Aftonbladet – 17 maj 1851, sida 2

afkomlingar af Wilhelm Tell; men han såg blott stora berg och små menniskor och skapelsens upphöjda rikedom kontrasterade så mycket mer med de giriga menniskorna. Detta Schweiz, som han hade hoppats få se, existerade icke mera. Det han nu genomtågade var blott ett förtrollande panorama, hvarest man nödgades dyrt betala allt, ända ifrån schwceizerosten intill berglavinerna, ifrån en värdshusflickas vänliga min intill utsigten af ett vattenfall. Blott sällan blef det honom förunnadt att få beundra någon bland pinierna fördold bergström, något ishaf, långt aflägset från den allmänna farvägen, någon sjö, på alla sidor inhögnad af berg, vid hvars kant han kunde sätta sig ner och måla, utan att behöfva frukta en engelsmans mellankomst. Ty nu hafva, under de sednare åren, engelsmännen hoptals fallit öfver Schweiz, liksom fordom gräshopporna öfver Pharaos rike; endast med den skilnaden, att gräshopporna förtärde Egypten, då engelsmännen deremot blifva af schweizarne uppätne. Öfverallt, hvarest ni ser några resande i Schweiz, kan ni sjunga God save the Queen, i den fulla öfvertygelsen att af någon bland dem bli förstådd. En månad efter sedan Fredrik Garnier hade lemnat Milano, anlände han till Basel. Han hade sett flera engelsmän än gletscher, var utledsen på blondt hår och gröna flor och längtade tillbaka till sitt älskade fidernesland. Just då han anlände till Basel, var der en stor valsammankomst och alla värdshus voro fulla. Förgäfves försökte Fredrik på sex olika värdshus att erhålla en säng. Slutligen visade man honom till värdshuset Tre konungar. Han åkte dit. Värden kom genast fram till vagnen och Garnier frågade: