Aftonbladet – 24 maj 1851, sida 2

mr ——————e—— 2 —S Irik, soch med hvad rätt kommer ni och lysslar på OSS.n Utan att afgifva något svar, ville armenirn bortföra den unga frun; men Garnier rädde i vägen för honom. I en utmanande ställning stodo de båda nännen några ögonblick midt emot hvarndra, utan att säga ett ord. Ändtligen yckte armeniern af sig masken och visade jen österrikiske adelsmannens ansigte. ,Känner ni mig?, frågade han med en dunlerstämma. Nej; jag måste bekänna, att jag icke kan konsten att på menniskors ansigten läsa deras namnv, svarade Fredrik med största kallblodighet. ;Damen, som höll er sällskap här, skall kanske vara skickligare i den konstenw, genmälde bojaren. Af med masken! ,Tillbaka, min herre!, ropade Fredrik. Bojaren höjde sin muskelstarka arm och fransmannen beredde sig att undvika det hotande slaget; men i detsamma ljöd dansmusiken åter och flera masker inträngde i biblioteket, under gyckel och högljudt skratt. Fredrik begagnade detta ögonblick till att förskaffa den olyckliga frun tillfälle att undkomma; och när han nu såg sig om efter armeniern, var denne försvunnen. Följande morgon, då Garnier var ensam i sitt rum, sysselsatt med att packa sin koffert, inträdde bojaren med trotsig min. Fredrik kände en inre bätvan. Bojaren närmade sig och höll ett uppbrutet bref för hans ögon. ALäst ropade den vredgade mannen med dunderstämma. Garnier tog brefvet och vid första blicken derpå igenkände han den samma handen, som till honom hade skrifvit den förutnämnde lilla biljetten. Han läste: Endast genom ett underverk hafva vi und;kommit min förfärlige man. Om vi någon gång mer sammanträffade, skulle det kosta voss begge lifvet. Om jag lyckats ingifva er något medlidande, så afreser ni på ögon