Aftonbladet – 26 april 1851, sida 1

mer sedan att underhandlas vidare om den nya exekutifmakten och dess organisation. Österrike vidhåller Bäjerns medtagande deri, för att åt sig betrygga pluraliteten. Preussen vägrar, och hvar och en söker för sin mening värfva småstaterna, hvilka nu åter fått mod att strida för sin tillvaro,, emedan de veta att Frankrike och England skcola i Frankfurt taga dem under armarne, occh man i Berlin söker godtgöra de sparkar, hvarmed man undfägnat återstoden af furstekolblegiet vid den oförsvarliga unionsupplösningen. Uppriktiga vänner kunna Österrike och Preussen aldrig blifva, under deras täflan om herraväldet 1 Tyskland. Emellertid kunna vi göra oss beredda på att förtryckas af den återställda Förbundsdagens förenade reaktionspolitilk, hvilken nog påhittar nya UCarlsbaderbeslut och förstärker exekutifmakten till deras utförande. Hvad den gamla Förbundsdagen gjorde i den vägen före 1848, var riktadt emot universiteterna, studenterna och de så kallade bildade klasserna, der missbelåtenheten hade rotfästat sig; hvad som nu sker gäller hela folket, som anses för anstucket af revolutionsfebern och moget för en radikalkur. Det lider icke något tvifvel att det konstitutionella statsskicket kommer i hela Tyskland att inskränkas till blott ett sken af vissa konstitutionella former, och att Förbundsdagen deraf endast kommer att tillåta hvad den sjelf finner lämpligt för folkets sanna frihet, lugn, trygghet, ordning, lyckax och hur annars allt de bekanta fraserna lyda. Att representantkamrarne dervid komma att utbytas mot ståndskamrar och de gjamla junkerprinciperna åter få sin förra vigt, kan lika litet betviflas. Blott några månadeers tålamod ännu, tills kabinetterna hunnit åsäimjas riktigt om de nödiga måtten och stegem mot revolutionen — och de sista beslutem och slagen till lugnets och ordningens åtcerställelse, skola skyndsamt följa hvarandra. Kamrarne, som ända till den 24 tagit sig påskferier, nödgas förmodligen vara tillsammans till slutet af Maj, om de skola medhinna alla de vigtiga lagförslag och laggranskningar, som ännu återstå. Öfver trycktvångsförslaget, disciplinarlagen och fastighetsbeskattningen uppstå möjligen heta strider, men hvaraf lika liten nytta är att förvänta, som af vär tribuns andra bemödanden till folkets bästa. Att det allmänna missnöjet kommer att ökas ytterligare härvid, kan lätt begripas. Inom arbetsklassen råder demokratien alltjemt; ty man har frånröfvat denna talrika klass alla de politiskia rättigheter, som revolutionen förlänade dem, och gjort den till särskildt föremål för dem strängaste polisbevakning. Medelklassen, som synbart hyllar konstitutionalismen, är väl, likasom allmogen, temligen liknöjd i öfrigt, men märker dock, på de ökade utskyldlerna och de tynande näringarne, att det nuvarande samhällsskicket icke har någon välsignelse med sig. En del af det konstitutionella partiet öfvergår mer och mer til demokratien, ju mer en annan del drager sig åt höger — till Idet reaktionära lägret; och det kan icke dröja länge, innan här icke finnas mer än två, tydligt bestämda partier: demokratien och reaktionen. Det slutliga afgörandet kommer i alla fall att förr eller sednare bestämmas geInom de financiella frågorna, ehuruväl icke förr än en ny krigisk eller politisk storm bryter lös öfver Europa. Afven de mest anspråkslösa och sansade hafva småningom begynt förlora allt hopp, om någon förlikning genom kloka och tidsenliga förbättringar. kn sådan var endasst möjlig på vilkor att regeringen velat ärligtt och uppriktigt stå fast vid den grundlag, sopm den sjelf erbjöd och oktrojerade den 3 Deccember 1848. Men i stället har hon beträdt rreaktionens lutande plan och halkar småningom längre ut på densamma med vexande fart, och utan förmåga, nu mera, att hejda sig. Hofvet återvänder nu till Potsdam, för att i Sanssoucis trädgårdar öfverlåta sig åtsin afsöndrade sommarlefnad. Beklagligen finnas bland konungens omgifning icke några män eller fruntimmer (och fruntimmer spela dock i samtidens politik en så vigtig roll) som mäkta motverka den rådande ryskt-österrikiIska statskonsten och den sromantiskt-kristligtgermaniska riktningen. Prinsen af Preussen, ehuru visst ingen kämpe iför den nyare tidens lidger, var åtminstone hvarken fallen för romantik eller religionsgrulbbleri. Hans snillrika gemål har 1 sin landsflykt vid Rhen i Koblenz fullständigt anordnat allt för ett långvarigare qvarstadnande, och kommer väl ej ilatt så snart vända tillbaka till Berlin eller elPotsdam. Hofkretsen här är sorgfälligt softrad, så att ingen misstänkt tanka eller känsla I må nalkas den; och talrika exempel påpeka huru man genom uteslutande derifrån näpser r notillbörliga åsigter, och wpplysa hvad man der t kallar trohet och förräcderin. I I Berlin är nu mycket tyst. Fabrikerna äro , lväl i något mera verksanmhet än sist; men afi färslösheten är alltjemnt : så stor, att man ofta a hör klagas öfver den svåårare ställningen nu rlän under sjelfva revolutiovnen 1848. Den ovissa -I framtiden, de tryckandee utskylderna under det man mser av de underordnade folkklasdlserna omöjligen kunna pålastas det minsta yt-terligare, och farhågan alltså för den bättre lottade minoriteten att snart nödgas hjelpa till -Imed bördan sjelf, hvilket för ingen del behagar den — allt detta trillsammanlagdt hejdar företagsamheten och nedislår förkofringslusten. I trots af det låga prisett på hfsmedel har den fattige handtverkaren stoor möda att berga sig; men skulle ett missväxtöår inträffa, eller någo större ansträngning af sttatskrafterna erfordras, då komma snart de afgwundsremnor att öppna sig tydligt, som öfverallt söndra vårt samhälle. I stället för att under vissa omständigheter bereda hjelp och förkofran, ökar man blott utskylderna och polisen. I Berlin här -Idenna nu fått en fullständigt militärisk orgen nisation, som trädt i verksamhet med den 1 hlApril. Den kostar landet en half million thattiler om året; men så tror man sig ock hafva ot dermed betryggat sig ermot alla revolutionära lictnadar Anh höttra na Am men 2t dan ovtl CJ , oo rr REP or