Aftonbladet – 19 maj 1851, sida 2

skan, så fann han sig föranläten framställa ätskilliga anmärkningar mot utskottets förslag. I Hvad 1:sta hufvudtitelns 2 mom. angick, hvari utskottet tillstyrkt rikets ständer att bifalla ett ärligt anslag af 18,000 rdr bko till handpenningar ät Hennes K. H. Kronprinsessan, så kunde han dertill icke lemna bifall, synnerligast af det enkla men vigtiga skäl, att den skattdragande allmänheten redan är så högt beskattad, att den icke förmår utgöra nägra ökade pålagor. TI det giftermälskontrakt emellan Kronprinsen och Kronprinsessan, som skulle ge anledning, till det äskade anslaget, hade, vetterligt, rikets sänder icke deltagit och derutaf följa, att rikets ständer icke heller äro skyldige att honorera hvad de höga personerna tilläfventyrs, sig emellan kontrakterat. I Ett giltigare skäl för de begärde handpenningarne syntes honom vara de i den nädiga propossitionen efterföljande orden i enlighet med hvad fförat i lika fall iakttagits och ensamt på detta skäl skulle han önskat kunna bifalla utlätandet, blott utskottet i andra punkter af 1:sta hufvudtiteln föreslagit några motsvarande nedsättningar; men detta är beklagligtvis icke händelsen. I Han anförde, hurusom t. ex. under ärer före 1810, då Sverige var inyeckladt i ätskilliga krig, och då den beväpnade styrkan fann för godt att stört: en svensk kung från sin tron för dethan förmenades hafva vanvårdat sitt lands intressen, statsutgifterna voro vida mindre än hvad de nu äro och att ännu är 1823 då kronovärdi-beräkningen upphörde, de endast uppgätt till 8,121,357, men 1830 till 9,136,200 rdr, 1835 till 9,698,190 rdr, 1841 till 10,742,880 rdr, 1845 till 11,384,790 rår, 1849 till 11,914,910 rdr och vid innevarande riksdag fordras ej mindre än 12,230,650 rdr i ordinarie anslag och öfver tre och en half milion i de så kallade extra anslagen, all: bko, och detta under det riket ätnjutit en lycklig 36 årig fred. I För att vara så kort som möjligt, hade han velat låta ofvanstående siffror tala. De utgöra så beskaffade verkliga fakta, att de icke kunna hvirken bortresoneras eller vederläggas. — Att svenska nationen säledes på de sednare 40 ären gätt framåt, hvad statsutgifternas tillvext beträffar, är således fullkomligt bevisadt, och att det under skattebördornas betryck i flera är suckande folket beklagligen ieke förmå utgöra nägra nya ökade bidrag, syntes honom vara en så känd sak, åtminstone inom bondeständet, att nägon serskid bevisning deröfver icke behöfver tillvägabringas. Hvad han endast ville tillägga vore ett välment, fast kanhända enfaldigt, råd till regeringen, att i tid sluta med förhöjda anspråk på nationens penningar. Det blefve en bedröflig händelse om folkets tälamod öfver de ständigt stegrade anspråken toge slut; ty derigenom kunde högst ledsamma misshälligheter inträffa; och han beklagade med innerligt och uppriktigt deltagande de regeringar och det folk der sådant inträffar. Han yrkade, att denna punkt mätte återremitteras till statsutskottet, samt att utskottet ville, medelst nedsättningar i några af de öfrige hufvudtitelns punkter, som sädant kunna täla, bereda besparingar, innan det framkommer med nytt förslag till dylika nya och ärliga utgiftsbetänkanden. Med Johan Persson förenade sig Lars Mattson, Peter Gabrielsson, Anders Nilsson och Nils Magnusson från Calmar län, Johan Johansson och Anders Andersson frän Östergöthlandå, Jon. Iohanssor från Jöns köpings län, och Joh. Westermark samt J. R. Dahl. Pehr Hansson yttrade skriftligen, att den som älskar sitt fosterland och önskar dess fortfarande frihet och sjelfständighet, betingad genom folkets förmåga att, utan för öfverdrifna ansträngningar, kunna upprätthälla staten, mäste i sanning förvånas öfver den liknöjdhet, hvarmed Statsutskottets majoritet trott sig kunna tillstyrka förhöjning i riksstatens, ofta till , mänga inhillade behof, använde utgifter, utan att besinna det värt fattiga land en gäng mästee duka under för de oerhörda pålagor som härigenoom blifva en följd. Landet har från riksdag till riksdag hyst det ingalunda obilliga hopp, att dess ombud skulle en : gäng lindra dess bördor, men ty värr skall det finna att ingenting kan uträttas med närvarande representation och under närvarande på folkets önskningar och behof så föga aktgifvande styrelsesystem. Hvad reg leringen af utgifterna under riksstatens första huf. vudtitel beträffar, ser det verkligen högst besynnerligt ut, att, oaktadt vid förra riksdagen ät H. K. H. Kronprinsen beviljades den betydliga förhöjningen af 75,000 rår bko om äret, just med afseende på högstdensammes förmälning, utskottet likväl anser sig kunna tillstyrka de 18,000 rdr bko, som nu blifvit äskade i ärligt anslag til H. K. H:s gemål. Det alltid medgörliga och för glarmsen hos sina furstehus så svaga svenska folket beviljade i sitt ädelmod dessa 75,000 rdr, ehuruväl det suckade öfver summans höga belopp, i synnerhet vid tanken på att Sverige för några och trettio är tillbaka ej betalade mer än hälften till sitt kungahus underhåll, mot hvad anslagen under 1:a hufvudtiteln vid sista riksdagen stigit till. ; Han yrkade återremiss af denna punkt i utlätandet med anhållan, att utskottet mätte fränträda hvad detsamma deruti yrkat, öfvertygad om att det derigenom skulle göra ej allenast nationen, utan äfven regeringen, och den kongl. familjen i främsta rummet en ovärderlig tjenst. I Hvad förhöjda anslaget till Arfturstarne: beträffar, fann han detsamma stå i en besynnerlig ooch för det vanliga menniskoförständet oförklarlig motssats till de i 3:e punkten, för afslag af hr Rääfs motiion, framdragne skäl och grunder, enär i den 4:e pvunkten tillstyrktes hvad som i den 3:e, endast med skillnad i sifferbeloppet, afstyrkts. Han trodde, att med 20,000 rdr bko 3 personer kunna bestrida rätt många utgifter öfver de oundgängligaste, helst när man vet att D. K. H. icke hafva någon egen hofhällning, ntan ännu bo hemma hos sina höga föräldrar, hvilka troligtvis icke underlåta att se dem :till godo i händelse gemom någon oväntad och ovanlig tillfällighet brist skulle hafva uppstått i den, enligt hans tycke, ej så illa försedda kassan. Han påminde om ett motstycke till: hwad nu så ofta anföres om fordna tiders rundliga anslagssummor till hofhällning och dylikt, att första hufvudtiteln är 11810 utgjorde endast 467,823 rdr och detta på en tid, då Sverige hade fyra hof att underhällla (Konun:gens, Enkedrottningens, Kronprinsens och Prinsessan Sofia Albertinas) då ett förfinadt lefnadsbehof mäste Ibetalas minst 50 procent högre än under närvarande itid. Nu, då hofvens antal äro mindre, ty säsom vi veta hafva Arffurstarne ingen serskild hofhällning, uppgick det vid sista riksdagen under denna hufvudön stadgade anslag till 686,700 rår bkwo och vid Å detta riksmöte föreslär Statsutskottet summan till 790,840 rdr (hvarvid dock fir anmärkas, att den egentliga förhöjningen vid denna riksdag ej wtgör mera än 28,000 rdr bko.) — Sälunda har första hufvudti;telns anslag, i stället för att det bordt kunna minskas, blifvit så oerhördt förökadt, att, i förening med de från riksgäldskontoret ärligen utgäende 200,000 rdr bko, och som väl ocksä böra räknas hi, det nu utgör ungefär en tolftedel af hela ordinarie statsregleringen. Det synes derföre vara tid at: sätta en gräns för denna, med folkets fördel så föga öfverensstämmande tillväxt i anspräken, och han yrkade derföre äterremiss äfven af 4:de punkten, förmenande att man derigenom äfven besparade Kongl. Maj:t en troligtvis föga välkommen öfverraskning, att se Rikets Ständer blanda sig i hans egna fanniljeangelägenheter. ij I afseende på 5:te punkten af samma rutlätande kunde verkligen mänga anmärkningar görass, om obehörigheten af att fordra det staten skall päkkosta lysoch renhällning uti Prins Gustafs palats, sorm genom testamentarisk disposition alltid äges af dlen äldste Arffursten, såsom hans privata egendom; me då summan är så liten, ville han ingalunda betaga utskottet nöjet af att hafva fått föreslå densammas fortfarande, ehuru uuder en annan hufvudtitel, än hvarunder den förut upptagits. FF ff dZz4 as mn Tar mm