Aftonbladet – 28 maj 1851, sida 2

Ining, och utan hem lemnade jag, fågelfri, måhända för alltid mitt fidernehus, och gick skakad ut i nattens mörker. Utanför staden stannade jag och afbidade vagnens anlkomst. Andtligen kom den rullande; jag sattte mig hastigt upp deri och for i häftigaste ttraf till Bakonyskogen , af hvilken min faderr egde stora andelar, som förvaltades af en fför sig sjelf i enslighet boende skogvaktare. Till denne man flydde jag nu, kom lyckligt fram till hans bostad, som i sex veckor tjenade mig till en säker tillflyktsort. Jag kom endast i beröring med jägaren och en räntmästare, och dessa personer voro trogna som guld och förrådde mig icke. En vacker dag öfverraskades jag af en bekant, som till respengar lemnade mig 2600 Gyllen i guldoch silfvermynt. Han gaf mig derjemte anvisningar om den flykt, soma numera blifvit en nödvändighet för mig, ssedan, såsom han underrättade mig, äfven Koomorn gifvit sig och sålunda Ungerns sista stöjd fallit. Då jag frågade honom, om han äfven skaffat mig pass, svarade han att det varit honom omöjligt; sjelf hade han endast med största möda erhållit skriftlig tillåtelse att afgsna sig 24 timmars väg från sitt hemvist. Deremot förde han med sig till mig bättre civila kläder, så att jag kunde gifva mig ut för en till Italien resande köpman. Jag antog det italienska namnet Giovanni Battista, for öfver Plattensjön och kom lyckligt, utan hinder till Gross-Kanika; for vid Czakatthurn öfver Mur, och kom, efter att äfven Ihafva sätt öfver Drau, till Waragdin och derifrån