Aftonbladet – 19 maj 1851, sida 2

beslut angaende förändring 1 lagen om räntefoten har väckt många betänkligheter. Kommittdens pluralitet hade tillstyrkt följande: Lagen af den 8 Sept. 1842 om fri ränta för vissa slags skuldförskrifningar sättes härigenom utom kraft; hvaremot de i lagen om stämpladt papper af den 9 Aug. 1839, 8 29, stadgade företrädesrättigheter för vissa skuldebref utvidgas derhän, att de skola gälla för förskrifningar, hvari betalningstiden icke är utfäst längre än månader från utgiftsdagen, samt att den ränta som i dessa skuldebref tillåtes betinga sig, förhöjes till 6 för hundrade om året., Detta antogs genom votering; men detta anses såsom högst skadligt, i synnerhet för det att en sådan tvångslag icke kan göras gällande utan ett spionerioch angifvare-system, som måste leda till de beklagligaste följder. Om firandet af den 17 Maj hafva sednare postdagarnes tidningar från Christiania innehållit atskilliga förslag för att värdigt högtidlighålla konstitutionens ärsdag, och som det synes af i dag ingångna underrättelser lärer festen vinna en särskild glans derigenom, att S2 storthingsmän, således flertalet af nationalrepresentationen, antecknat sig för att deltaga i högtiden. Till det besök af svenska och danska studenter, som i början af nästkommande Juni kommer att ega rum i Christiania, hafva nu inalles antecknat sig 300 deltagare, deraf från Lunds universitet 70, som på angfartyget pSlesvig komma att medfölja de Köpenhamnska studenterna, samt 50 från Upsala, hvilka kostnadsfritt få göra resan från Götheborg, der ångfartyget lägger till för att taga dem ombord. Enligt privata bref komma äfven åtskilliga ansedda författare, vetenskapsmin och universitetslärare, att vid samma tillfälle gästa brödrarikets hufvudstad. Det berättades i Christiania, med anspråk på trovärdighet, att storthingets medlemmar i innevarande vecka ämnade göra en liten utflygt till Horten, för att bese de der befintliga varfsanläggningar m. m. för örlogsmarinen. Vid samma tillfälle kommer den nya ångkorvetten Nidaros, att gå af stapeln. rensat . Riksdagen. RIDD. OCH ADELNS lördagsplenum, som i förra numret i korthet omnämndes, upptogs hufvudsakligen af tvenne debatter, den ena öfver sammansatta lagoch ekonomiutskottets betänkande n:o 11, 1:sta punkten, deri tillstyrkes en skrifvelse till Kongl. Maj:t till vinnande af större jemnhet i fördelningen af vägunderhällsskyldigheten; den andra rörande remiss till vederbörligt utskott af grefve Lagerbjelkes trenne motioner, väckta i anledning af dechargebetänkandets afdelning litt. B. I afseende på den förra yttrade sig emot utskottets förslag, att bruk, qvarnar, fabriker m. m. borde blidraga till vägarnes underhåll, frih. Palmstjerna, frih. Cederström, lir von Troil, S., och hr Bildt, hufvudsakligen af skäl, a!t principen för allas deltagande i skyldigheten att underhälla vägarne mötte allt för stora svärigheter att genomföra; att de körslor, som för brukens och bergverkens räkning verkställdes, visserligen bidrogo att nöta vägarne, men att det egentligen vore forbönderna sjelfva som hade förtjenst af dylika forslingar och icke ensamt bruksegarne; att inga bestämda grunder för fördelningen af underhällsskyldigheten på ifrågsvarande inrättningar funnes och att slutligen en mängd tillfälligheter, såsom upphörandet med eller anläggandet af nya bruk och fabriker skulle ständigt göra nya vägdelningar nödvändiga, och som dylika förrättningar icke kunna verkställas utan betydliga kostnader, så hemtades deraf anledning till afslag å utskottets förslag i 1:sta punkten. Emot dessa äsigter uppträdde grefve Lagerbjelke, hr v. Hartmansdorff, hr Weidenhjelm, frih. Stjernstedt, hr Brakel och hr Carleson och visade billigheten af att vägunderhällningen icke ensamt mätte drabba jordbruket, utan i samma -förhällande äfven alla andra, som af vägarnes begagnande draga nägon fördel; och vore detta i synnerhet fallet med bruk och bergverk, i anseende till den förstörande inverkan deras tunga transporter af jern, kol och malm m. m. utöfvar på vägarnes beständ. Genom att bibehälla den gamla vägdelningen samt genom äläggande af en viss kontant afgift af de ifrägvarande inrättningarne skulle alla de svårigheter undvikas, som de föregående talarne hade andragit, och yttrade hr Weidenhjelm serskildt att då en fråga, säsom denna, oupphörligen återkommer, så kan ej fela att den har ett stöd i allmänna opinionen, och hoppades talaren att denna opinion äfven hos Ridderskapet och adeln skall ta ut sin rätt; för öfrigt ligger det i sakens natur att Rikets Ständer ej kunna framlägga ett fullt utveckladt förslag; man får hoppas att Kgl. M:t skall kunna det; för öfrigt torde de mänga svärigheterna lätt kunna öfvervinnas genom hr Lagerbjelkes och hr von Hartmansdorffs här ofvan framställda förslag. Genom votering, som utföll med 26 ster mot 21, blef punkten afslagen. Vid frägan om remiss af grefve Lagerbjelkes trenne motioner yttrade sig först hr Brakel öfver den 1:3 motionen, anmärkande mot grefve Lagerbjelke att han säsom sina upptagit förslag som af ständet blifvit förklarade olagligt tillkomna; hvad som i 56 4R. O. afses med en under riksdagen inträffad händelse kan ej här äberopas, då med en sädan händelse, väl mätte förstås nägot som man ej kunnat förutse; men nu har det inträffade kunnat förutses, säledes saknar grefve L. stöd af 56 , hvarföre talaren yrkade att landtmarskalken mätte vägra remiss ä motionen. Hr von Hartmansdorff ville blott fästa sig vid frågans formella sida, utan att yttra sig öfrer nyttan af de väckta motionerna, hvilka ej nu här komma i räga; motionären hade af försigtighet åberopat hela len 56 S, utan att säga på hvilken af de deri föresommande alternativer han stödde sig; då konstituionsutskottet var obefogadt att inkomma med dei Litt. B. upptagna förslag, huru kunde då en enskild ledamot frambära samma förslag, utan att derigenom erkännas vara förmer än utskottet; han anhöll att högofl. ständet mätte vägra remiss. Grefve Lagerbjelke vände sig först till hr Brakel med förklarande att han ej mäktat uppfatta hvad lenne ledamot andragit, utan lemnar hans anförande ulldeles åsido för att bevara hrv. Hartmansdorf. Det ulternativ af 56 S R. O. som talaren ville åberopa! vore det 3:dje i ordningen, nemligen en under rikslagen inträffad händelse,; man kunde nemligen ej på förhand velat att utlänningar blifvit i stort antall nationaliserade här i landet; nägon kännedom om len skada hvari detta bedrifvits har ej kunnat vinnas unnorlunda än genom statsrädsprotokoll helst det blifvit för vidlyftigt att i detta ändamäl genomgå vedervörliga embetsverks handlingar; den formella bevandlingen af frågan (nemligen remissen) vore visserigen nu hufvudsaken, men talaren ville dock med. vägra ord vidröra den nytta och nödvändighet hani ned motionen afsett. Derpå omnämnde talaren hvarjeanda obehagliga följder som här naturaliserade en-; selska sessionanter skulle inom landet ästadkommit, ufvensom talaren påpekade de grekiskt-engelska histoierna; för att nu för framtiden frän Sverige afvända lylikt hade talaren väckt motionen. Frih. Cederström alade i samma anda och åberopade till bevis härpå tt en yppad otålighet förr utan motsägelse blifvit nvänd såsom en händelse, ett exempel frän förra iksdagen ; då nemligen vissa rutor i Storkyrkobrin