Aftonbladet – 26 april 1851, sida 2

hade en hederlig slägt, hvaraf ett par personer nämndes. Han hade derföre velat hemställa, om icke något medel genom återkallelse af de lögnaktiga uppgifterna och smiädelserna mot hr Hjeåta kunde gifvas att få ätalen återkallade. Hr Hjerta svarade härpå, att han väl icke hade något personligt ondt till Ström, mer föreställde honom tillika att det han begärde utgiorde en fördel för den egentlige smäda:ren lika mycket som för Ström sjelf, och att om åtalen återkallades, skulle sådant sannolikt ej hindra Sjöberg att fortfara på samme sätt. Frågan huruvida en sådan återkallelsc kunde ske, berodde således helt och hållet på af hvad egenskap den upprättelse kunde blifva, som Ström kunde förskaffa hr Hjerta. Nu är det väl möjligt att hvad Ström härvid yttrat, skett enligt Sjöbergs instruktioner. men åtminstone begagnadeStröm då dessa på ett sätt, som cj för Sjöberg var smickrande. Angifvelsen att hr IHjerta skulle utfarit i skällsord eller hotelser är så mycket mera bevisligt grundlös, och en dikt förmodligen uppgjord efter nya instruktioner af den aktningsvärde Sjöberg, som enhvar vct, att det icke tillhöi hr Hjertas fasoner att utfara i skällsord. Der emot är det en sanning, att Ström i samman hang med det föregående yttrade att han hade tänkt på att förbjuda tidningen Folkets Rös för morgondagen, om han ej vetat, att de skulle tjena till intet, då Sjöberg hade fler: tillståndsbref, och att hr Hjerta dervid svara de, att detta naturligtvis vore Ströms egen sak, men deremot ansåg för en skyldighet at erinra honom, att om nägot smädeligt mot hi Hjerta förekomme i tidningen Folkets Röst, kunde han vara öfvertygad att hr Hjerta icke ämnade efterskänka det. Ström svarade här på, att det vore så mycket mera gifvet at han skulle förhindra sådant, då han had kommit att söka beveka hr Hjerta till åtalen: nedläggande. Så förhåller det sig med denna vackra hi storia. — Den Franz-Sjöbergska tidningen uppgif. ver också i dag att den förut omtalade väf: verskan Lovisa Aderman, som hr Sjöberg m hållit gömd en längre tid, för att hindra henne träffa sina anförvandter, och få efter egna inspirationer begagna henne såsom angifverska. nu skall hafva stämt hr Hjerta i civil väg till Handelsoch Ekonomikollegium angående de mycket omtalta betyget. Säsom ett serskildt prof på huru långt der Sjöbergska suffisansen och hyckleriet gar, kar i sammanhang med det föregående förtjens citeras följande stycke ur en berättelse om er scen efter afkunnandet af rättens utslag i Phi lipsonska målet: Särskildt kunna vi tillägga, att, efter målets slut hr Sjöberg ordentligen ringades af de talrikt för samlade ähörarne, hufvudsakligast af arbetsklassen hvilka uttryckte deras innerliga glädje öfver att ju den icke lyekats få hr Sjöberg inmanad i häkte, sam att, i sammanhang med de varma lyekönskningarne för hr Sjöberg, man äfven var i tillfälle att höra de bittraste förbannelser öfver judarne m. fl. hr Sjöbergs vedersakare, hvaraf en otalig skara var vid rätten tillstädes, men hvilka, likasom hela murfvelbataljonen, emellertid nu fingo loma af med länga näsor.