Aftonbladet – 2 maj 1851, sida 2

a enligt Olssons förklaring, för henne och Lovisa blifvit förändrade på deras egen begäran, och på vilkor, som här ofvan finnes uppgifvet; att såväl herr Hjerta som kterr och fru Trouillet gjort påminnelser till matlållerskorna, så snart flickorna anmält missnöe, samt att Johanna Olsson haft, och vet att Lovisa zäfven haft kännedom om beloppet af skulden ifrån den tid då räkningen uppgjades (hvilket för öfrigt äfven styrkes af maboken). Det är redan nog att jemförs detta med ,stämningens innehåll, för att inse, huru alltsammans är utstyrdt, och huru afsigten är med .påståendet att komma ifrån hela kontraktet, -påtagligen mindre är den materiella vinsten deraf, än det utbyte, som hr Sjöberg tänker fortfarande göra sig för sina chikaner, så länge han kan qvarhålla Åderman i sina händer och diktera hennes uppgifter. — Ifrån Eskilstuna berättas i stadens Allehandav följande: Förliden Påskdag om morgonen färgades, i den ;utställde fiskredskapen för karp vid s. k. Skinnarebron inom stadens område, en, som det tros, sällsynt fisk. Den innehåller irlängd omkring 7 a 8 tum och liknar till skapnaden4en: aborre; men ryggfenan sträcker sig längre fram mot hufvudet och stjertfenans tvenne spjol äro afrundade. Dessutom tär denna fisk försedd med en tjock hinna vid hvardera ögat, i form af ögonlock, hvarmed han kan betäcka ögonen. Det märkvärdigaste med denna fisksort är, att den i färgprakt och skönhet liknar, om icke öfverträffar guldfisken. Detta sällsynta exemplar af fisk förvaras ännu i sump, och egarne, konditor Linder och fabrikören Haglund, ämna oförtöfvadt förskafta fisken lefvande till Zoologiska museum. — I Upsala Correspondenten berättas, såsom mnägot eget och anmärkningsvärdt i afseende på den kommunikation, som äger rum mellan tjufvrar och brottslingar inom värt land, samt de medel som de begagna för detta ändamål, må anföras, att, efter hvad man tror sig temligen tillförlitligt känma, yrkesbröderna inom hufvudstadens körrektionsinrättning hade sig i förväg bekant, bäde att ett inbrott skulle föröfvas i härvarande akademiska ränteri, och tiden, när detta brott skulle verkställas. EEE ATT Revy af Tidningarne. Morgonbladet har fått sig ett bref med Strengnäs poststämpel, som innehåller en liten rätt rolig dialog i den gamla äikta pastoralstilen, som alltid togs fram för 25 å 30 år sedan när det gällde något rätt beveekligt. När man återser något sådant, är det såsom om man träffade en gammal bekant från de menlösa tiderna. Strengnäs-korrespondenten har nemligen varit åhörare af ett mycket förnumstigt samtal mellan en patron och en bonde angående riksdagen och hvad di görs vi densamma, men enkannerligen om anslagen på första hufvudtiteln, hvarvid bonden grufvar sig öfver att representanterne kunnat draga i betänkande att bifalla sådant. Det torde roa läsaren att se ett prof på innehållet häraf. Samtalet börjas med underrättelsen af patronem att ett förslag till representattionsförändring är å bane: Bonden. Ja, nog har jag hört tal på, att di nu mänga riksdagar gjort upp förslager till sådana der förändringar, men det lär väl ihte vara så lätt att hitta på något som är bättre än det vi ha, förstår jag, och utom att man är säker på det, så är det inte värdt att göra förändring, för jag tänker alltid som sä: jag vet hvad jag har, men inte Ihvad jag får. Bonden. Nå, vet patron om vi få nägom minskning på vära debetsedlar dä? — Patronen. Jo, om, säsom jag hoppas, Kungens förslag gär igenom, så skulle vi få efterskänkt resten af krigsgärden för de nu kommande 3 ären, och det gör omkring 900,000 rdr bko. Bonden. Nä, det vore då en välsignadd sak. Då kan mån väl säga att något godt vore unträttadt vid denna riksdag. Nog har jag hört att Kungen hushällar väl med kronans medel, men så viill det något till att få ihop en så stor summa likväl. Patronen. Dock tyckas icke alla riksdagrmännen förmätt att rätt uppfatta det tillfredsställande i det förhällandet, att statens tillgångar medgifva en stor lindring i en åtagen beskattning, i fall d.et är sannt hvad jag i någon tidning sett, att Statsutskkottet skulle hafva afstyrkt en af Kongl. Maj:t äskad erssättning för inredning af en väning i slottet samt inkköp af möbler ät I K. H. Krouprinsen till dess fförmälning. Men detta rykte hoppas jag var osannt, emär af sednare tidningar jag sett att Statsutskottet tiillstyrkt det till nämnde ändamär äskade beloppet. Bonden. Åh, det är väl inte möjligt! War det till bröllopskostnad ät vår Kronprins, så skcall di väl rätta sig efter den sed, som, hvad jag sport från min barndom, varit allt hittills bruklig. . Nog är jag sparsam hela äret om och vill att di som hushälla med kronans pengar ska vara så med, men si nägon gnidare eller smulgrät är jag inte när det gäller, för när jag gjorde bröllop ät min son, så vet jag att det gick hederligt till), och så tycker jag att det borde vara mycket mer när det är fräga om vär egen Kronprins. Patronen. Jag, likasom alla med hvilka jag talat, dela fullkomligt fars tanke i detta afseende, om det till och med hade varit fråga om hela förmälningskostnadens betalande; men Hans Maj:t sjelf har af srannlagenhet betalt densamma och nu endast äskat ersättning för slottsväningens inredning och inköp af nöbler, hvilka skulle blifva statens egendom. Bonden. Nä, då må jag säga att det vore skamigt att kunna sätta i fråga att icke utgifva något, om jag tycker är en statens skyldighet attt betala, Aven om det aldrig hade varit brukligt. Ännu mer lå så i alla tider skett och då nu icke ens är fråga om hela förmälningskostnaden. Men jag kan aldrig ro att Rikets Ständer skola så illa uppfatt: hvad allmänna tanken inom landet verkligen är i det fallet. Det kunde ju talas bort 3 eller 4 månader mindre, ;å vore det bättre att använda den summa till hvad ag kan kalla en nationens hedersskuld. — Nå hur äter det med bränvinsbränningen dä? o. s. v. Korrespondenten bifogar efter slutet. af detta amtal den önskan, att rätt många. kunde ålunda få kännedom om landets verklliga opiion i de få politiska vitalfrågor, hvarpiå mängen lägger någon vigt. ) Uti brefvet lära från början här funnits tillagda, men blifvit öfverstrukna orden: och detbstod jag allt sjelf.. METEDNOIDENOGDE EE Utskottsbetänkanden. Konstitutionsutskottets Memorial N:o 6. Vi få fästa våra läsares uppmärksanhet på ;ljande Rättelse.