Aftonbladet – 5 maj 1851, sida 3

: 6.5 Lrager utt jrammaneae oc meg de OFeyrelde Cor. 6: 14.5; Bl det du lärt hafver och det dig r.:f etrodt är: vetandes, af hvem du det lärt hafver 2 Tim. stå : 14. Men frågar man dem, hvar dessa språken och af hvem och af hvad anledning de först blifvit! qa frågar man, hvilka sändebref el-14q9 lar Apostelen Paulus skrifvit; hvad dessa hvar! hufvudsakligen innehålla och det egentligal så kunna de ej svara ett enda Ör sig yftet med hy rd, eller De fleste bland dem hafva näppeligen läst ett enda, ire en hel epistel i biblen. Så-Iyo innedom må anföras: EnP Mp zon tid sedan: hvilken MN har besinnande svarade bu Evangelisterna och et på nögon Profet? Intet på nä g ? Intet svar; på någon ÅpoPaulus vet jag — på nägon mer? Intet svar — lie jer sådant bibelkännedom? Mannen läste dessutom I nycket 1, men var icke destomindre en ko apper fördömmare af Nyböckren. Nyligen tilldrog. ig ock, att en bonde, hvars barn mäste af länsman emtas till dopet, pästod att gamla handboken stod i viblen. Detta gaf anledning till ett litet bibelförhör med lkonom, hvarvid han ädagalade den största okunnighet.. Till sitt försvar yttrade han slutligen att en N christen ej mycket behöfde känna biblen; han blef! og salig ändä.. En enka, som ock tillhör sekten,!q. ville gifta sig; men s hon ej på mänga är bevi-lk, tat förhören eller begätt Herrans Heliga Nattvard, sa unde lysning för henne ej utfärdas, förrän presten förhört henne i hennes kristendomsstycken. Atföljd vf sin fästman infann hon sig hos presten, som framade en grof psalmbok och bad henne läsa innantill. ; Men det ville ej gå. Hon tillspordes sedan, hurula nänga budorden voro i lagen, och svarade: tio. Huru lyder första budet? Intet svar; det andra? Intet svar. fll ursäkt föregaf hon: jag vet ej, hur det kommer till; men jag är så vidsträckt i qväll (Hon mentelhi troligen distraite eller något dylikt). i I enlighet med deras äsigt mätte icke heller nä-bi gon synnerlig öfning i Guds Ord behöfvas; hufvudt saken är att blindt hålla sig till anförarena, gå isam-12 lingen, vakta sig för den falska läran i kyrkan, afhålla sig från nattvarden der, fördömma nyböckerna och andra christnas verkhelighet, samt prisa sg sjelf såsom utkorad. Detta är en ganska beqvåäm salighetslära, ! . som mycket lätt läter förena sig med ett köttsligt li; sinne, hednisk okunnighet, andeligt högmod och all te slags lastbarhet. be För att gifva eftertryck ät sin framställning och åt u separatisternas tilltag, uppgifver författaren till Nä 5! gra Ordo, att separatisternas antal uppgår till cirka 10,000. Åter ett uppenbårt misstag. Om ock läsaI rena af alla slags partier inom Piteå, Luleå och Skel-1! lefteå socknar sammanräknas, så uppgå de pi längt-)? när icke till 10,000; nej, efter den nogaste beräkning icke en gäng till 5,000, bland hvilka separatisterna: utgöra knappt en fjerdedel; om än deras antal nägot ökats, sedan deras anförare företogo sig den oerhörda!t djerfheten, att sjelfve utdela den Heliga Nattvarden — ett företag, som hvarken af den Heliga Skrift el-Y ler Lutheri skrifter kan försvaras, och som väl icke t heller torde aflöpa utan tillbörlig näpst. Men — säger man — deras förtviflade belägenhet har tvungit? dem till detta steg — till detta brott. Nej, sigomhellre och med sanningen enligare: de hafva så länge obehindradt och sjelfsvaldigt fatt utöfva sitt falska, !. bittra läseri, så länge onäpste fitt utgjuta sina förbannelser öfver böcker, kyrka och prester, att de allt mer styrkts i den tanken och öfvertygelsen, hvilken de ock stundom öppet uttalat, ait öfverheten, inseende sanningen af deras påståenden, ej vägar straffa dem, ehvad de än i religionssaker sig företaga. Den mildhet och tälsamhet, de sålunda i mänga år rönt, har gjort dem tilltagsnare, oförsyntare, brottsligare. De hafva uppfattat och användt den sig sjelfva till förhärdelse och förderf. Nu beklaga de sig öfver sin förtviflade belägenhet, då öfverheten, som allt hittills väntat, att desse hårdnackade skulle smäningom läta säga och rätta sig, ändteligen mäste tillsluta örat för deras skrik och läta dem erfara följden af deras uppenbara oförsvarliga lagöfverträdelser. Hr X anför sid. 26 o. följ. åtskilliga exempel på läsare i Norrland, hvilka nog hafva sina motsvarigheter äfven på andra orter; och om hvilka man väl kan anmärka, att dylika individer kunna finnas bland allt slags folk således äfven bland icke-läsare, men hvarvid man dock bör erinra, att, utom bland läsarne, sådane ej gerna utgifva sig för religionsmenniskor. Latom oss exempelvis höra hvad hr X siger: I lefnaden äro de lika liberala, som de i läran äro ultra-conservative. — Blindt nitälskande för de I gamla böckerna, gifva de i öfrigt —— säsom det tycI kes — Gudaktigheten på bäten. Begäres bevis härpå, så må följande drag hos nägra, inom blott en socken boende, ifrigaste af partiet anföras: En numer utfattig inhysesman, som för flere är sedan var en Ibehäållen bonde, har genom fylleri, misshushälning vman af partiet var stämd till tinget och kom händel -Åsevis att taga nattqvarter på ett ställe, der en gamoch värdslöshet försatt sig i sitt nuvarande usla tillstånd. Han har dock i mänga år tillört partiet och kan för sitt samvete skull ej gå i kyrkan, men med godt samvete går hanstill krogen och lefver såsom en uppenbart ogudaktig varelse. Förbannelsen öfver kyr. kan, nyböckerna och presterna flöda nästan oupphörligen från hans af bitterhet och bannor uppfyllda mun, och utgör tillika liksom hans andeliga spis. Då han en gång varnades för följderna af sin omättliga dryckenskap, svarade han: Jag skulle nog upphöra; men jag fruktar, att jag då blifver förmycket rättfärdig.. För att blifva fullkomlig, fattades alltså endast nykterhet; eller för att ej blifva verkhelig, ansäg han rädligare att fortfarande vara drinkare. — En vacker kristen! Nyligen tilldrog sig ock följande: En mal, fattig gumma äfven hade fått sitt. Om qvällen begynte mannen fråga den gamla gumman om hennes tro, och då han fick höra, att hon plågade gäi kyrkan och äfven läsa ny-psalmboken, fördömde khan henne utan barmhertighet och beklagade hennes föro-skräckliga blindhet och förderf. — Morgonen dere-jpå föll talet på hans förestående rättegång, och n-då yttrade han: Nog vet jag att jag tappar, om sae,ken kommer för; men jag vet nog råd: Jag skall ko a-sta på motparten ett halfstop bränvin, så att han blii erfull och ej kan komma för rätten (motparten var och ilär en nitisk anhängare af partiet, gjorde .verkeligen en svär supare). Den om qgvällen fördöm. elda gumman, som hörde hans ord och afsigt, sade ö till honom: Hur kan du göra så? Det är ju en sv ;synd?. — Mannen teg och gick. — Var han ej sam: vetsgrann; var ej hans belägenhet för sNyböckren: förtviflad ? En annan man af partiet fick ej längesedan myc ket stryk af några grannar för skogstjufnad, då har greps på bar gerning. — Samme man kan icke hel ler för sitt samvete tillhöra den allmänna församlingen En f. d. nämndeman, som i flere är varit och ännt sg unde; den tid, han satt i rätten, känd och fö säson en stor krängelmakare, och har dessutom den vana att sällan tala sanning. En hustru, tillhörande likaledes det förtviflade säll skapet, är känd för mycken trätgirighet och derjemt för fylleri. En annan hustru af samma mörka förbund har mänga är varit och är ett tungt huskors för sit som ehuru varm för ordet, dock omöjligen sig till den separatistiska åsigten. Nyligen be g mannen öfver hennes stora ondska, käl et och bitterhet. sem lange på ett lika häftigt som obär it sig i partiets första led, har i flere: på ett omenskligt sätt behandlat sin sjuke, sänglig gande broder, enligt hans egen bekännelse. Ho kommer ock att lagligen tilltalas för en tillämna mordisk gerning emot en gosse, som händelsevis gic ÄAfan harnaa mind Wftan maccane havtittalcna