Aftonbladet – 12 maj 1851, sida 3

— Då förläggaren af tidningen Än en gång Folkets Röst icke ville begagna det tillfälle vi erbjödo honom att återkalla sin lögnaktiga insinuation, att en flygskrift med titeln Folkets Röst till hr Franz utan allt tvifvel vore föranstaltad och bekostad af hr Lars Hjerta, och vi af sådan anledning nödgades publicera det intyg, som hr Franz Sjöbergs xylograf redan förut hade lemnat oss, kommo vi icke att vid samma tillfälle omnämna, hvad som dock kan väl förtjena inregistreras säsom hörande till skandalpressens karakteristik, att nemligen smädeskrifvaren i Folkets Röst tillika har den oförskämdheten att tillvita en af Aftonbladets medarbetare, som påpekas med ett öknamn, att hafva skrifvit de ledande artiklarne i en af nämnde flygskrifter. Utan behof af nägot bedömande i öfrigt af nämnde skrifter, anse vi härvid blott den nästan bevisligt konstaterade omständigheten böra framhällas, att hr Sjöberg ganska väl känner och ifrån början kännt, att den af honom päpekade personen icke haft med dessa skrifter det ringaste att skaffa, samt att beskyllningen sålunda gjorts endast för skandalens skull, så mycket mer som bemälde person aldrig haft nägot obytt med Sjöberg eller gjort honom det ringaste förnär. Man erinrar sig här hvad en viss person yttrade vid ett visst tillfälle, då en annan förebrädde honom att emot böttre vetande slä en smädelig osanning i sina läsare och upplyste honom att beskyllningen vore grundlös: ja, jag vet det, svarade han; men det är detsamma; man bör ändå hålla fast dervid.