Aftonbladet – 25 april 1851, sida 2

och Gammalkil — lära i är ämna att utvandra., : I . I Riksdagen Diskussionen i Borgareståndet öfver Första Ihsfvudtiteln. i Diskussionen öppnades med ett anförande af hr Petrå, om statsregleringen i allmänhet. Talaren yttrade bland annat, att det nu, liksom förut uti den kungliga propositionen, saknades en sammanhällande princip. Man söker endast att ät sig bibehålla anslag eller få tillökning efter omständigheterna. Ingen afvägning af de särskilda titlarnes förhållande till hvarandra hade egt rum eller beräkning blifvit gjord öfver statshushällningen i sin helhet. Utgifterna hafva emellertid ökats för hvarje riksdag. Talaren hade föreställt sig, att om också departementscheferna saknade tid att taga öfversigt af det hela, så borde de konsultativa statsråden dertill haft tid samt fullgjort hvad behofret i detta fall kräfver. Han hade hoppats att den spänning representationsfrågan förorsakat och behofvet för rikets ständer att l blidka missbelåtenheten hos nationen öfver ständernas förhandlingar, skulle medföra nägra verkningar, hvarigenom splittringen skulle hafva försvunnit eller ! åtminstone minskats. Han hade misstagit sig i sina förhoppningar. Några nedsättningar och förändringar i smått hade visst förekommit, men i de vitala frågorna stod man på samma punkt, 18 emot 17. Slumpen var nu den som afgjorde. I Hvad första hufvudtiteln vidkom, hade det blifvit i Statsutskottet anmärkt, att all granskning af densamma äfven vid förra riksdagar blifvit uraktläten; ej ens konungens rädgifvare hade dermed befattat sig. Förhöjningar i apanage hade emellertid ej uteblifvit, såsom t. ex. drottningens från 69 till 80,000 rdr banko. En röst på riddarhuset föreslog väl nägra riksdagar tillbaka att 100,000 rdr af konungens civillista mätte nedsättas, men ingen röst i ständen höjde sig för denna mening. Vidregentombytet hade man bordt besluta om en ny civillista, men man fortgick på den gamla banan. Nu hade det blifvit en nöd ghet, att ej mera sä behandla första hufvudtiteln, då det genom hr Rääfs motion visat sig, : att man på annan vä genom kungliga propositioner kan be; Talaren hade uti Statsutskottet hemställi: rida apanaget till konun: gen bör blifva detsamma som förut; 2) huruvida de 200,000 rår, som af riksgäldskontoret ärligen till konungen utbetalas, också böra betraktas som privatförmögenhet, och det blifva omöjligt att betala denna skuld; 3) huruvida Sverige ej com Norge i afseende på kungahuset bör sta att anslagen bestämmas : utgå endast till konungen, drottningen, kronprinsen och kronprinsesssan, ej till de kungliga barnen, såsom ens nde konungens familj; men iutskottet höjde ingen röst hvarken för eller emot. Vid 1:2 punkten om de 100,6920 rår ät kronprin-: Iprinsen, som enligt förre ständers beslut blifvit be-! viljade, nämnde talaren att frin ledamöter i ständet den erinran blifvit hörd, att då detta anslag vid förra riksdagen beslöts, hade sakerna gestaltat sig bättre jän nu. Konungen hade vid 1844 ärs riksdag framlagt förslag att minska folkets utgifter och öka statens inkomster 0. s. v.; men förhoppningarne på de. kungliga propositionerna hade sedan dess uppgått i rök. Rörande de 18,090 rår, som blifvit äskade för kronprinsessans räkning, påpekade tal. hr D. Anderssons reservation, ansåg att rikets ständer ej haft rätt begära del af giftermålskontraktet; men då konungens rädgifvare åberopat det såsom grund för den I kungliga propositionen, så hade de äfven varit förbundna lemna upplysning om dess innehåll. Hvadj sjelfva anslaget vidkom, så hade derom i Norge ingen proposition blifvit gjord. Som grundsats borde dock gälla emellan båda rikena, attanslagen utginge! efter enahanda grunder, eller, som hr v. Hartmansdorff föreslagit, efter folkmängd. Detta vore så myeket vigtigare, som Norge lätit förstå, att det ingalunda ville draga sig undan uti en dylik ambitionssak. På denna punkt yrkades återremiss. I fråga om 10,000 rdr ät arffurstarne, ansåg hr Petre att utskottet trädt öfvet gränsorna för sin beifogenhet. Det är två satser uti statsläran, som alidrig böra förgätas: 1) hvad som är rätt; 2) hvad som jär nyttigt. Det är ej rätt anslå statens medel, der jej behof är för handen; det är ej nyttigt, att, som Statsutskottet gjort, blottställa regenten i termer som skulle kunna betraktas som en kommiseration, och gå in på familjlifvets gebit, som äfven för honom bör hällas heligt. Inom utskottet funnos likväl bäde ceremonimästare, kammarherrar, majorer m. fl. som j härvid hade bordt kunna lemna upplysningar. Tal. yrkade afslag i denna del. Hr Winge: Eftersom Statsutskottet ej fistat något afseende vid min motion om nedsättning i anslagen, till 1:a hufvudtiteln, får jag anmärka, att denna huf, vudtitel sedan 1810 fördubblats. Jag röstade icke för Hillökningen af 75,000 rår under sistlidne riksdag och kommer icke att göra det för 28,090 rdr under denna. För hvarje riksdag höres: ökade anslag blir visst följden af edra öfverläggningar.; så är det ock, och lär så blifva äfven nu; dock hade en märkbar nedsättning af skattebördorna bordt och kunnat äga rum. Att en sådan skulle ligga uti inställandet af krigsgärden, kan ej pästås; ty uppoffringar och skatter mäste väl vara slut när företaget är slutadt. Lindriga skatter äro, enligt min öfvertygelse, bevis för ett väl ordnadt statsskick, och för tillfället ätagne utlagor borde ej, som nu ofta är händelsen, blifva stående artiklar på bevillningen, hvarur man redan ngt för detta bordt utesluta personella utskylder enligt 1:a och 2:a artikeln. I Vid konungens tilltråde till regeringen bestämdes hans blifvande civillista till ett belopp, tillräckligt äfIven för prinsar och prinsessor af hans hus, under förmodan att det dervid skulle förblifva, som väl ej I heller svikes. Med kännedom af norrmännens hedersoch frihetskänsla bör man cj betvifla de atti proportion vilja bidraga till civillistan, hvarigenom 1:2 hufvudtitelns utsumma skulle minskas med 51,164 rdr. i 1819 ärs riksstat utgjorde de kongl. hofn med tillökning för Kronprinsen 695,827 rår, hvartill från Norge komma i svenskt bankomynt! 266,666 rdr, tillsammans ett belopp af 952,493 rdr, om nu hvad det svensk: beträffar fördelas i fiera poster s illa let m. m., men böra fi till Konungen, Kronprin latt reglementera om penningeätgången till hästars; junderhall, bränsle, lyse 0. 5. Y. Hr W. yrkade äterremiss för titeln i sin helhet. 1 I Hr Billström ansåg det svårt att bedöma huru myc-, rna ND LAlefta I ITluad räcknttnt nål mm t fl f 1 or 4 An 1 s S j l I