Aftonbladet – 28 maj 1851, sida 2

den vestliga delen. Sent en afton, då vi re dan lagt oss till hvila, uppväcktes vi genon häftigt knackande på vårt fönster. Jag sprang upp, öppnade fönstret, såg ut och igenkänd i mäånskenct vår kamrat d:r Tsuck. sUpp, vänner! Rädden eder!, utropade han till oss. Ett förfärligt oväder drager sig tillsammans öfver våra hufvuden., Regnar det redan? frågade jag yrvaken. Stå nu icke och skämta i otid, svarade han nästan förargad, då endast den största skyndsamhet kan rädda edert lif! Släpp honom in, Manovill,, sade öfverste Szadtfridt. Afven jag begrep nu att något allvarsamt var å färde, öppnade förstuguporten och insläppte d:r Tsuck, Han såg förstörd ut och berättade: att alla stabsofficerarne blifvit häktade, att bland andra general Lahner, som bott i samma rum med honom, redan blifvit bortförd, och att vi måste skynda, i fall vi ville rädda oss. Hastigt inpackade vi våra oumbärligaste saker, qvarlemnade vagnen och hästarne, för att icke väcka uppseende, och vandrade under natten till fots fram åt Debreczin. Värt sällskap bestod åter af 13 personer, sedan våra kamrater slutit sig till oss. Hela natten irrade vi omkring utan vägvisare och stötte ändtligen i Piispocki på en rysk förpost, som anhöll oss och förde oss till en rysk öfverste. Han frågade oss om ändamålet med vår resa; vi svarade att vi nu efter krigets slut ville begifva oss hem till våra anförvandter. Vänd till öfverste Szadtfridt förklarade ryssen