Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 2

ee sades på mig och hvilka pligter den ålägger mig. Hvad ville ni köpa för edra penningar? En tjenst som jag skall göra, eller kanske min tystnad ? Båda delarne, min herre.n I det fallet måste jag anse mig som er gäldenärs, svarade Fredrik med stolthet, ,ty jag säljer hvarken mina tjenster eller mir tystlåtenhet. O, att ni ville höra mig! yttrade masken i bönfallande ton. Ni har kommit hit, säger ni, för att kunna vara mig nyttig. Vilan, jag tror edra ord. Vet således, att allt hvad som nu mer kunde göras för mig, vore förgäfves. Min olycka är ohjelplig, oföränderlig . .. jag måste fördraga den. Men er närvaro här kan göra den ännu förfärligare ... den kan till och med kosta mig lifvet. Jag är en stackars slafvinna, med den tyngsta boja fastsmidd vid ett odjur ... vid allra ringaste misstanka är min död säker. Den hemlighet, hvars uppdagande ni af mig fordrar, måste förblifva en hemlighet. 0O, jag besvär er att ni genast måtte lemna Wien och återvända till Frankrike. Ni anar icke för hvilken fara ni utsätter er sjelf, om ni dröjer. Ni har redan väckt min mans svartsjuka. Han förföljer mig öfverallt . . . utspionerar mina minsta rörelser och steg. Endast slumpen och den här rådande trängseln förskaffade mig medel att få nalkas er och säga er några ord. Säkert söker tyrannen mig redan. Sägande dessa ord med brådskande ifver. blickade masken omkring sig med alla tecken till fruktan. Plötsligt fästades hennes ögon på rummets fond och hon vaeklade, det hon utstötte ett skri af förskräckelse. Fredrik blickade i den midt emot hängande spegeln och varseblef ett hufvud. som tittade in genom en på glänt stående dörr. Han skyndade fram till denna dörr och en maskerad man, i armenisk drägt, stoc framför honom på tröskeln. Kommer jag och stör? frågade den in trädande med af raseri darrande röst. yHvad för er hit, min herre? frågade Fre