Aftonbladet – 12 maj 1851, sida 3

åt någon annan; än den ifrågavarande perso. nen sjelf. Jag är detta fruntimmers man, sad Maxime, soch jag känner den som skickat e — det är min svåger. Derpå sade han, i det han vände sig til värdshusvärden, som gick fram och tillbaka salen: Låt spänna för, jag reser om en qvarts timma. Om en qvarts timmala utropade värden, hvars luftslott hastigt ramlade, Förr om möjligt.s Maxime talade i en ton, som fordrade lydnad. Inom mindre än tio minuter var allt färdigt till afresan. Värden upplyftade fotsteget och stängde vagnsdörren. Herrn befaller inte attjag ställer i ordning en rapphöna och en hare, skjutna i dag på morgonen ? frågade han i sin mest förledande ton. Kör!s ropade M. de Barjolle utan att svara honom. Må våra läsare göra sig den mödan att åter genomögna Maximes bref till sin hustru, detta bref, i hvilket hvarje rad andas den häftigaste svartsjuka, och de skola bättre föreställa sig, än jag kan beskrifva, all den smärta och det qval hans själ i detta ögonblick inrymde. Efter en lång och svår strid med sig sjelf bröt han förseglingen och sönderslet omslaget till detta hemlighetsfulla pakett, som för honom var ett förverkligande af Pandoras ask. Ett porträtt föll ur omslaget. En biljett låg bredvid porträttet. Denna biljett innehöll endast dessa få ord: När man går till döden, madame, bör man tinka på dem man älskar och på dem, som äro bestämda att öfverlefva en. I morgon gå vi i fält, och jag är säker på att en af de första kulorna är gjuten för mig. Om denna lycka är mig beskärd, bör man ej finna ert porträtt på mitt hjerta. Derföre återskickar jag det, madame. Förlåt och glöm G. H. Då M. de Barjolle två timmar sednare for