Aftonbladet – 17 maj 1851, sida 2

Kan jag få taga in här?a x Omöjligt, min herre.v Åt fanders med alla edra värdshus! ropade Fredrik förtörnad. Så vill jag då äta middag här och sedan fara vidare.v Ni skall bli väl betjenad, min herre-, svarade värdshusvärden höfligt och hjelpte honom ur vagnen. I det samma föllo Garniers blickar på en resande, som stod i porten till hotellet och samtalade med en beslöjad dam. Det var herr Wertmann. Ett utrop af glad öfverraskning undföll artisten. Han ville gå fram till Wertmann och tala vid honom, men den beslöjade damen skyndade, i detsamma, in i hotellet och drog Wertmann med sig. Fredrik skyndade att med kusken uppgöra sin räkning och inträdde derefter i matsalen. Här fann han en mängd menniskor af olika stånd, vilkor och nationer. men Wertmann säg han icke. Andtligen fick han rätt på värden och frågade honom hvar herr Wertmann var. Han har, för några minuter sedan, afrest härifrån blef svaret. Och hvarthän?, Till Baden., Uppehöll han sig länge här? Endast tvenne dagar. Jag trodde icke, att han så snart skulle lemna Basel.n Nå, då är ju det rummet ledigt, som han bodde uti? ;Jag har nyss lofvat bort det; men hans systerdotters rum står herrn till tjenst., Det tar jag., Sedan Garnier nu beundrat Rhen, besökt kathedralkyrkan och bibliotheket, samt besett ännu några andra af stadens märkvärdigheter, återvände han, uttröttad, till värdshuset och lät visa sig det för honom bestämda rummet,