Aftonbladet – 27 maj 1851, sida 2

ed-inga särskilda skäl förefinnas, hvarföre undantag fö sen Gottland bör ega rum från den i allmänhet vid inde mna I ningsverkets upprättande antagna grundsats, att dc rdelindeldta. manskapet bör med torplägenheter förses vä-lsamt då dessutom, i händelse vid någon särskild rot red lägenhet till åker och äng för bätsmannen alldele ef-I skulle saknas och sädant vederbörligen styrkes, denn nasrote utan tvifvel, med stöd af 3:dje punkten i kong! ler! förordningen af den 23 Maj 1690 och kongl. brefve af den 29 Januari 1824, befrias från anskaffande a torp, emot fullgörande af de för sådant fall bestämd skyldigheter, utskotten bordt afstyrka motionen. I utlätandet n:o 3 afstyrkas flera motioner af leda möter i Bondeståndet om den ändring i kronobrefbä ringsskyldigheten, att antingen staten eller speciel postverket skulle den öfvertaga. Nägra reservatione äro anmälda. I utlåtandet n:o 4 tillstyrkes, att Rikets Stände mätte hos Kongl. Maj:t i underdänighet anhälla, at Kongl. Maj:t täcktes i näder låta granska framställds anspråk på befrielse för åtskilliga pastorsoch komministersboställen från rotering, eller ersättning der för, och, derest desamma finnas vara grundade ock öfverensstämmande med lag och författningar, vidtaga de ätgärder, som förhållanderna kunna päkalla. I utlätandet n:o 5 angående förändradt sätt för landtmätares aflönande afstyrkes förslaget. I n:o 6 afstyrkes väckt fråga, att all inom Appelbo och Malugns socknar belägen skogsmark måtte fördelas på jordegarne inom nämnde socknar. I n:o 7 afstyrkes en väckt fråga om ny organisation af länsstyrelserna. Då denna sak synes vara af vida större vigt än utskotten ansett den förtjena, meddele vi här ur betänkandet följande: Riksdagsfullmäktigen Johan Johansson från Örebro län hade inom hedervärda bondeständet väckt motion, hvari blifvit anfördt: att, ehuru man år 1809, vid regeringsformens antagande, äsyftat att bilda en på samma gång stark och ansvarig regeringsmakt, så hade man dock icke vidtagit nägra ätgärder för att åstadkomma cn folkstyrelse, som kunde dels betrygga folket vid rättigheten att få sjelf ombesörja egna 1okalaoch menighets-angelägenheter, dels förenkla den gemensamma riksstyrelsen och statsförvaltningen samt gifva regeringsmakten den högsta styrka, genom att höja den öfver de små intressena och göra den till en opartisk ledare af de högre och samhällsvigtigare. Man lät den förut varande så kallade landtregeringen förblifva sådan den var, och man stadgade till och med i regeringsformens 46 att höfdingedömena skulle ti förblifva under den vanliga landtregeringeo.. Brilsten på ordnade menighetsstyrelser hade väl snart gjort sig märkbar och blifvit erkänd såväl af den t)kommitte, som nedsattes för uppgörande af förslag till en förenkling af styrelseverken, som af det rikets ständers särskilda utskott, som fått uppdrag att ifrägan sig yttra, och rikets ständer hade jemväl vid 11840—1841 ärens riksdag uttalat sin äsigt om komti munalstyrelsens oumbärlighet; men sädane ätgärder I hade likväl icke blifvit vidtagna, att de uppfyllde behofvets kraf i omförmälda hänseende. J Af denna anledning hade motionären, jemte förmälan att han under innevarande riksdag till konstituTtionsutskottet ingifvit ett förslag till ny redaktion af 46 i regeringsformen, äsyftande att äfven för framtiden betrygga landtregeringens organisation på detl Jsätt, att den ieke genom ett regeringsbeslut skulle kunna förändras eller upphäfvas, föreslagit följandel. stadganden: i 1:0. Länsstyrelsen skall i hvarje län bestå af en: låndshöfdinge, två länsdeputerade, en landssekrete-ls rore och en lafidskamrerare. LandKöfdingen, lands-hh sekreteraren och landskamreraren utgöra landshöfdinge-embetet. a) Landshöfdingen förordnas för fyra ärs tid af konungen, som dertill utväljer en af tre på förslag genom val af länets menigheter utsedda personer. Valet sker genom elektorer, valde i stadsoch landsa församlingarne till ett antal, motsvarande fol mäng-Åd den. Vid samma tillfälle och på samma sätt utväljes enla suppleant att inträda i händelse af landshöfdingensla afgäng, sjukdom eller annat laga förfall. b) Länsdeputerade utväljas ärligen af sockennämnD derne på det sätt, att hvarje län delas i två distrik1 ter, och sockennämnderne i hvarje distrikt utse onls, ibland sig att säsom elektor deltaga i valet till di-In striktets deputerade, hvarvid tillika en suppleant utses. e) Landssekreteraren och landskamereraren utnämnas af Kongl. Maj:t, efter hittills stadgad ordning. la 2:o0 Länsstyrelsen skall föras i enlighet med enlti derför äf Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt beslutad, af konungen utfärdad instruktion, hvilken instruktion bör affattas på följande hufvudgrunder, nemligen: a) Verkställighet af grundlag, lagar, kongl. förord-Jr: ningar och påbud, domstolars beslut och myndigheters I g: lageller författningsenliga reqvisitioner, åliggerlm landshöfdingeembetet allena, äfvensom all expedition I m af länsstyrelsens beslut, stadganden och kungörelser. w d) Alla länsstyrelsens beslut, rörande allmänna ordi ningen och allmänna hushällningen inom länet, skola fattas af landshöfdingen, de deputerade och lands-Åm sekreteraren gemensamt. e) Alla länsstyrelsens beslut, rörande beskattningsuppbördsoch redogörelseverket inom länet, skola li-!ki kaså fattas af. landshöfdingen, de deputerade och lic) landskamereraren gemensamt. d) Alla utsökningsärenden afgöras af landshöfdingen, en deputerad och landssekreteraren. e) Skulle någon af de deputerade hafva förhinder att länsstyrelsens sammanträden bevista, inkallas suppleanten. 3:o Landshöfdingen åtnjute visst bestämdt arfvode, ifvehsom landssekreteraren och landskamereraren be. stämda löner. Deputerade åtnjuta arfvode och, då le äro bosatta utom residensstaden, reseersättning från och till hemorten. : 4:o Alla indelta löner och boställen för landshöflingarne indragas vid de nu varandes afgäng från mbetena, på det sätt Rikets Ständer derom vidare Kopgl. Maj:t underställa. 3:0 En ny reglering af länen företages, hvarvid akttages, att öfverstäthällareembetet i Stockholm orsaniseras i likhet med länsstyrelserna, hvarjemte moionären, för den händelse, att utskotten ansäge sig j kunna tillstyrka Rikets Ständer att genast i frågan esluta, hemställt, att Rikets Ständer mätte hos Kgl. laj:t i underdänighet anhålla, att ett förslag till insstyrelsens reorganisation måtte vid nästkommande iksdag blifra Rikets Ständer förelagdt, ätföljdt af örslag till nödiga instruktioner, m. m. . Sedan statsutskottet ansett nödigt att behandla fö-gin varande motion gemensamt med allmänna besvärs-)2tt ch ekonomiutskottet, hafva utskotten tågit densamma MY öfvervägande; men anföra att då motionären ickelPå ngifvit i hvilka delar länsstyrelsernas nuvarande orsäd nisation är felaktig eller icke uppfyller det medfört ensamma afsedda ändamäl, samt motionären ickelhbaf eller antydt de fördelar, hvilka af dessa styrelsers t07 ganiserande på det sätt, motionären föreslagit, kunna Sam nnas, så afstyrkes motionen. , läsr Man hade väl haft skäl tro, att utskotten skullej2f innat vutreda och föreslå en dylik sak, bättre än in, n enskilde riksdagsmannen, då väl behofvet af enkun form i länsoch kommunalväsendet ieke längre kan Vite stridas. verk I betänkande n:o 8 afstyrkes väckt fräga om bettigande för stamrote vid bätsmanshället, att, utom inpenningarna, af strörotarne njuta ytterligare er-CetS: tning för lemnad åker, äng, mulbete, vedbrand nödi h stängselvirke. beky Lagutskottets betänkande i anledning af väckt fråga I inrättande af serskilda domstolar för behandling brottmäl rörande häktade personer, tillstyrker, att kets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t anhälla det ktes Kongl. Maj:t låta undersöka huruvida det med fängelset, såsom ransakningshäkte, äsyftade ändal icke skulle säkrare och fullständigare vinnas nt mindre kostnader för statsverket uppkomma dydelst att riket indelas i större distrikter, hvardera fattande ett helt län allar dara Jan 2 p5utt, ens en di; mi sal na uta epi att lät öfv hel ick