Aftonbladet – 25 april 1851, sida 1

Korrespondens-artikel, ls Berlin, den 13 April 1851. Ändtligen är då den gamla Tyska Förbundsdagen åter erkänd såsom Tysklands centralmyndighet, Ni torde erinra er att jag genast vid reaktionens början och sedan 1 många bland mina följande bref förutsagt detta slutresultat, utan behof af annan spådomskonst än den enkla slutledningen från orsaker till verkan, från frön till skörd; och att jag sednast framhöll detta slutliga räddande dåd, såsom Preussens enda medel att, på den bana det valt, komma ut ur irgångarnei Dresden. Österrike har funnit för godt att tillåta Preussiska hofvet denna utväg; — den nyss från Wien anlända noten bemyndigar till saltomortalsprånget, sedan nämligen lord Palmerstons bestämda inkast, i förening med franska kabinettets erinringar, dragit ctt streck öfver furst Schwarzenbergs plan att i tyska förbundet föra med sig ltalienarne och Polackarne, jemte Kroaterna, Slowakerna och hvad de halfvilda stammarne allt vidare heta. Furst Schwarzenberg har härvid röjt längt större statsmannaförstånd i afseende på de vestra makterna än preussiska styrelsen, ty denna bjöd alltjemnt handen beredvilligt åt nyssnämnda inträde, hvilket skulle hafva tillintetejort Preussen, om de vestra makterna varit lika blinda och hufvudlösa och medågifvit det. Furst Schwarzenberg begriper fullkomligt att han icke bör låta det komma till ctt krig med England och Frankrike i förening. Frankrike skulle i kriget få en afledningskanal för den inre striden emellan monarkisterna och republikanerna, och den heliga alliansen vill framförallt afvakta denna strids uppblossande till full och förtirande vådeld. Kejsar Nikolaus skall sjelf hafva enträget inskärpt detta råd; också kan ingenting vara mer tröstrikt för absolutismen än den sköna morgonrodnaden af ett blodigt inbördeskrig inom sjelfva den syndiga ursprungshålan för allt hvad revolution heter. Men hr von Manteuffel har i Berlin icke kunnat komma så lätt till samma insigt; ty här lefver helt abstrakt den ensamma och enda tankan att med ens göra slut på all revolution, med hvilka offer som helst, och utan att så noga tänka på medlen, eller sättet att Imota den i andra stater. Reaktionen här har alldeles glömt den tankan att en klok och är