Aftonbladet – 6 maj 1851, sida 2

(GL ABAIHICG TIG SVUSERUS VSv Vild BG CN Manga pensioer och i följd deraf ökade förvaltningsbestyr, har Utsköttet lemnat det förslag: 7 3:0 att med-utgifningen--af de anslag, som dels ;nligt 223 i Banko-reglementet, redan äro bevilja le, samt dels vid denne riksdag komma att till stadästelse hos Rikets Ständer anmälas, och hyilka, med tt belopp af 1881 rdr 32 sk. banko, Utskottet vid seräknande af tillgångarne ä fullmäktiges dispositionsäkning tagit i betraktande, må förhällas på sätt hitills egt rum; samt 4:0 att den fullmäktige hittills medgifna rättighet, utt till: behöfvande enkor:och barn efter. tjehstemän ch betjente vid Banko-diskonten, Läne-kontoren samt rumba bruk från fullmäktiges dispositionsräkning an;rdna gratifikationer, mätte med utgången af innerarande: är upphöra. Ett-ord för dagen. Konstitutionsutskottets--memorjål . angående ;ranskningen af statsrådets protokoll, eller let så kallade dechargebetänkandet, förekomner i denna vecka i riksstånden, :Under den ill nästan alla folkklasser utbredda känsla af otrefnad och, så att säga, politisk mattighet och förslappning, som närvarande förhållanlen, i följd af många serskilda anledningar utvisa, är det helt naturligt, att mångenrikslagsman, som nu söker bestämma sina åsigter angående rätta sättet för behandlingen af frågan om statsrådets ansvarighet, kan våra besluten och rådvill; ty hvar egentligen söka rätta anledningen till den ställning som företer sig? Nekas-hör det icke,satt; man ej utan orättvisa kan kästa hela skulden på regerinsen. Utan att: gå. så långt, som de hvilka rifva satsen att hvarje regering är sådan som folket vill hafva dem):: vem sats som vår. tids tilldragelser nog visat vara temligen problematisk: måste. man dock. medgifva.att under representativa statsformer äger: representationen sjelf enstor-del-isregeringens-mer eller mindre sorglösheteller felsteg; och hvad vår representation angår, har dem i.sådant afseende så mycket på sitt samvete, . att. den icke en gång gerna, kan .med stränghet efterhålla rådgifvarepersöonalen, utan att-äfven från dem framkalla klägan öfver den ensidighet och orättvisa, för hvilken redan länge hela fölket beskyllt-ståndsrepresentationens Emellertidkar det icke : förnekas, att nationen i detta ögonblick väntar något resultat, af: den granskning. som regeringsåtgärdernå äro grundlagsenligt underkastade, och att då:allmänna uppmärksamheten länge varit fästad på em del: afsteg från de. konstitutionella formerna, i hvilka man trott sig hos styrelsen förmärka böjelse för egenmäktighet, hon nu hoppas att se Rikets ,Ständer åtminstone göra något, för att förekomma vådan häraf i framtiden. Konstitutionsutskottet har vid granskningen af protokollen icke : ansett sig. hafva . funnit något af den beskaffenhet, att utskottet, med sin uteslutande rätt, bordt ställa någon af: statsrådets ledamöter under åtal inför riksrätten. Att härom nu yttra. något, -tjenar till intet. Makten vär i detta fall lemnad af grundTagen åt utskottet — den tillhör: ej; stånden — och hvad den förseglade. sedeln, eller såsom den i ganila riksdagsspråket inom presteståndet kallades prosten Unonius lyckats der afgöra, ärlag för hela folket, så orimligt det än kan synas, Men utskottet har deremot ansett sig böra till följd af 107 6 Regeringsformen, dels emot flera, af. statsrådets ledamöter gemensamt, dels Dn emot statsrädet v. Hohenhausen anumärka åtskilligt, som underställes Rikets Ständers pröfning. Det är höröfver, som riksstånden äga rätt att enligt nämnde grundlags bestämma, huruvida de anse rikets väl kräfva, att Rikets Ständer hos Konungen anmäla deras önskan, det kan ville ur statsrådet och från embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkt blifvit. De anmärkningar, som utskottet på detta sätt anmält, äro redan i Aftonblädet för den 1 och 2 Maj meddelade. Några af dem synas vara af mindre betydenhet; och somlige räsonnera derföre så, att om regeringen tagit några tusen riksdaler på anslaget för fångarnes underhåll :för att bygga upp ett Cellfängelse, så är detta väl ej så farligt, att rikets väl kan kräfva rådgifvarnes afdankande.: Andra anse, att om regeringen underlåtit serskildt höra Rikets Ständer, innan till boställen för departemertscheferne. anslogos åtskilliga kronan tillhörande lokaler, så hafva åtminstone inga riksvådliga förluster deraf ådragits staten. Mången torde till och med tycka, att om herr. von Hohenhauseny emot Rikets Ständers tydliga förklaring angående beväringsmanskapets . vapenöfningar, låtit befalla ett antal beväringsyn lingar, att marschera till andra län för att undergå exercis, som de endast varit skyldige att genomgå i orten; eller om han låtit en Sp Er Militärperson få räkna sig tillgodo er begagnad tjenstledighetstermin; eller om han vållatsståten en årlig utift af något öfver tusen rdr för. en tjenstförrättning oaktadt den bordt bekostas af den, som uppbar -den på stat anslagna lönen; o. s, v. så här dock: rikets :väl,. deraf icke lidit. Allt detta kän låta säga sig å ena sidan. Men å den andra åter beror den frågan, humyvida grundlagen blifvit öfverträdd eller styrelsen i sina! beslut inkräktat på ett område Isom ej tillhör densamma, icke precist af sifen Voss —— 2