Aftonbladet – 28 april 1851, sida 2

RER ade beans milda ansigtsdrag, hvilka nu hade ett allvarlisare uttryek än vanligt. Jag har förverkligat min dröm — skynda Albert... gör detsamma: lifvet är kort.n Han tystnade tvärt, tryckte Stuarts hand manligt och fist och aflägsnade sig. Stuart sted såsom fes trolad på det sätle der Anton Waldheim lemnat honom. En ob:skriflig käns!a, en blan?ning af vemod, längtan, kärlek och ett förstuet hopp uppfy ICE bonom i detta ögonblicz. Han blick:d: ut öfver den svärmande naturen, der allt syntes så harmoniskt, så fridfullt, så oikt hans eget stormande bjeria. Han had icke mod at: tala med Adelaide, det kände ban, men han kände ochså, att det alcrig sbu:le bli klart förr än han talat Han suckads djupt och frågade sig sjef: bur skall detta slutas? Så brukade han ofta ångestfullt fråga, utan ati någonsia ånna ett antsgligt svar. Sällskapet åtskiljde: emedleriid för att taga någon hvila, på det att de mec förnyade sivn n nåtte ku:na helsa den iobrytande dagen Kommendörkapt n Edelb-rg hade inbjudit sina grannar ti den foikfest han årligen hva je midsommar brukade tiil stätla för sina underbafvande. De un.a värdinnorna hade mycket att b styra der dagen och som de skulle bivata högmessan var det si mycket nera sngeläget, att de all:, samt och syn erligel på eftermiddagen lade verksam hand vid arbetet. Vågen till kyikan var ick: ä:gre än att man me lätthet kunde tillryggalägga den på en timma, Wealdhein och Selma bade känt ett stort behof att bivista Guds sjensten i kyrkan, och med detsamma besöka en liten grö! kulle med ett hvitt kors derutanföre, och de öfrige med lemmarna af faniljen voro dem följzktige. Ingenting verkar mera välgörande på sinnena än ei dylik morgonva:dring. Vägen krökte s:g umed den för ut omtalta bergåsen. Den var äniu fuktig af nat!dagge1 och fjörilarae hide börjat sina ystra lekar mellan blom morna vid vägrand n. Den lilla fi a svartbruna Hal:on tjäriln (Teela Rubi;, d n gulh-ita Taklöksfjärin (Pa:nas sius Apollo) med siva svarta och blodfärgade flickir hvi:k troligen gifviv henom b namnet den röda ögonspegelnx Brännässetfjäriln (Vanessa Urtice) med siaa brokiga i gult svart och blått yppigt orne:ade visgar, och den snöhvit