Aftonbladet – 23 maj 1851, sida 2

onskonertar. Ingendera af dessa fartygscerter ingår i en nu underd. föreslagne planen, men E.K. M. lärer tvifvelaktigt nådigst finna, huru vigtigt det är, att de örsvarsvapen, som finnas, icke allenast bibehållas, utan fven underhållas, så länge de lämpligen kunna använlas och intill dess mera ändamålsenliga kunna tillvijabringas. Detta gäller isynnerhet om de nuvarande . ke. linieskeppen, af hvilka, sädana de nu äro, enligt nitt förmenande, icke nägra böra framdeles byggas. De nu befintliga torde likväl böra omsorgsfullt bibesållas, dels för att, så vidt ske kan, förändras till artyg efter nya planen (med propeller), och dels på let att riket, i händelse krig inträffar innan flottan fter nya planen varder bragt till full. styrka, icke på sakna deras medverkan till försvar.n Vi fråga mu m häraf kan dragas fullgoda skäl, som notförfattaren säger (pag. 30), att båda statsmakterna oförrydligt uttalat 1847 att de nya linieskeppen Stockiwolm och Skandinavien borde nedhuggas till fre2vatter och sälunda med betydlig kostnad reducerais ill deras halfva styrka? — Svaret öfverlemna vi ät len oväldige läsaren i allmänhet — men isynnerhet ut dem, som besjungit grefve von Platens stora förjenst att ingenting fördölja. Särdeles motbjudande har notförfattaren funnit värt ittrande: att Sverige för närvarande ej bör bestänna sig för mer än tre, högst fyra linieskepp. Tycser då notförfattaren att det är för litet? Vi tro deremot, att kunna vi hålla 3 å 4 linieskepp fullt ekiperade och väl bemannade, samt för öfrigt bibehäll:a lem vi hafva i dockan såsom reserv, så skulle Svexrige vinna vida mera politiskt anseende, än med die sex fregatterna och hela skärgärdsarmadan till på köpet. Kunna vi hålla flera skepp, nb. som sig bör, så vore det visserligen mycket bättre; men vi tro det vara säkrast, att börja på en fullgod säker grundval. Vi vilja derföre icke vara så sangviniska och pästä: vatt blott kärnan är sund och roten god, kan deraf wppvexa det herrligaste träd, åt hvilket man sedan san gifva hvad skapnad, snart sagdt, som förnuftet ller fantasien förestafva. Ingen må derföre anklaga oss för bristande känsla eller liknöjdhet för de högt i skyn flygande vimplarnes pragt, utan må man besinna att endast frän en helgjuten, god och kraftig stam, kunna utskjuta de grenar, som fordras för attt bilda och stödja en praktfull krona!!! — (se grefvee v. Platens underdånigste rapport till Hans Maj:t Konungen, pag. 135). Kan man väl tro att detta är citater ur ett dokument af så allvarlig natur, som ettt statsräds underd. rapport till konungen? Låter det ej snarare som det vore t. ex. spridda utdrag ur en skärgårdsroman ? För att bevisa att grefve v. Platens sjöförsvarsplan i afseende på antalet af armerade skärgårdsfartyg, ej öfverstiger det antal som erfarne män tillförene funnit nödigt, så anför notförfattaren det antal som 1816—26—43 ärens sjöförsvarskommittåer skulle hafv.a föreslagit. — Roligt nog hafva alla dessa äberopadie kommitter af erfarne mänv, enligt notförfattarenas egen uppgift, föreslagit ett mindre antal än grefve vv. Platen, när man summerar de 22 st. armerade ånggfartygen till de 264 kanonbätarne. Äfven detta mättte väl bevisa att grefve v. Platens nya förslag är tilltaget i för stor skala. Men i sin ifver förkunnar notförfattaren ännu andra hittills okända upplysningar, hvilka ännu mera berättiga att betvifla klokheten af grefve v. Platens projekterade anordningar. Notförfattaren upplyser neml., att alla de förutnämnde sjöförsvarskommitterne, sammansatte af erfarne mån, föreslagit i första rummet linieskepp till rikets sjöförsvar, då deremot grefve v. Platen uteslutit linieskeppen i sin sjöförsvarsplan, och säledes skiljer sig ifråm de af notförfattaren åberopade erfarnemännen ., hvilka ieke allenast i antalet utan ännu mera i er: farenhet och kunskaper mäste hafva : varit grefve v:. Platen vida öfverlägsne. Mera behöfver man ju icke veta iör att afgöra behörigheten af grefve v. Platens begäran att fi nedhugga Sveriges bästa linieskepp til fregatter! ! ! . Efter anförda utdrag ur framlidne Exc grefve Björnstjernas pikanta anförande på rid: darhuset 1843 gör författaren följande slutreflexion: Dessa manliga, fosterländska, en svensk fältherre fullt värdiga, ord hafva ännu aldrig blifvit vederlagda och torde derföre hos rikets ständer så väl som inför en granskande allmän opinion gälla vida mem än det spänstiga, mjuka ejderdun, hvari notförfatta-ren inbäddat Grefve von Platens vankantiga förslag... Det oaktadt hafva vi ej, såsom Notförfattaren synes vilja antyda, förnekat all förtjenst ät grefve von Pla— tens förslag; tvärtom anse vi förslaget ega flera goda sidor, men framför allt en hufvudförtjenst, den — att klarligen hafva bevisat orimligheten af att ordna försvarsverket på principen: att göra det största möjliga antalet folk verksamt inom den minsta möjliga verki ningskrets (operationsfält). Men icke allenast orimligt, utan äfven outförbar. är grefve von Platens förslag, och det i en så hög Igrad att, om rikets ständer skulle medgifva alla de begärda betydliga summorna, och om man (for the sake of argument) antager, det under kommandes fyratio år blifvande regenter och sjöministrar, medl sidosättande af allt eget omdöme, stricte vandra dem (af grefve von Platen med ett öfvernaturligt förutseende nu utstakade bana, så upphinnes väl det ena mälet: att Sveriges örlogsflotta försvinner, men ej derjföre det andra: att det i skärgårdsbataljoner på papiperet nu så grannt paraderande kustförsvaret blifvit jen verklighet! Denna förutsägelse har så tillvida likhet med vanliga spädomar, som dessa utgöra dragne slutsatser af kända förhållanden. Misstaga sig kan hvar och en, och det vare långt ifrån oss att lägga grefve von Platen till last de misstag han begått. Då vi fästa rikets ständers och allmänhetens uppmärksamhet derpä, så fullgöra vi endast vår oafvisliga pligt, ty lika öfvertygad, som han kan vara om förträffligheten af sina projekter, lika fast Ofvertygade äro vi: att desamma böra hänföras till sådant, som till rikets mehn och skada lända kan. MIR SENDA ARR FIRTRRÅTIR