Aftonbladet – 6 maj 1851, sida 2

vare från Loire som inbilla sig, Gud förskone mig! att vi ej hafva franskt hjerta i-bröstet, emedan vår kokard är hvit och e trefärgad. Vi vilja att de vid afskedstimman allesammansskola hafva afsvurit sina skadliga fördomar. Bland: dessa officerare, har man : för mig uppgifvit en viss kapten såsom den ursinnigaste af hela bandet. Hans omvändelse blir, utan tvifvel, svårast. Jag tvekade ej att skicka er honom. Mig? utropade m:me de Barjolle. Er. Om den här står emot erpär han oöfvervinnelig. Jag räknar på ert förstånd och er skönhet, för verkstöllandetiaf detta mirakel, och jag är viss på att detlej öfvergår edra krafter, så vida ej vår man är blind som en nyfödd kattunge och döf sonv:en: sten., Men det är en diplomatisk beskickning ! Alldeles. Och om jag misslyckas? Er framgång är utom allt tvifvel., Må göra; jag samtycker, sade Florentine, som ej mera hade något antagligt skäl för sin vägran och som i synnerhet fruktade att Maximes ytterliga svartsjuka, då den en gång blefve känd, skulle göra honom löjlig. Ni är en. engell, utropade grefven, och sag skall underrätta hans majestät om er tillifvenhet för den goda saken. Jag har sapt att jag samtyckte, men det är med -ettovilkor. Och hvad då? Att ni dinerar med oss Ochfrälsar mig från ett tråkigt töte-å-tete.n Omöjligt. Huru! Omöjligt? Olyckligtvis, jag här två sävadronschefer hos mig, Mt ni förstår väl att jag icke kan smyga mig ifrån demi Nå väl jag skall bedja vår kära pastor att bli tredje man