Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 3

ör den fordna nyfikenheten fattade honom nu on känsla af ånger. Då han envisats att genomtringa en hemlighet, som kedjade sig vid! den olyckliga unga frun, hade han gifvit sin poetiska fantasi och sin romaneska fåfänga fritt spelrum. Han hade drömt ihop ett helt drama, deruti han tilldelade sig sjelf den intressantaste rollen; men han insåg först nu, att han alldeles icke tagit svårigheterna, ännu mindre farorna med i beräkningen och att ett äfventyr som detta vore bättre att lösa, än att spela. Ett medel funnes väl till att skingra bojarens villfarelse, hvilken påtagligen var skälet till den gjorda utmaningen; men då skulle han ju nödgas berätta allt hvad han bevittnat, uppdaga en hemlighet, hvarpå den arma unga PS ära och lif berodde, och detta meel till sjelfförsvar förkastade han, såsom fegt och nedrigt. Dock, hvilket annat bevis kunde han gifva för sanningen af sina ord? Skulle den ursinnige bojaren ens vilja höra honom? Var det ock säkert, att han var så svartsjuk, eller var svartsjukan hos honom blott en förevändning för att kunna göra sig af med ett besvärligt vittne? Fredrik visste icke hvilka af dessa båda förmodanden han skulle sätta tro till. Iallafall skref han genast en biljett till Leblanc, hvaruti han berättade honom hvad som förefallit och meddelade honom sin sista vilja, i fall han skulle stupa i duellen. Då brefvet var färdigt, genomläste han det och kände sig nedtyngd af ett djupt svårmod. Detta afsked från lifvet skulle hafva förefalli honom vida mindre svårt, om han dertill blifvit tvungen för ett år sedan, medan han ännu var fattig och okänd. På den tiden hade har ju ingenting, som fästade honom vid verlden. Att dö skulle då hafva varit att endast slut lögonen och upphöra att lida. Men nu före: 2 Ikom det honom, såsom hade lyckan just vic