Aftonbladet – 8 maj 1851, sida 2

Då Hermor åter inträdt i sitt rum, kunde han ej dölja för sig hela lågheten af den roll han spelade. Ur djupet af hans samvete höjde sig en röst, som tilltalade honom allvarligt och strängt. : All.den ära och redlighet, som ännu gömdes i hans hämndfulla natur; uppreste sig slutligen och liviskade i hans öron, att man måste vara mycket låg och mycket föraktlig, för att framhärda i anfallet mot en värnlös qvinna. Under det långa samtaly som han förvandat till en oupphörlig tortur, hade. Florentines ena skönhet visat sig för honom i: hela sin ;lans och prydd med den tredubbla glorian if behag, ungdom och blygsamhet. . Mer än en gång hade han känt. sig rörd if hennes tårar, och om han ej afstått från sina nedriga planer, var det emedan hans hat mot Mi de Bärjolle hade ökats genom all len kärlek Florentine tycktes: hysa för:sin nan. Just under det han talade om Maximes ;vartsjuka, hade en liknande svartsjuka. smusit sig i hans hjerta, och denna tanke, att ans fiende var den lycklige: och lugne egaen af alla dessa skatter af dygd och skönret, skaffade honom en feber,: som. stämde ans blod och oroade hans förnuft, — Kaptenen gick fram och tillbaka i sitt rum, som ett vildt djur i sin bur, då man anmälde w grefve de. Malestråc, Huru mycket förtroende denne också hade ill Florentines politiska öfvertalningsförmåga, rade den gamle adelsmannen. ansett, att ett teg .åhans sida hos. enz obetydlig lyckans. ippkomling skulle undanrödja många hinder, )å samma gång som det skulle nedtysta knoet. hos... denne, som. förblifvit. sin kejsares minne trogens.;v Ja, han hade drifvit klokheen sända: .derhän, att. han lagt Saint-Ludvigssorsets röda band, som han. vanligtvis stolt var i sitt knapphål, i sin ficka,