Aftonbladet – 27 maj 1851, sida 2

ÅA osvurr t 0. EV OSS MVA OVR. Dybeck då redan, den äldre 22 och den yngre 18 ä gamla samt följaktligen ingalunda späda ynglingar nägot mer än två är sednare vid den grätscen kyr koherden Thavenius i inbillningen utmälat. För öfrigt! har väl jag någonsin, vare sig förr eller sednare, bestridt rättmätigheten af preteadenternas anspråk på grund af det ifrågaställda testamentet? För ingen del. Detta var åtminstone en verklig och obestridlig handling, för hvars befordrande till giltighet jemväl medverkan från min sida eg rum; ehuruväl icke jag var behörig att sedan lagli gen göra den gällande; men, om så skett, har vä hr kansli-ledamoten besinnat det förfång som derige. nom skulle orsakats hans, mähända till icke ringa del i och för denna sak vunna advokatoriska ryktbarhet? Hvad jag, utan att dock med den tillförlitlighet hr kansli-ledamoten förutsätter, kunna stödja mig på den lösliga anteckningen ä testaments-omslaget, gjort och sökt utverka, till hans principalers bästa, straxt efter säväl testaments-uttagningen som Eric Dybecks frånfälle, är icke kansli-ledamoten obekant, fastän han nu behagar, för platt intet, anse sådane företag, som utfalla mindre gynsamt, men hvilka jag icke, likt kansli-ledamoten med sine förehafvenden, burit på torgen. Att härföre skörda otack, i förening med hän, har blifvit min del, hvilket lika litet hedrar hr kansli-ledamoten Cederschöld som det är för mig tillfredsställande. Hvarföre har då icke han, med det skimrande hoppet om framgång, byggt sina prineipalers anspråk uteslutande på samma testamentariska förordnande? — den enda plan för rättegängen jag i hans ställe, af anförde skäl, skulle kunnat följa. Om han (advokaten) det gjort och lyckats, tilltror jag mig kunna visa, att deras och mina intressen ingalunda varit diametralt stridiga, utan tvärtom fullkomligen sammanstämmande; ty dä hade den lott, som enligt testamentet bort tillfalla den yngre af gossarne Dybeck, hvilken längt före fadren afled, ätergätt till testator och, efter dennes död, följaktligen till hans skyldemän, enär något serskildt vilkor för denna opäräknade händelse icke var förutsatt. — Upplysande skulle det dessutom i hög grad varit, om hr kansliledamoten velat uppgifva hvaruti stridigheten af mitt och hans principalers intresse, mera efter än före mitt giftermål, egentligen skulle bestå; dervid äfven af. sedd den fruktlösa äftan han haft att få mig och min aflidne svärfader ansedde för deras antagonister. Så djerf hr kansli-ledamoten Cedersehöld än är i sina bedömanden och slutsatser, vill han väl icke påstå, att någon annan slags vedergällning, materiel eller; annorledes vinstgifvande, än den han sjelf så öfverflödigt bestär, för det görande och låtande han räk-Inar mig och min svärfader till last, må hafva utde-l: -Ilats, eller ens finnas i perspektiv, vare sig till mig, nlsäsom surrogat för det arfvode, som kansli-ledamoten, -Jmed de äsigter han förmält sig hysa, bort finna haf-Iva blifvit en följd af exekutors-befattningen, eller, il -Inägot annat hänseende, åt min svärfader, hvars fögalc afundsvärda qvarlätenskap, förvärfvad under ett fyrartioärigt, hedrande kyrkoherdekall och fördelad emelIlan sju barn, det stär hr kansli-ledamoten fritt att, -Inär som helst, taga reda på. Den citerade strofen af min, under rättegången, ! afgifna berättelse, hvilken för mig icke blifvit juste-) -Irad, innehåller äfven det misstag, att jag skulle be-lr gagnat ordet förstörd, som influtit i stället för det af. mig yttrade förslöad, så vida felet icke härrör afn missskrifning i den utfärdade expeditionen; en lika ll Jursägtlig som lätt förvexling, om protokolls-föranden Ii sitt memorial-protokoll mindre tydligt tecknat bokIstafven a i sednare stafvelsen, som derigenom komI mit att tagas för r. n Hvad jag må hafva yttrat under förefallne samtallh Imed hrr Thavenius och Alexandersson, tror jag mig Jkunna tillförsäkra hr kansli-ledamoten Cederschöld icke kommer att hvarken lösa eller binda i sjelfva saken. Skulle hr kansli-ledamoten finna sig befogad att)? än vidare libellera med mig, får jag på förhand förklara, det jag hädanefter icke ernar derå afgifva nä-7 got genmäle; väl vetande, att det finnes en högre ! auktorite, som dömer öfver renheten af våra ömsesis diga bäde handlingar och afsigter. f Mariefred den 22 Maj 1851. u Dan. Grundal. at ) Se Aftonbl. den 16 Maj. si de (Införes på begäran.) ho sine ira et studion. i I Aftonbladet för sistl. fredag har en insändare an-Åb märkt, att man uti sista häftet af texten till Rik:s-Å di salen på Gripsholm, historiskt porträttgalleris icke kun-lut nat upptäcka spår af en historisk originalförfattare, lö utan i stället en öfversättare, hvilken hedrats med epithetet dålig, emedan han begått de förfärliga felen la att icke ätergifva Ratisbonne med Regensburg, att) fö. låta slutbokstafren e i Lorraine, samt tvenne punkterno öfver ä i Mählberg saknas. Undertecknad får härälut helt enkelt svara: att han uti ifrågavarande arbete icke haft för afsigt att framträda såsom historisk ori-Jatt ginalförfattare, ej heller i sädan egenskap åtagit sigför att ombesörja texten dertill, och har allmänheten så gä mycket mindre blifvit bedragen i sin billiga väntanr sin på att deruti finna originalafhandlingar, som nägra l ket sådana icke i subskriptionsanmälar utlofvats; att detlstä förefaller temligen härdt bedömdt, om man anser sig)har hafva rätt att kalla en öfversättare dålig derföre, attgät Ratisbonne genom förbiseende fått qvarstå oöfversatt,sen samt att de ofvannämnde bokstafsfelen vid korrekturins läsningen ej rättats. Insändaren hade, om han velat, rf det föregående i texten, t. ex. sidan 8 der Loraine och sidan 29 der Mihlberg förekommer, lätt) har tunnat finna det öfversättaren lika litet förtjenat tillitelsen för ekunnighet, som för den ifrågasatta tillerkningen på egen hand; hvad slutligen beträffar på-)mei tåendet, att utgifvaren borde indraga och omtrycka utöf et ark i hvilket de anmärkta felen influtit, syneshon etsamma vara lika obefogadt som obilligt, då alla K ödiga rättelser, utan att insändaren derom behöft vore ekymra sig, blifvå, på vanligt sätt, vid slutet af ar-hon etet iakttagne. ket; Bearbetaren af texter till Rikssalen på Gripsholm. (Insändt.) I; tterligare om Ystads Iamn, eller andra sidan). af medaljen. Den 20:de denna mänad har, under rubrik Ystads amn, blifvit uti Aftonbladet, enligt redaktionens upp-Iås ft på anmodan, införd en artikel som, bland annat, nehåller: att fråga om anslag eller län till fortsätnde af hamnbyggnaden i Ystad snart hos de resp.Röst ksständen lärer förekomma; att några ord derförli nä setts vara på sin plats till upplysning angäendeltage lkomsten af denna hamn och förtjensterne hos denlternc edlem af Ystads samhälle, som genom outtröttligf. d. t och omtanka, samt med egna uppoffringar tillgabragt denna nyttiga anläggning; att dylika handgar böra framhällas säsom anmaning till efterföljd hans h för att erkänna den deri sig uppenbarade patriomot men; att kommerserådet Lundgren till större delen dand pgjort planen för hamnbyggnaden vid Ystad; att) — n icke allenast förskjutit erforderliga medel motransa drig renta till arbetet, utan ock utfördt detsamma, att blott en ringa del återstår; m. m. Utan att nu i någon mån äsyfta att förringa nyttan llenbe I vigten af Ystads hamnbyggnads arbete, så, enärMatts ogifterne i den nämnde artikelns åtskilliga delar, nette e fullt öfverensstämma med de officiella handlinperso och anteckningar rörande Ystads hamnarbete, som darne vas att tillgå i kgl. styrelsens för allmänna väg-l dande yvattenbyggnader arkif, har man ansett sig, medldan a 1 af dessa dokumenter, böra angående ärendet anuppbä w och upplysa: ändan tikets Ständer afsatte vid 1840—1841 ärens riks-licke I en summa af 50,000 rdr bko för Ystads hamn-lom h: ete att utgå såsom län, hvilket dock skulle få ingenbe afvas 5 är rentefritt och sedermera återbetalas så-)innehs da, att endast 5 proc. om äret behöfde erläggas ÅA. sv: rimitiva kapitalet till renta och amortering; alltsäl Mat de amorteringen ske på 28, är, räknade fränlatt H ta afbetalningen. stads borgerskan afsade c Ilesl nå ng och