Ånslagsfrågorna, Då statsutgifternas bestämmande utan tvilvel utgör ea af representationsns dyrbaraste rättigheter, måste det äfven vara af stort intresse för allmänbeten att få kännedom om dr motiver på hvilka förändringarna i dessa utgifter från den ena riksdagen till den andra fels br SB och vi skole derföre ur StatsutskotMt etänkande meddela, åtmirsone för de et !82re posterna, de skäl hvarpå Statsutskotet grundat sipa tilleller afstyrkanden. örsta Hufvuititeln: Hofoch Slotts-saerna. at fr HKH. Kronprinsen föreslår, på grund -dr bar ständers beslut, uppförande af 100,000 Da 0 på Orciosrie stat. se för H. K. H. Kropprinsessan begärda , 00 rdr tillstyrkas helt enkeli utan motistring. Hr Rääfs motioa om förhöjning till 60,000 rdr af anslaget åt D. K. H. Arfprinsarna och Mg). Prinsessan afstyrkes, emedan utskottet ej elerom fått emottaga någon proposition från -regeringer, och således saknar kännedom om. Juruvida den af motionären föreslagna betydliga förhöjning är af behofvet påkallad, men .strax derefter ul:styrker utskottet likväl en förhöjning af 10,000 rdr ivanslaget åt Arffurstarne, alt utgå redan ifrån detta års början, och på det skälet, att, såsom utskottet säger, ring heten af det nuvarande anslaget 20,000 rdr icke lemner tillgång till bestridande af de ound;sängligaste utgifter, som deras höga sambälis tållning nödvändigt föranleder,. I frågan em anslaget till Kronprinsessan har reservationsvis blifvit anfördt 2f David Anders :son från Hal:aud: Vid öfverläggningen isbm höglofl. Statsutskottet i frågan om 4:a hufvudt!teln, S:a punkten, bar jag varit af olika tankar mice plursliteten; jag har trott. satt då för en frågas afgörande åbairopas bevis, desss tbevis äfven bör förevisas, ellar också på förhand vara offontligen kända; men så är icke förbållsnde: ii denba fråga. Kongl. Maj:. bar, med åberopandaf ett Qiftermålskostrakt, fordrat el Rikets Stander att som handpeanbgar till Hennes Kongl. HöghSrovprinsessan erlålla ett ans!ag af 18,000 rdr, utan satt ifrågavarende lostrakt blifvit för Siatsutsiotte: uppvisadt, och u:si att gifva dan ringaste antydan till förvisscing derim, att ju ieke uti nämnde kon trakt ännu ena elle: ansan klausul vore intagen, sor kunde läcda till mer ellar mindre fördel för riket. Jag har icke den ringaste anledniog att bysa misstroende till da uppasifter, som biifvit lemnade i de nådiga propositionen, och hy:er icke heller någor misstanka derpå; men detta förhindrar icke att förhillanden verkligem kunna för:finnas, sådana jag hä: påpeka.; och hvad ville väl Rikets Ständer svara. om framdeles skulle uppdagas, att samma höga giftermålskontrakt åberopades såsom stöd för förnyad nådiga propositloner i anslagsfrågor, eller månne Rikets Stärdsr då, sedan de vu erkänt giftermålskootraktets helgd, utan att ega den ringaste kännedom om dess innehål, skulle våga förneka dess erkännande i sin holhev? Jag tror det icke och har af sådan .änlednicg asset mig pligtig uwwala min menicg idenna formfråge, uten att vidare inlåte mig i hufvådfrågam clter cen om de begärda handpenningarpe, öfser bvilken jeg först velat yttra mig sedan oftanämsde Ikontrskt af utskottet blifvit kändt. För mig är det obegripligt, jag erkänner det. hvad som kunnat förmå Konungens rådgifvare att tillstyrka Kongl. Moj:t att i den nådiga propositionen åbsropa ifrågavarande giftermålskontrekt, såsom alldeles obehöfligt, jig vågar säga onyttigt och vilseledsnda för sakens vinnande i det nu uppgifna ändamålet.n Häruti instämde Lars Rssmusson från Götbeborgs cch Bohus län, Christen Andersson från Malmöhus lin och Anders Ersson från Siora Kopparbergs län. Emot förhöjnimgen i anslaget åt Prinsarna bafva reservationer blifvit antörda: af brr Gråå och Waern, som åberopade de af utskottet i 3:e pu: ktien anförde skäl; Petr, Lindström, Hörgstein, Nordvalll, Norin, Wedberg ssmt Carl Ersson från Westerås län, Lars Rasmusson från Götheborgs och Bobus län, Devid Andersson från HalJavds län, Coristea Andersson från Malmöhus lin, Anders Gustafsson från Östergöthlands län, Per Persson från Örebro lir, Asders Ersson från Stora Kopparbergs län och Jorannes O:sson från Wermlands län. Det lärer ej vira något tvifvel om, att ju icke båda de förssnämnda anslagsförhöjningarna komma att bifalis, ty uti sådana saker visar sig änru alltid en stark konungskhet, och oppositionen stannar hos de mesta vid ett li tet multrande utom protokollet. Härom ämna vi också nu icke mycket säga, eburu oväntadt propositionen om anslag till Kronprinsessan än kom öfver de goda Stinders2, som just för förmälningess skull, vid förra riksdagen hade ökat Kronprinsens anslag med 75,000 rdr banko, och midt under det så många gladde sig öfver den vinst som skuile tillskyndas landet genom den bitkomna uaga furstinnans rikedom. Deremot kan man icke gerna undgå att göra en anmärkniog vid utskottets kuriösa räsonnemangi derom, att np. v. anslag för Arffurstarna cke skulle lemna tillgång till bestridande sf de oundgängligaste utgifter, som deras höga sambällsstallning nödvändigt påkal ars. Auslaget utgör för närvarande 20,000 rdr tillsammans eiler 10,000 rdr riksgälds för hvardera af de Kongl. Prinsarne. Detta är en större summa, ån hvad rikets högste embetsmäv, statsrådets ledamöter, med undantag af de båda statsmicitrarna uppbära, mer än de fleste landshöfdinsar bafva, som dock skola represeniera något bvar i sia ort, och öfver hälften mera än ledamöterna af rikets högsta lagskipinde myndighet uppbira, som nära nog ifrån morgon till qvä!l måste anstränga sig för att i sista instansea döma öfver menniskors uf och egendom, wnder stor ansvarighet. andra sidan förekommer det, att de Kgl. Prinsarne alla ännu äro belt unge mäp, 2nställde i militärbefattringar som icke erfordra någon representstionskostnad; att de äro ogifte och icke behöfva byra sig serskild bostad; att någon serskild bofhiållning eller kök för dem hvardera omöjligen kan behöfva komma ifråga; att de utan tvifvel för det mesta kunna påräkna mycket biträda från sina höga föräldrar för sitt dagliga vivre äfvensom från det kungliga stallet beböfliga ridhästar eller ett enkelt ekipage; att de dessutom hafva en mycket rik farmor, som serskildt för sig åtvjuter 80,000 rår banso om åre? af statsverket, hvaraf icke mer än bälften bör kunna åtgå för hennes egen räkninz, och som dessutom icke bar! någon större glädje, 3n att kunna dela med sig åt sica älskvärda sonsöner; samt att deras:! statsans!agz, den ofvannämnda summan af 10,000 : (