Aftonbladet – 26 april 1851, sida 2

Bondeståndets öfverläggning den 2 April angående beväringsmanskapets vapenöfning. (Slut fr. N:o 89.) Johannes Olsson från Wermland anförde bland annat: Svenska bondeständet har länge hyst det hop att dess billiga önskningar ej längre skulle väcks motstand hos eller lemnas utan allt afseende af rikets två första stund. Det har i det längsta velat tro, att de som skola representera fäderneslandet, äfven om de icke äro af folket utvalde att föra dess talan, skulle engång lära sig inse, att hvad som gagnar hela samhället, det gagnar också den enskilde, oeh att i motsats dertill privilegier för nägra få, riktande desse på alla de öfriges bekostnad, ruinera staten. Olusionerna börja likväl försvinna, ty vid de flesta tillfällen märka vi, huru det gemensamma fiderneslandets bästa fir stå tillbaka för den enskilda fördelen, och huru det, som icke omedelbart gagnar det ena ständet, far gifva vika, om oekså hela landets nytta och fördel vore dermed förknippade; hvad som ökar de redan förut nog härdt nedtryckta samhällsklassernas bördor, bifalles likväl nästan ständigt af lem, som icke hafva oligenhet deraf. Så ökas elänlet, missnöjet och olyckorna inom landet. En SOrgig erfarenhet häraf hafva vi åter emottagit, då vi unnit ridderskapet och adeln samt prestestindet hafva bifallit det mot bondeständets alltförväl kända önskningar så rakt stridande betänkande, som ckoromiutskottet afgifvit i dessa fräågors. — Efter att rafva genomgått betänkandet i alla dessa delar yrsade talaren slutligen återremiss af 2:dra, 3:dje och ):te punkterna, beklagande att den 4:de till bondetändets stora sorg och förtrytelse redan vore af tre tänd bifallen. Johannes Nilsson från Skåne ansäg sig äfven ä sina kommittenters vägnar förpligtad att göra allvarliga öreställningar emot ett betänkande, som afstyrkte notionerna om upphörandet af beväringsmanskapets wu bruklige vapenöfningar, om införande af cexercis ocknevis, och om äterställandet af beväringsynglinjarnes rätt att välja vapen antingen till lands eller