Aftonbladet – 15 april 1851, sida 2

ag , OA CXtra telegralering i dag wi middagstiden egt rum för inhemtandet af un derrättelser rörande utsigterna för islossninge i yttre segelleden hänvisa vi till den på et annat ställe i bladet derom intagna rapport. — — Oaktadt antalet af dem som supa b än vin bär i Sverge icke är obetydligt, utan til och med ganska stort, torde deremot antale af dem som göra sig tid och möda att me noggramhet studera Bavillningsoch Ekono. miutskottens förslag till ny förordning om brän vinsbränningen vara jemförelsevis ganska in skränkt, när man urdantager ledamöterna a! riksstånden, som ex officio äro skyldige att tags kännedom deraf. Ifrågavarande betänkande har emellertid sin serskilda märkvärdighet, såsom ett ibland de raest lysande bevis på huru långt man nödgas gå i reglementerande och lagstiftningsmachineri, så snart statsmakterna en gång inlåta sig på grundsatsen att vilja göra sig till förmyndare öfver sättet att utöfva en näring. Det förefaller oss fullkomligt i sin ordning, alt en näring hvars utöfning anses kunna gifva betydlig vinst, äfven beskattas i förhållande derefter, och att beskattningen sker så att den må kunna utgå af tillverkpingens belopp. I detta afseende bör också ej nekas, att det nyaste förslaget har stora företräden framför dep föregående författningen, och på visst sätt kan anses såsom ett mästerstycke i konsten att täppa till smygvägarna för dem som vilja elu dera lagen. Det är således icke detaljerna vi klandra, utan principen, som enligt vår tanka är och frblifver abderitisk. Eller hvad skulle man väl säga, om det 1 afseende på hvilken annan nring som helst fölle lagstiftaren in, icke blot att utportionera det qvantum som hvar och en egde rätt att förfärdiga af en viss vara, usa också lemna vissa föreskrifter som inskränka rättighetea zxtt begagna förbättrade verktyg eller machinerier och tvinga den producerande stt hålla sig vid de dåligare, som göra sjelfva produktionen dyrare. Detta är emellertid till punkt och pricka hvad som nu sker i bränvinslagstiftningen. Man kan vara förvissad att i detta, som andra fal!, sundare nationalekonomiska åsigter med tiden skola taga ut sia rätt, men det kan dock utan tvifvel dröja ganska länge, då detta är en af de frå-) gor, hvari de mindre jordegarne äro mest svartsjuka om att icke slippa förmynderskapet, och tro sig sa en förmån uti den förutnämnda grundsatsen, att lita bränvinsbränningsrättigheten vara fästad vid jorden efter en viss fördelning. Såsom förbättringar, hvilka förslaget innehåller i detaljern2, anmärka vi för öfrigt flera nya och ändamålsenligare försigtighetsmått för kontrollerrs tillvägabringande; förbudet mot gårdfaribandel med bränvin eller mot utmätning ur fat i mindre qvantiteter på torg eller farvägar m. m. Deremot är ansvaret för oloflig bränvinsmiautering skärpt i en alltför hög grad; man bör ihågkomma att detta är en af de förbrytelser, hvari en eller annan möjligen någongång kan blifva inledd utan afsigt på någon egentlig vinst, och det är alltid illa, att för sidana förseelser, som i sig sjelfva ej äro några brott, stadga sådana ansvar, hvarigenom den felande utarmas och vid många tillfillen nog kan, blout i följd af en sådan dom, vara förstörd tilll sin materiella välfärd och falla fattigvårdem till last. Måtte man ej glömma den rika erfarenhet, som i detta afseende är att hemta från det förflutna, angående hårda fiskaliska ansvarslagar af alla slag.