Aftonbladet – 14 maj 1851, sida 2

Debatten i Borgare-Ståndet angående Stats rådets decharge. . I anseende till den uppmärksamhet decharge. frågans behandling och utgång inom Borgareståndet väckt och det allmänna intresse, son derför visat sig, skola vi lemna en såvidt möjligt är fallständig framställning deraf, och börja i dag med hr Petres anförande. Hi Petre yttrade sig som följer: . . s En blick tillbaka är nödvändig, för att fatt den närvarande politiska ställningen och d märkliga hinder, som ligga i vägen för hvarje reformerade grundsäts inom vårt statsskick. Jag har förutpå detta rum erinrat -huruledes den efter 1844 års regentombyte ombildade konseljen, långt ifrån att vara betänkt på en förbättrad reglering af statens utgifter, ännu mer invecklade förhållandena, då den framlade omogna, rent af förhastade förslag till nya statsanslag, dem Ständerna, af förtroende till styrelsen, antogo. Statshushållningen Sverige har antagit som regel, att kostnadern: för statsförvaltningen nödvändigt skola mec hvarje riksdag tillvexa och våra unga statsmär vilja till och med i en sådan tillvext finna glädjande tecken till högre kultur och stigande välstånd. — Det åberopade förtroendet hade emellertid sin grund i den synbart liberala tendens, som styrelsen egde under loppet af 1844 och 1843 ärs riksmöte. Då vid slutet af detsamma Kongl. Maj:t till Ständernas beslut, rörande arfsrättens likhet, gaf sin nådiga sanktion, betraktades denna storsinnade handling såsom ett program för hela konungens regering. Men knappt voro Ständerna åtskiljda, förrän märkliga tecken gåfvo tillkänna, huruledes styrelsen syftade att blott gifva statsförvaltningen ett skimrande frisinnadt sken, under det att den förra regeringens doktriner verkligheten utgjorde typ för regeringssystemet. En och annan vigtigare befordran gaf derutinnan genast en säker vägledning för omdömet. Andra omständigheter, särdeles i afseende på militären, voro äfven synnerligen betecknande. Sjelfva tillsättningen af representationskommitteen vittnade jemväl härom. Annu mera upplysande i detta hänseende voro de impulser, som bibringades kommitteen unler dess sammanvaro. De allena voro tilläckliga att sprida ljus öfver styrelsens inre värde och att skingra alla irriga föreställninsar derom, Då derefter 1547 års riksmöte nträftade, voro likväl några af de till Rikets tänder öfverlemnade propositioner egnade att ter tända och underhålla en: hoppfull tillit ill en styrelse, som redan förut a i så hög