Aftonbladet – 12 maj 1851, sida 3

in i B., läste han för femte gången denna hemlighetsfulla biljett, hvars ord flammade framför hans ögon, som om de voro skrifna med eldbokstäfver. Hvad spelades väl för en hemlighetsfull dram vid detta första möte? Hvem kan säga det? Må de, som ej äro svartsjuka, föreställa sig det, må de svartsjuka draga sig det till minnes. Emellertid appellerade M. de Barjolles motståndare, som förlorat sin process i Marseille, till Aix, och Maxime reste plötsligt mot slutet af veckan. Vid samma tid nödgades M. de Malestrac göra en kort resa. Hans första besök vid sin återkomst var hos Florentine. Jag hoppas man mår väl hos er? frågade han Thereson, då han steg in. Den stackars flickan utbrast i snyftningar. Utan att svara förde hon grefven till sin frus kammare, öppnade dörren och aflägsnade sig tyst. Florentine låg. Knappt hade han sett henne, förrän han blef slagen af denna hemliga sjukdoms härjningar. Hans ben vacklade; en häftig smärta berörde hans muskler och hans fibrer, och en isande kyla lopp genom hans ådror. Dödsengeln vakar vid hufvudgärden till denna säng,, tänkte han för sig sjelf. Florentine, sade han till henne med en faderlig ömhet, du lider, stackars barn! Hvad går åt dig?, Jag dör! svarade madame de Barjolle med bruten röst. ; Man dör icke vid din ålder. Vi skola rädda dig. Gud skall ej så fort taga dig åter, lu vår tröst, vår glädje, vår stolthet! Och Maxime: du tänker då inte på Maxime?s Man bör ej skrifva till honomx, sade hon; jag vill hellre ej mera vara till då han åter-! sommer. Mina plågor skulle smirta honom lltför mycket., Grefvens ögon fylldes med tårar, som långsamt rullade utför hans kinder. Ni talar ju med honom om mig någon