Aftonbladet – 12 maj 1851, sida 2

om aftonen, och hon har uttryckligen förbjudit oss att under hvad förevändning som helst nalkas den., Grefve de Malestrac gick skyndsamt mo den af Thereson anvisade paviljongen. Hvad är det väl för en hemlig sorg son oroar hennes lif? frågade han sig; hvad ä det väl för en okänd smärta som tagit plat vid härden i detta lyckliga hus?, Grefven hade blifvit träffad af den förän. dring som försiggått med kammarjungfrun: person, han blef förskräckt öfver då han fick se hennes matmor. Thereson hade ej öfver. drifvit. Madame de Barjolle hade förändra sig som efter en månadslång farlig sjukdom. aFlorentine, mitt barn, min dotter, huru ä det, hvad har händt dig?, sade den ädle gubben i det han bemäktigade sig en afhennes händer, hvilka hade vaxets matta hvithet. Ingenting,, svarade madame de Barjolle, som ej hade styrka att trycka sin gamle väns hand. Du bedrager mig, du är bedröfvad, du lider; och i stället att kalla mig till dig, så stinger du din dörr för mig, såsom för en obekant, en fiende. Det är illa gjordt. Men jag försäkrar er att jag ej lider,, återtog Florentine. xJag är sorgsen, det är sannt, men jag skulle ha mycket svårt att säga ecI orsaken till min sorgsenhet. Ensligheten, Maximes frånvaro, ledsnaden, temperaturen, hvad vet jag? Vi qvinnor, vi äro nu en gång så skapade, och ni vet att denna tillgänglighet för intryck är en af vår svaga naturs olyckor. Emellertid så äter du inte, du har febei och du gråter., Det är den der tokiga Thereson,! som be rättat er alla dessa vackra sagor,, sade Flo rentine, de äro mycket intressanta, jag ne kar ej dertill. Det är verkligen ledsamt at det ej finnes ett ord sanning i alltsammans. Och du har ej skrifvit och bedt Maxime påskynda sin återkomst? Hvartill skulle det tjena att göra honom ledsen med mia ledsnad och sorgsen med min sorgsenhet? Ar det då ej bättre att har