Aftonbladet – 1 maj 1851, sida 3

örre landsfiskalen Brävik, angäende en i tidningen Rätt och Sanning på allvar, införd artikel, innefatunde klander mot jurymärmen och domstolen i ett jrut å Rådstufvurättens 4:e afdelning handlagdt tryck:ihetsmäl angående samma tidning. Rädstufvurätten ade till juryn framställt den frågan: om den åtade artikeln vore brottslig efter 3 5 8 mom. Tryck;ihetsförordn., jemförd med 18 kap. 8 3 mom. lissg. B., sådan den lyder i Kgl. Förordn. den 20 an. 1779, och efter 3 4 12 mom. Tryckfrihetsförordingen. Båda frågorna hade blifvit besvarade med a, och dömdes i anledning deraf Brävik, att enligt örra lagrummet böta 33 rdr 16 sk. bko, eller i brist f tillgång undergå 23 dagars fängelse vid vatten och röd samt göra offentlig afbön, och enligt det sedare böta 66 rdr 32 sk. bko eller i brist af tillgång ndergå 2 månaders fängelse å fästning, hvarjemte 3rävik enligt 14 kap. 7 Rättegångsbalken dömdes tt för äklagarens missfirmande böta 1 rdr 32 sk. ko, hvilka böter i händelse af bristande tillgång kulle förvandlas till 4 dagars enkelt fängelse, och kulle det åtalade tidningsnumret konfiskeras. Bråik, som var mycket frispråkig, anmälde, att fastän an vore missnöjd med beslutet, han ändock vore ;eredd att genast göra den älagda afbönen, hvilket aturligtvis icke tilläts, enär utslaget, som skulle unlerställas Hofrättens pröfning, ännu icke vunnit laga raft. — Ett det mest hjertslitande och upprörande förhållande, makar emellan, var i går föremäl för polisundersökning. Sillpackaren Sandberg jemte hustru ch trenne minderäriga barn, voro upphemtade, derföre, att Sandberg icke anskaffat hvarken bostad eller bidrog i ringaste mån till sina barns underhåll. Hu strun och barnen hade i flere nätter haft sin fristac i baracken — och Sandberg uppgaf att han d. 1:sto sistl. April blifvit vräkt från sin fordna bostad — nv hade han skaffat logis — men hustrun ville ej komm: dit. Öfverkonstapeln Breem upplyste att S:s nu gjorda uppgift vore osann, så mycket mer som B. bestämdi egde kännedom derom, att S. i den uppgifne egen domen icke lyckats få hyra rum. Hustru S., bärande det yngsta barnet ä sin arm, medan de begge andr: stodo vid hennes sida, har flere gånger varit tilltalad för fylleri, och uppgaf nu, att mannens handlingssät hade föranledt hennes begär efter flaskan. Polis betjeningen upplyste derefter, att hustru S. en längre tid begagnat den industri, attjemte barnen gå ikring och tigga, och efter familjens intagande ä baracken, hade hon hvarje morgon utgått med barnen samt om aftnarne i rusigt tillstånd återkommit, då på barnen: jemmerrop (det äldsta en gosse om cirka 7 ärs ålder hon måst från sin vanliga plats i rännstenen bära in till baracken, der ett qvarter dricka och en skillin; bröd, är den kost, som bestås de uslingar, som nöd gas på fattigherberget söka tak öfver hufvudet. Sandberg, af polismästaren tillhållen att söka ut väg till sin familjs herbergerande, lofvade att bjud tillb, hvarpå hr Stråhle på ett allvarligt sätt frågad honom, om han icke ansäg den, som försedd me arbetskraft, undandrog sig att försörja sina barn, vor brottsligare än tjufven, ty denne stjäl från sin nästa men Sandberg röfvade från sina barn hvad han vor såväl inför Gud som menniskor skyldig att lemn dem. Sandberg lofvade att tills om lördag skafi husrum, hvaremedlertid hustrun och barnen fingo qva! stadna ä baracken. Om någonsin allmänna välgörenheten bör tagas anspråk — så är härstädes ett ganska rikt fält få barmhertighets utöfvande. Vandra läsare en morgo till detta de nmnödlidandes fristad, och j sen de trenne små välskapade gossar, som sakna värd, her och föda — ja de sakna till och med föräldrar. Vaki mästaren på barracken kan närmare upplysa om sann färdigheten af den skildring som nu blifvit ätergifver — Drängen Blomberg, i tjenst hos bryggaren Asker gren, var i går uppkallad i poliskammaren för a stända ansvar derföre, att han uraktlätit binda si häst, utanför en krog vid Clara Kyrkgata. Blomber erkände försummelsen, men menade att det ej kund betyda sä mycket, helst han vore förvissad deron att hans häst aldrig förolämpade nägon menniska Polismästaren antog dock icke invändningen för go utan fälldes B. att böta 3 rdr 16 sk. bko.