Aftonbladet – 14 maj 1851, sida 3

q fof fridsamt, broder! Tären i värl öga . ena själ. Är enda vitlnet till vår sö Då tanken ilar till dig mot det höga; Då hviska vi med brutegd röst: farväl! RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. i! Rädstufvurättens 6:te afdelning afkubnade i går VtrI slag angäende förre kronoarbetskarlen Arhlstedt, avgifven att den 3 sistlidne Mars på aftone:n hafva efter inbrott hos löjtnanten Schoultz i dess umder N:o 58 vid Appelbergsgatan belägne bostad föröjfvat stöld af penningar och nipper, och dervid pigan JJohanna Wikström tillfogats tre sår i hufvudet och et i haändeh. Ehuru mot Ahlstedt förekommit åtskilliga bindande liknelser och omständigheter, kunde ham likväl icke I mot sitt enständiga nekande till saken fällas. -—I gär fortsåttes äter på rådstufvurättens 6:te afdelning ransakning med förre korrektionisten och skrädderiarbetaren Sabelli samt pigan Törner angäende en i hustru Wennerbergs bostad vid Bollhusgränd den 23 sistlidne Mars föröfvad inbrottsstöld, dervid åtskilliga silfverpjeser och klädespersedlar blifdvit tillgripne. De tilltalade fortforo att neka till brottet under pästående, att de sjelfva voro ägare till de Ihos dem vid visitationer päträffade sakerna, hvilka Törner skulle tillhandlat sig för penningsar, dem Sabelli lemnat henne af sin besparing firän sednaste Längholmssejouren. Dessa saker skullie till större delen hafva blifvit inköpta under Mars; mänad, och på fråga, hvarföre de gjort så stora uppköp på så kort tid, svarade Törner med sin fräcka. ton, att det icke vore någon konst att köpa, då man hade friskt J med penningar. De tilltalade, som med mycken noggranhet vexelvis hördes hvar för sig, råkade likväl Istundom motsäga hvarandra i sina uppgifter, isynnerhet beträffande ett par söndersprättade rockar, som uppgäfvos tillhöra än Sabelli, än Törner. Mälsägaren anhöll få höra vittnen, som skulle kunna intyga, att de igenklinde vissa af de hos de tilltalade påträffade klädespersedlar såsom föruttillhöriga mälsägaren, hvarjemte Törner förbehöll sig få styrka, att bon sjelf inköpt samma persedlar, och blef med anledning häraf målet uppskjutet till den 20 dennes. — På samma afdelning förevar i går ett instämdt mäl emellan extra vindragaren Carlsson och åkaren Anders Gustaf Andersson, å hvilken yrkats ansvar för det han oqvädat Carlsson med benämningarne bönhäs och tjufstryker. Andersson, som endast medgaf sig hafva kallat sin vederpart för bönläs, tillfrågades, om detta skulle vara detsamma som bönhas, Ihvartill han svarade ja, och på fräga Ihvad han menade härmed, svarade han att det voree en, som fuskade i en annans yrke, hvartill Carllsson gjort sig ;skyldig, ithy att han icke endast :körde. med droskay Ihvartill han möjligen kunde vara berättigad, utar äfven med kärra. I anledning af ordförandens uppmaning till: käränden att nedlägga måret, i fall vå randen återkallade hvåd han yttrat, förklarade Catlssön sig härtill villig med vilkör, att Hat erhöle någon ersättning; inen Andersson ville icke gå in härpå, enär han icke kallat Carlsson annit än hväd han verkligen var. — Målet uppsköts för vitnehs hörande, — Ett större slagsmål var i dag föremål för polisransakning. Natten till sistl. gärdag hade ett antal af 20—30 sjömän i rusigt tillständ hurrat och skrikit vid Skeppsbron sämt kastat sten på förbigående personer. Då polispatraller änkonminio till stället möttes de med stenkastning, och blef dör-vid kofistapem Anders Rydström svärt misshandlad genom med spå kar honom tilldelade slag, hvaraf han erhöll så svära sär i hufvudet att blodet flödade. Då, uppträdet tog en högst allvarsam vändning, derigenom att flere besättningar skyndade att biträda väldsverkarne genom att kasta stenar och vedträn, reqvirerädes militärpatrull, för att få reda på namnen ä våldsverkarne, hvilket ock slutligen lyckades. Matroserne Johan Johansson, Cärl August Jonsson och Hans Pettersson, ombord ä skonerten Fredrika, som föres af skepparen Sjöholm från Ystad, äfvensom matrosen Petter Mattson hos skepparen Backen, voro i dag installde till förhör, då det uppagfs att desse varit anförare för uppträdet. De nekade samtligen; men då flere vittnen intygade att Johan Johansson varit den, som tilldelat-Rydström det svära slaget i hufvudet, blef han genast inmanad i häkte, och mälet remitteradt till domstol. : Det upplystes äfven vid förhöret, att flere hundrade stenar varit hopsamlade för att; begagnas mot polisen. . — Till poliskammaren inlemnades i dag följande rapport: Sistlidne natt kl. 12 ankom till öfverrpoliskonstapeln Danielssons bostad, MM 64 vid Hornsgatan, förre postiljonen Mathias Olof Äkerholm, myccket blodig och sönderslagen, klädd endast i skjorta och byxor, samt uppgaf att han nyss förut uti sin bostad, AM 22 vid Gamla Prestgärdsgatan, under det han sof, blifvit släpad ur sin säng och misshandlad af fyra uti samma rum boende personer, nemligen f. stadssoldaten Anders Nilsson Blomgren, arbetskarlen Pehr Eric Bergström, f. gardisten Pehr Eric Nilsson och f. polisbetjenten Gustaf Pettersson; hvarvid han endast genom flykten kunnat rädda sig. Vid på stället härom anstäld undersökning, erkände Blomgren och Bergström att de på angifne sätt misshandlat Akerholm; hvarföre de inmanades i häkte. Nilsson och Pettersson, som bäda nekade att hafva deltagit i väldet, ålades att vid hemtnings äfventyr till polisförhöret i dag sig inställa. Vid i dag anställd undersökning, hördes först en arbetskarl med dess hustru, hvilka likaledes äro boende i samma rum med Akerholm, och som bäda berättade, att de vid uppgifne tid blifvit uppväckte om natten deraf, att de fyra förutnämnde personerna släpat Å. ur sängen och ut på gärden. Huruvida A. blifvit misshandlad, kunde de icke upplysa, och kände icke heller anledfiingen till uppträdet, De fyra angifne personerne, hörde höröfver, medgäfvo alla att de släpat Å. ur sängen ut på gärden, der de gifvit honom ett par örfilar till mans,; samt sade att anledningen härtill vatit, att A., hyilken vid tillfället var rusig, och som hade hos sig en qvinsperson med namnet Christin, för hvars skull hån varit svartsjuk på alla manspersoner som bott i rummet, så väl förut som vid uppgifne tillfälle misshandlat henne, sär att öfrige i rummet varande personer icke fingo nattro. Förargade häröfver, hade de gifvit honom ifrågavarande minhesbeta; inen en af dem hade medtagit hans Kläder ut på gården, hvarest de äter velat päkläda horom, niöen endast med väld lyckats att pädraga honom byxorne. Dä Akerholm af sjukdöin var förhindrad att sjelf i dag komma tillstädes, uppsköts mälet till imorgon, dertill läkarebetyg öfver de skador Å. erhällit,skulle utfärdas. Blömgren och Bergström, som öfver natten sutit häktade, ställdes i dag på fri fot; men älades att, jemte Nilsson och Pettersson, sig vid hämtnings äfventyr i morgon uti poliskammuren inställa. — I gär eftermiddag kl. mellan 3 och 4 tilldrog sig den olyckshändelsen, att då tackjerhsbärareenkan Brita : Christina Björklund vid-ett besök i huset N;o 3 Klockgjutaregränden skulle öppna en dörr, nyckeln halkade ur läset och: hon föll baklänges utföre en trappa, dervid högra benet aforöts och högra armbågen skadades; : Poliskonstapeln Peettersson; som på kallelse tillstädeskom, lät henita em droska och drog försörg om, att Björklund blef-afftörd till-tazarettet. — I förrgår middag uppkom bcooktryckarelärlingen L. Moberg i poliskammaren och anmälte att han, med biträde af poliskönstspeln Batrk, på Göthgatan fasttagit f. d.:staderanden J.E. Hallsenius, hvilken sistl. är i Örebro stad: från Moberggs moder utur ett bref tillgripit 10 rdr jemte ett pur betyger. Bark nmälte, att Moberg hade Hellsenius med sig i säll, da han träffade dem på Göthgatan, och då H. ykten, H.