sätt lemna en garanti. att det nuvarande förslaget vore allvarligt menadt, ej blott af en och annan, utan af er öfvervägande pluralitet; — då skulle vi kunnat fatta en sådan förändring, och under så dana vilkor, om detta förslag kommer på bor det, hvarföre skulle vi icke äfven för vår de kunna tillstyrka dess antagande, då åtminston en lättnad i sjelfva riksdagsmachineriet deri genom skulle åstadkommas. Nu äter syne: det första vilkoret saknas för att vid den pre. liminära åtgärden fästa ringaste betydelse. Ef fekten deraf blir nu, i fall det ej lyckas få er kontraproposition hvilande, ingen annan, än at alltsammans kommer att betraktas såsom et nytt medel att å nyo uppskjuta denna vital frågas afgörande till andra tider, hvilket dock med blicken fästad på sakernas ställning inor den politiska verlden i allmänhet, icke vittna om förutseende klokhet eller såsom någo lycka för fosterlandet. —LTN———