Aftonbladet – 16 maj 1851, sida 1

tecknat, att de voro ur stånd att hålla sig uppe på det ryktets altar, dit hans beröm hade höjt dem. Fredrik Garnier var långt ifrån att dela sin väns åsigter; i alla fall ville han undvika hvarje onödig ordstrid, hvarföre han nu vände samtalet på sin nya bostad. Se,, sade han, hvad jag bor vackert här! Träden nicka in genom fönstret och fåglarnas sång väcker mig om morgnarne. Jag har här en dörr, som leder ut till allterna. Tidigt hvarje morgon, medan parken ännu är folktom, går jag ditut, promenerar der ett par timmar och inbillar mig att Luxembourg är min slottspark. Dessutom är jag ju alldeles ensam här, i detta stora hus, alla de andra hyresgästerna äro på landet,v Oeh du ämnar tillbringa hela sommaren här?) ,Visst ämnar jag det.n Du har således slagit din resa till Italien! ur hågen ?n Ja, det har jag., pDeri gör du orätt. ;Det är möjligt., Samtalet slutade här och Leblanc gick, för att begifva sig till Odonteatern, def han var anställd som läkare. Då han var gången, satte Fredrik sig vid fönstret och stirrade ut, försänkt i djupa, dystra tankar och med hufvudet stödt mot handen, Henrik hade, då han nämnde yesan till! (talien, icke märkt, att han vidrört en ömtåig sträng i vännens själ och deruti uppväckt! en redan lägesedan jordad förhoppning, så att tårarne dervid stego Fredrik i ögonen. Uppmuntrad genom ett allmänt och rättvist ifall (alltid lätt att vinna, då ingen ställer len gryende talangen i skuggan) hade Garner redan under ett helt års tid ansett en! esa till Italien såsom sin älsklingsdröm. Från