Aftonbladet – 22 april 1851, sida 3

lindstållet framskred långsamt det sorgliga tåget i den sena eftonssunden, på den af? mareschaller och brännare å begge sidor rikt upplysta vägen, åtföljdt af den aflidnes talrika underhafrvande. Då dethbunpit stadsporten, omgals den fyrspända sorgvagnen af stadens Borgerskap, som der, i sorgdrägt, afvaktat dess ankomst och sedermera beled:sgade den genom g:aden till Kyrkogården. Den stilia och klara vwvårqvällens halfmörker, som, der tåget framskred, fullkomligt upplyses af de taike lanternorneg, det djupa deltagande, som stod att läsa på allas anleten, den böljande menniskomassans ovanligt tysta sorlagde, — allt bidrog att öka den sorgliga festens högtidligbet. Iblend de talrika omgifvande skarorna var nog mången, som under dyster tystnad betänkte, att i det trånga, tysta hyjlorummet hade nu legt sig till hvl!a ett hufvud, som arbetat oförtru!e och mycket för eget, men kanske ännu mera för det allmännas väl, att der slumrade nu ett hjerta, som alltid klappade vermt för nödställda och bj-lpbehöfvande likar. Den djupa sakoaden har sällan ord — tystnaden från det hållet talar bättre än den prydligaste vältalighet. (C. A)