Aftonbladet – 16 maj 1851, sida 2

Odeon-teatern var ju så nära och der skulle ju doktorn säkert finnas. Här var intet ögonblick att förlora. Han kastade ännu en blick på den främmande, som befann sig i samma beklagansvärda tillstånd som nyss, hvarpå han fattade sin hatt och skyndade till teatern. Lyckligtvis kände han den plats, der Henrik vanligen plägade anträffas. Oaktadttträngseln i kulisserna, lyckades han att rättt fort arbeta sig fram till vännen, den han fattade vid armen, dragande honom med sig och tvingande honom att följa. Men, hvad fattas dig då? frågade Henrik, så snart de voro komne ur trängseln. ;Du skall få veta allt, svarade Fredrik, fortfarande att draga honom med sig. Kom bara och skynda dig.n Men hvart för du mig?a Hem till mig., Hvad har händt?s Det får du se.n Är någon olycka på färde?, pJa.n Är någon sårad?, Ja.n De hade nu hunnit hem till Fredriks bostad. Med darrande hand satte denne nyckeln i sin förstugudörren och skyndade in, i hamn och häl åtföljd af Tlemrik. Men hvem målar den bestörtning, som nu intog honom? — Den främmande damen var försvunnen! Han sprang till portvaktaren och frågade om någon hade gått ut genom porten, medan han var borta. : Frågan besvarades med nej. Då sprang han upp och ner i alla trappor i huset, snokade i alla vinklar och vrår; lopp åter in i sitt rum, öppnade sitt klädskåp, lelade bakom fönstergardinerna, men såg ingen,