Aftonbladet – 7 maj 1851, sida 2

till annat än omröstning i förstärkt utskott. Lektor Söderberg yrkade återremiss, på de i friherre Stjernstedts reservation anförda grunder. Vid voteringen biträdde 31 röster denna mening, mot 13, som biföllo utskottets afstyrkande. (Forts. följer.) Utskottsbetänkanden. I Statsutskottets utlåtande n:o 128 angående åtgärIder för verkställighet af beslutet om indragning till statsverket af vissa arrenden af statens egendomar, som äro till särskilda ändamäl anvisade, tillstyrker utskottet bifall till Kongl: propositionen att å statsverkets inkomst af arrendemedel beräkna en förhöjIning af 3000 rdr. Nägra ledamöter af Adeln och Presteständet hafva reserverat sig. I n:o 129 afstyrkes begärd tillätelse för egaren af Tofta kronoskattehemman att få till skatte lösa Adelsö kronopark. Prostarne Schram och Berlin hafva häremot sig reserverat. I n:o 130 tillstyrkes befrielse för kronomagasinsförvaltaren i Warberg Anders Öhrvall frän en honom ålagd ersättningsskyldighet till statsverket. I n:o 131 afstyrkas väckta motioner om löneförhöjning åt fångpredikanter. I n:o 132 likaså om förhöjda löner åt fångvårdsstyrelsens embetsoch tjenstemän. I n:o 133 likaså en väckt motion om befrielse för rusthållare från skyldigheten att under krig remontera och ersätta utredningspersedlar. Lagoch Ekonomi-utskotten hafva i betänkande n:o 11 tillstyrkt att Rikets Ständer, med äberopande af billigheten och rättvisan deraf, att väghållningsskyldigheten varder i möjligaste måtto jemnt fördelad emellan alla, som i samma ort af vägarne draga fördel, måtte hos Kongl. Maj:t anhälla, att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka, enligt hvilka grunder och på hvad sätt bruksoch bergverksanläggningar, mjöloch sägqvarnar och andra fabriksinrättningar på landet böra till vägarnes byggande och underhållande bidraga, samt, efter vederbörandes hörande, proposition i ämnet till rikets nästsammanträdande Ständer afläta. Men deremot afstyrkt ett förslag, att väghållningsskyldige inom hvarje pastorat eller socken må, med äliggande för dem att ensamme ansvara för underhällandet af alla inom samma kommun belägna vägar, befrias från deltagande i underhållet af vägar inom andra socknar. Friherre R. Åkerhjelm har reserverat sig på följande grunder: Utom hvad i lag, på sätt ofvan nämndt är, finnes stadgadt, har Kongl. Maj:t, uti resolution på allmogens besvär den 20 Novembel 1786, ansett vägrödjning nch brobyggnad vara en hemmantalet åtföljande skyldighet, deruti bruk och qvarnar icke kunde inbegripas, hvilket, hvad qvarnar beträffar, är vordet ytterligare bekräftadt genom kongl. brefvet den 10 Oktober 1793. Den stadfästelse på befrielse frän deltagande i detta onus, som sälunda blifvit gifven innehafvarne af bruk och bergverk samt sågar och qvarnar, har naturligtvis ökat värdet af sådana egendomar, hvilket vid inträffade arfsskiften eller köpeafhandlingar tagits i beräkning. En rubbning i dessa friheter, utan att på samma gäng bereda lämplig ersättning för den bortmistade fördelen, vore hvarken med rättvisa eller billighet förenlig. Och en sädan bana, en gång beträdd, skulle otvifvelaktigt medföra nya anspråk på skyldigheten för dessa lägenheter att deltaga i ätskilliga hemman på landet nu åliggande andra allmänna onera och prestationer. Dessa egendomars värde och fortfarande beständ, säsom beroende af olika konjunkturer eller tillfälliga omständigheter, äro dessutom underkastade ständiga vexlingar, hvaraf följer, att någon säker och varaktig grund för bestämmandet af den andel i väghällningsbesväået, som de borde vidkännas, svärligen lärer kunna fastställas. Då i öfrigt, för den händelse att Rikets Ständer skulle bifalla utskottets betinkande och Kongl. Maj:t! ville ät den underdåniga skrifvelsen lemna nädigt afseende, sädant endast skulle föranleda lindring i de hemmansegares skyldighet, som hafva sina vägstycken i orter, der bruk och bergverk, sägar och qvarnar finnas, men icke för dem, som äto bosatta i andra orter, ehuru väghällningsbesväret der, till följd af en lifligare rörelse, kan vara lika, om ej i än högre grad betungande, anser jag ifrågavarande motioner icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda., Och hafva flera utskottsledamöter af Adeln, Presteoch Borgareständen i denna mening sig förenat. I n:o 12 afstyrkes en motion om komministrars befriande från skyldighet att för sina boställen deltaga i byggnad af kyrka, sockenstuga och skolhus; och motionären, prosten Melander, har reserverat sig. I n:o 13 afstyrkes en motion, angående särskildt stadgande derom, att uti instrument öfver ekonomiska besigtningar och husesyner ä kyrkoherdeboställen samt syner å soldattorp bör utsättas, af hvilken de i sädant instrument upptagna reparationer böra bekostas. oI n:o 14 afstyrkas flera väckta motioner om ändringar i kongl. förordningen den 19 December 1827, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord och andra lägenheter från hemman. Häremot hafva sig reserverat doktor Björling, i hvad angär afslag till motionen, att få afsöndra jord, äfven under fyra tunnland; doktor Nordström, som anser att ända till två tunnland odlingsbar jord bör få afsöndras, emedan innehafvaren af en sådan jordlott kommer då i nära likartad ställning med mindre jordtorpare och kan derpå hafva sin bergning, om han derjemte är kunnig i någon handaslöjd eller emot beting utgör arbete åt den egentlige jordegaren, hvartill tillfälle icke gerna kan komma att saknas; och på sädant sätt småningom en klass af sjelfständige arbetare kunde bildas, samt det för fattigvården betungande och i en framtid måhända för landet vådliga stattorparesystemet afskaffas., Hr Sundblad har äfven reserverat sig och vi anse oss böra meddela hans yttrande, som lyder sä: Utskotten hafva, efter min öfvertygelse, förbisett vigten af det ämne, som i motionerna vidröres. Det omfattar en af samhällets vigtigaste frågor, nemligen den, om lagen bör eller icke bör befordra samhällsmedlemmarnes naturliga sätt, att genom flit, omtanka och sparsamhet kunna bereda sig ett eget hem, en egen jordlott, på hvilken de må genom sitt arbete betrygga sig och de sina om skydd och de nödvändigaste behofven, under det att de genom gemensamt begagnande af sina krafter i lofliga sysselsättningar, slöjder och binäringar söka förbättra sin belägenhet och förkofra sig. Lagstiftaren afviker icke endast från de ädla grundsatserna om menniskorätt och menniskokärlek, utan äfven från statsklokhetens enklaste principer, då han icke söker alltmer lossa medborgarne i staten ur de tvångsförhållanden, som ytterst grunda sig på under äldre tider gjorda inkräktningar af jorden och inkräktarnes bemödanden att fortfarande tvinga folket till en, mer eller mindre uppenbar, träldom under sig. Till dessa höra alla dessa lagstiftningshinder för en friare fördelting af jorden, de högt bestämda besutenhetsvilkoren, de inkränkande stadgandena för afsöndring af jord, 0. s. Vv. Midt under det att föredömena frän de mest upplyste och förmögnaste nationer vittna för den trefnad, den belåtenhet och de framsteg, som blifvit befolk-1 ningens lott, der frihet att förvärfva jord lifvat känslan ; för sjelfständighet och frihet: midt under en fortskri-; dande upplysning, som icke endast bör visa oss den 1 moraliska pligten, utan synbarligen visar oss den ma-! teriella fördelen af att befordra de krafter, som här-c flyta af familjernas kärlek och verksamhet för sinall hem, sin fädernejord, sina anhöriga läta vi ännull i ( TG — —. .. up pbördsnitet, embetsbeqvämligheten och enskiltes egennytta, i förening med gammal fördom, lägga!: hinder i vägen för en friare besittninosräitt af iord