Aftonbladet – 26 april 1851, sida 2

ätminstone nägonstädes kunna päträffa 4 a alltigenom sammanhängande block, fria från n nnda olägenhet och tjenliga för det jena eller andra ofran antydda. ändamälet. Skulle AX emellertid bildhuggaren icke här finna ett tjenligt nämn? till sina Iser, så skall dock troligtvis argöra det. Om behofvet så fordrar, skulle t det nu under byggnad varande Nationalmuseum, till säväl inre som vttre prydnader, här jkunna erhålla ett passande material, så m cket dirjbarare, som det vore hemtadt ur fidernejorden. ST — I samma ögonblick, som förläggaren af Aftonbladet bestämde sig att i domstolsväg hålla efter hr Franz Sjöberg för dess lögnaktiga anfall, var det naturligtvis ingalunda oväntadt, att en person af sådan beskaffenhet skulle uppbjuda alla sina krafter, för att med den mest förtviftade ansträngning, under fullföljande af samma system som han börjat, söka Igenom fortsatta falska förespeglingar och kalomnier i sin tidning hämnas på dess vederpart. Att han dervid skulle fästa något afIseende på de följder, hvarmed sådant kan ; slutligen drabba hans ansvarige utgifvare, hvilka Yi troligen icke förstå bedöma halten af Sjöbergs skriftställeri, är visserligen också icke att vänta. 2 Det skulle utgjort en stor uraktlåtenhet och brist på menniskokännedom, om vi efter den erfarenhet, som nyssnämnda tidning förut lemfinat, hade kunnat misstaga oss i detta hänseende. Men på en tid, då ett sådant sätt att begagna publicisteriet har på många håll väckt en viss benägenhet för nya bands läggande På tryckfriheten, hafva vi ansett det vara icke blott en enskild sak, utan äfven af allmän vigt att underkasta oss äfventyret af ett så-! dant obehag för att tillse, huruvida icke de redan befintliga lagbestimmelserna, om de med utThållighet anlitas, skola vara tillräckliga att slutligen stäfja missbruken. Af detta skäl ämnar också Aftonbladets förläggare för sin del icke sky besväret, ehuru obehagligt det än kan vara, att anställa åtal jemot de fortsatta smädelser och lögnaktiga uppgifter, hvartill den Franz Sjöbergska tidningen gör sig skyldig, och kommer äfven att I sinom tid uttaga stämning på ansvarige ,utgifvaren af denna dagens nummer, som ånyo på hela första sidan är uppfylldt af inJurier och lögnhistorier mot hr Hjerta, uppduIkade med en besinningslöshet, hvaröfver en hvar, som icke ännu känner det Franz Sjöbergska skriftställeriet, utan tvifvel skall häpna. Först i nämnde nummer, som i dag kallas jnÅR en gång Folkets Röst, finnes nemligen med kursif stil, i form af adress till allmän-! heten, af ansvarige utgifvaren till Återigen Folkets Röst, densamme som förut är stimd af. hr Hjerta för tryckfrihetsbrott i fem serskilda nummer af Folkets Röst, uppdukad en läng : dikt derom, såsom skulle hr Hjerta begärt att. få tala vid den ansvarige ,i ett högst angeläget ärende,, och att då den ansvarige i följd häraf, efter erhållna instruktioner af hr Sjöberg, begifvit sig till hr Hjerta, hade denne sednare, under utösande af de gröfsta skällsord och tillmälen om hr Sjöberg,,, uppmanat; iden ansvarige, f. d. föraren Ström, att återtaga sitt tillstäåndsbevis å Återigen Folkets Röst, så att den ej dagen derpå måtte utkomma; och hade hr Hjerta tillika lofvat att alla tryckfrihetsaktionerna skulle i samma ögonblick förfalla, samt då Ström ej ville gå in härpå,! börjat utfara med hotelser att Ström skulle! komma på fästning m. m, I denna stil fortgår vidare berättelsen, med tillägg att hr Hjerta slutligen skall gifvit Ström 2 rdr bko för att taga reda på väfverskan Lovisa Ådermans bostad. Sjelfva denna berättelse bär lyckligtvis vittne om sin lögnaktighet, genom det förplumpande som deri förekommer, att hr Hjerta skulle lofvat nedlägga tryckfrihetsåtalen, om Ström ville återtaga sitt tillståndsbref, hvilket hade varit så mycket mera ändamålslöst, som det är väl bekant, att Sjöberg har ännu ett! annat att begagna, hvilket ock i dag skett, samt dessutom änmn för någon tid nog kan) erhålla flera af någon arm person, sådan som! Ström eller Nygren, som Sjöberg, de fattiges målsman, kan förleda med ett par riksdaler att stå till ansvar, på sätt som skedde med förre konstförvandten Kihlström, hvilken fick två riksdaler rgs för att teckna sig såsom författare till en flygskrift, den han sedan inför Rådhusrätten erkänt sig icke ens hafva läst. Lika löjlig är uppgiften i afseende på hr H:s begäran, att Ström ville taga reda på Lovisalt Adermans bostad, hvilken hr Hjerta nu känt! i åtta dagar. Hade hr H. brytt sig om att få reda härpå, så hade sådant ingalunda varit r svårt, då man sett hr Sjöberg besöka henne nästan alla dagar, i det hus der hon bor på Kungsholmen, och hon dessutom gjort täta besök hos hr Sjöberg, hvarifrån det icke hade varit svårt att efterfölja henne. Dessa båda uppgifter utgöra således redan a i sig sjelfva ett tillräckligt vittnesbörd om be-y rättelsens osannfärdighet, men till publikenst närmare upplysning bifoga vi här en sanningsa 0 8 hj ti ee Orm It Il 8 vv Ch ÅA ber på om och 4 DÅ mt FM Br enlig framställning af verkliga förhållandet. I förrgår erhöll hr Hjerta en helsning från Ström med förfrågan om han ej kunde få tala vid hr Hjerta, och gafs derpå till svar, la att han, hr Hjerta, stode att träffai går på förID middagen på byrån. Då hr Hjerta kom uppti på byrån i går kl. 10, befann sig der en obe3 kant man som sade sig heta Ström och vara den ansvarige utgifvaren för Återigen Folkets Röst, samt tillkännagaf, att han vore mycket oj bedröfvad och ängslig för de mot honoin ankl ställda åtalen, så mycket mera, som han icke dt hade ringaste andel i anfallen mot hr Hjerta, 2 hvilka han sjelf på det högsta ogillade, tillden grad, att han hade beslutat upphöraly: med sin ansvarighet, oaktadt den svärighetör han med hustru och tre barn hade att und-n vara de tio rdr bko som han derföre erhöllh månaden under vilkor tillika att få I rdr ke bko serskildt för hvarje rättegångsdag när åtal st anställdes och två rdr rgs om dagen om hanst komme på fästning. Serskildt yttrade Ström, att han fann detkc så mycket mefa tungt att stå såsom synda-? ock för en sådan tidning som Folkets Röst !M 2