Aftonbladet – 7 maj 1851, sida 2

ström, lektor Wallman, professor Lindgren och doktor Sandberg hänvisade till reservationerna; de ansägo öfverflyttningen onaturlig och olämplig. Biskop Heurlin ursäktade utsk. dermed att summan var så liten — bara en droppe! Professor Lindgren medgaf det, men här vore det också egentligen fråga om principen; det skulle komma att visa sig af dechargebetänkandet, att Konstitutionsutskottet hemtat anledning till anmärkning emot konungens rädgifvare för det de tillstyrkt att inreda celler i Warbergs fästning på bekostnad af anslaget till fångars vård och underhåll. Doktor Gumelius sökte i allmänhet lugna farhägorna för misshushällning med fångvärdsanslaget; utgifterna hade minskats är från är. Doktor Sandberg anmärkte att om någon förändrad hushällning numera egde rum annars än i bokföringsmetoden, vore denna bättre hushållning utan tvifvelen följd af ständernas revisioner af ifrågavarande utgifter. Vid votering bifölls den föreslagna öfverflyttningen (med 23 röster mot 21). När härpå det stora förslagsanslaget för fångvården, 770,000 rdr, förekom, begagnade prosten Holm tillfället att yttra sig öfver hushällningen dermed på ett sådant sätt att herr erkebiskopen ett par gänger mäste afbryta honom. Den patriotiske man, som förr på riddarhuset talade för besparingar och folkets bästa, är nu chef för fångstyrelsen, yttrade prosten; nu har denne folkets försvarare tystnat, och den sparsamhetsanda som uppenbarade sig i hans tal, har ej visat sig i handling... Nej nej, det här gär aldrig an, föll herr erkebiskopen in. Man bör, fortsatte talaren, genom nedsättning i anslaget, sätta honom i tillfälle att met gerningarna ädagalägga sina patriotiska tänkesätt. Doktor Gumelius erinrade atten nedprutning skulle tjena till intet, då här vore fråga om ett förslagsanslag. Punkten bifölls. Emot utskottets förslag, i enlighet med Kgl. M:ts proposition, om ätskilliga å anslaget för fängvärden uppförda räntors samt oindeld och indeld spanmäls indragande till statsverket mot kontant ersättning af fångvärdens anslag, hade lektor Wallman reserverat sig; han ville nu upplysa, att den reda och ordning som äsyftades, ej skulle vinnas utan på det sätt hrc lektorn föreslagit — dock yrkade han ej äterremiss.1 Punkten bifölls ocksä. I Förslaget om disponerande af ett arfvode af ansla-ll get för ministerstaten ät en arkivarie vid utrikesdepartementets expedition betraktades af professor Lindgren som ett maskeradt afslag på Kongl. Maj:ts proposition, hvari begärts att 800 rdr säsom lön ät en arkivarie mätte uppföras ä expeditionens stat. Prosten Lundblad instämde; men doktor Gumaelius påminte om huru det ständigt hackas på förevarande utgiftstitel och att äterremissen säledes skulle vara gagnlös. Med 28 röster mot 16 bifölls utskottets hemställan. Emot utskottets hemställan om en underd. skrifvelse ang. inskränkningar i tredje hufvudtiteln upp-s trädde hofpredikanten Tegner med erinran att förhällandet med vära utländska beskickningar icke vore r grundadt blott på etikett, men på Wienerkongressenss beslut. Det funnes ingen diplomatisk kär för så godt g köp som vär, ingen heller så knappt aflönad. Dok-it tor Sandberg invände att ätskilliga streck iräkningent uppkommit sedan wicnerkongressen; han tillstyrkte lt skrifvelsen såsom ganska lämplig. Biskop Heurliny afslog densamma; det vore motbjudande för hans fosterlandskänsla, att svenska representationen skulle tänka sitt land ha nedsjunkit till en sådan obetydlighet att det icke borde ha nägra envoyeer vid de frem-f mande hofven. Ministrar ha tillträde till konungarna, s det ha chargådaffairerna icke. Herr biskopen om-l, nämde äfven det bidrag norrmännen gifva till ministerstaten. Komminister Beckman förmodade att af-lr slaget å utskottets hemställan skulle bli enhälligt;! han erinrade om det gagn våra sändebud utrikesla kunde göra oss i litterärt och industriellt hänseende,lq och hvad det kostade dem att i så fall följa med sinle tid. — Utskottets hemställan afslogs; doktor Sand-!a berg och prosten Hasselrot reserverade sig. Vid föredragningen af fjerde hufvudtiteln ville doktor Gumelius på förhand reservationsvis anföra ät-3 skilligt om densamma. Han ville en gäng ha detlf i stäldt, att nya anslag icke vidare mätte komma i fråga; han hade varit med om dem nu, men med vedervilja. Hvad som blifvit äskadt vore visst be-ly höfligt, och det kunde ej falla honom in att nägonls förknappning på militärens löner i allmänhet skullelp kunna göras. Men de sympathier, som t. ex. denl; Stjernsvärdska motionen vunnit, visade att man dock fi tänkt sig möjligheten af nägon förändring. Talareno förundrade sig öfver underlåtenheten hos chefen förl); landtförsvarsdepartementet att yttra sig i ämnet, han, g som skulle kunnat belysa detsamma och bespara ut-i, skottet dess myckna möda. Emot denna underläten-1, het ville talaren nedlägga sin anmärkning i protokollet. Han berörde äfven artilleriets behof, somlo blifvit så ofulkomligt afhjelpta. För sitt samvetes fredande hade han velat framlägga sin äsigt, somlf, han trodde delades af mänga, att genom en annanl; reglering af försvarsväsendet besparingar kunde haln skett. Doktor Säve sade att man hade väntat ämnetslg bättre utredning af utskottet, och klagade öfver att! man nu blott hade de dit ingifna motionerna till sinl!g ledning. I det Stjernsvärdska förslaget förekommald åtskilliga behjertansvärda punkter, af hvilka talaren anförde den angäende generalbefälhafvarne; för öfrigt a ville har ej ingå i specialiteter men upprepade sinla anmärkning, att man af utskottet väntat att det ickeln skulle stanna vid ett helt enkelt uppgörande af hufvudtiteln i det närmaste som förut, fast med tillökningar i anslagssummorna. Doktor Sandberg anförde att det härledde sig fränla värt i fredstid-så mycket uppslukande militärväsendela om vi stode tillbaka i industriell förkofran. Manlf: tillämpar grundsatsen att i fredstid hälla sig slagfär-1 dig på ett sådant sätt, att man, när bataljen skall je levereras, ej har styrka dertill. Sinekursplatserna lh vid generalitetet skulle indragas till utvidgande aflb försvarsväsendet i andra riktningar; de två fotgarde-h nas sammanslående till en kär skulle ock leda tilllo besparing. Det vore önskeligt att statsutskottet beträdde en väg, öfverensstammande med landets önskningar och till förmån för dess utveckling! Talarenly: fästade i detta afseende nägot hopp vid utskottets preliminära hemställan, att, såvida R. S.ianledninglo: af derom väckt fråga, skulle stanna i beslut, som föranledde hufvudsakliga förändringar uti armeensly nuvarande organisation samt besparingar uti utgifterna för landtförsvaret, sådana besparingar mätte komma statsverket till godo. rm Biskop Heurlin erkände den välmenta syftningenlo af den reservation, som upptog det Stjernsvärdskale rslaget; men det var oväntadt, mente han, att dettalb skulle komma till tals nu. Det hade också varit näsot ovanligt för statsutskottets utgiftsafdelning att sysselsätta sig med sådana saker; det tillhörde nem-Jsl igen sammansatt statsoch ekonomiutskott, eftersom lor umnet erfordrade kunglig sanktion, och man finge väl sinom tid delafde sammansatta utskottens yttrande ss leröfver. äg NN et hm gr yesparingar, som kunde förenas med indelningsversets beständ, hvilket han ansäge som ett -palladiumk för landets frihet och sjelfständighet. i Doktor Thomander ansäg statsutskottet hafva rätte-lsi igen förfarit, och hembar detsamma sin tacksamhet. e; Hvad krigsministern beträffade, så vore dethans skyl-si lighet att reda ut sitt ämne och icke lemna derhän ls en fråga som väckt så stor uppmärksamhet; gjorde han det icke godvilligt, hoppades talaren att de sammansatta utskotten skulle halla honom dertill, med len grundlagsenliga rätt de hafva. Härefter öfvergick ständet till granskningen af bejänkandets särskilda punkter. Biskop Heurlin begärde återremiss af den 6:te, afstyrkande det af Kongl. Maj:t för bildande af en särte kild ingeniörtrupp äskade anslag. Prosten Lundblad fl stämde i detta yrkande, och det på följande skäl.h Jtgifterna mäste ökas i män af inkomsterna. Kongl-lu ts proposition röjde en särdeles hushållsanda ochle; ofvärd skygghet att ta för mycket i anspråk. Slutli-h TT a TT 1. 4 fn