iseende och betydenhet åt den såkallade skå I gårdstjensten. Om en skärgårdsflottas besät 5; ning kan utföra bataljonsoch jägarexerce r fälttjenst m. m. lika bra som sjelfva gardesr ijgementena, efter hvilka regementen, i förb -Ågiende sagt, skärgårdsflottans sjömän syn vilja modellera sig, så är skärgårdsflottan de för icke mera stridbar på sitt rätta fält, ä om hvar man kunde spela fiol. Båda delarr kunna icke gagna till annat än på sin höjd e vintressant uppvisningn. En af fördelarne vid organisationen af e skärgårdsflotta är just den ekonomi under fre den, som en sådan medgifver. Denna ekonor Jhärflyter deraf att vapnets skötande icke er fordrar någon långvarig eller mångsidig exer Jess Om man anskaffar materiellen, oc friskt och starkt folk att bemanna den Isamm?, och vid utbrytande krig ordnar så, at detta folk blir varmt klädt och väl födt, s kan en skärgårdsflotta, huru stor som hels! mom fyra eller fem veckor göras fullkomlig Istridbar. Skörgårdsflottans ifriga förfäktar ;koa icke medgifva detta, jag vet det väl, me låt dem, om de kunna, framvisa någon end nation i he!a verlden, som under fredstid ka star ut penningar på stora skärgårds-expedi tioner. : Huru hafva Danskorne betett sig i denn ssk under sednare 3:n2 årens krig? — Me undantag af fem sjöfficerare (två bataljonsche fer och tre subalterner) utgjordes allt det öfrig befälet på den mellan 20 och 30 fariyg star ka skärgårdsflottan af s. k. månadslöjtnanter d. v. s. för tillfället engagsrade kaptener oc! styrmän af handels-flottan, och en slup kommen derades till och med af en aktör vid det kon gelige theatret,. Besättningarne utgjordes en dast af det sjöbeväringsskyldiga manskap, son aldrig verit till sjös. Alla sjöofficerare (uton ofvan omnämnde) samt allt sjöfolk, som fanns att tillgå, användes på seglande flot tan. Under den tid som åtgick till skärgårdsfartygens rustande, lärde sig befälet och en de af manskapet bombkanons-exercisen på land, och derefter afsändes hela flotiljen till krigsteatern, kom genast i elden och har, från sitt första uppträdande, ingen enda gång svikit, hvarken ji mod eller duglighet. Det som kan utföras ji Danmark kan väl äfven verkställas i Sverige, eller måhända man vill säga som qvacksalfvaren om medicinen, att det som duger för skräddaren icke passar för skomakaren. Det är en obestridlig sanning att hvarje porson med någon sjövana snart kan lära sig föra en kanonslup, och manskapet behöfver egenteligen ieke kunna mer än ro, skjuta och slita ondt. Att derföre, som grefve v. Platen föreslagit, årligen anställa expeditioner med per medium 40 skärgårdsfartyg och hvart tredje år med några och sextio dylika, är lindrigast sagdt onödigt. Några och sextio slupar och jollar, armerade och bemannade, likna ju näsa nog en krigsrustniog. Nämn någon enda nation som under fredstid verkställer dylika rustningar. Du skall nu få höra mina tankar om det s. k. yttre sjöförsvaret, som grefve von Platen föreslagit, hufvudsakligen för ait användas som utkikar, rapportera fiendens rörelse, convojera, oroa transporter m. m. Detta låter mycket bra och vore så äfven om Sveriges fregatter under ett krig kunde uträtta allt dewta. Nu måste man till en början tänka sig Östersjön full med ryska örlogsfartyg. Der finnes eti antal af 27 a 530 linieskepp oberäknadt ett lika antal fregatter och ångfartyg m. m. Medgif att en sådan styrka kan, om man så får uttrycka sig, b!ockera bela Östersjön. Der blefve föga rum öfrigt för vira fregatter att voroax, konvojerar m. m. Östersjön är, . Jjemförelse med oceanen, en liten göl, hvarest man icke kan segla många timmar 1tan att mötaland. Om en fregatt på ströftåg räffar en betydligt öfverlägsen fiende, hvad kall han då göra? slås:l Det vore pför sällkap blott i döden ty något annat ändamål n att häfda äran kunde dermed icke vinnas. Att fly för en öfverlägsen fiende, är deremot både tillåtligt och rätt. Men, sedan fregatten lytt några timmar, upptäckes land rätt förut. Hvad återstår då att göra? Jo, antingen att vexla några skott och stryka flaggen, eller segla regatten på grund och tända eld på den. Det skulle på sådant sätt snart taga slut med våra nio fregatter, eller kan grefve v. Platen påstå att i denna skildring ligger någon öfverlrift? Visserligen antages, i den s. k. blå ooken pag. 131, att yttre sjöförsvarets fartyg kola föras af djerfva och erfarna befälhafare, men för det första tror jag aut äfven idana icke skulle lyckas bättre, med så många hancer emot sig, och för det andra, är det erkeligen obegripligt hvarifrån dessa djerfva ch erfarna befälbafvare, skola tagas, då i ofanrämnde blå bok, pag. 103 herr grefven öreslår att Sveriges sjö-officerare skola excereras uti land:-krigstjenst två år och uti sjö jenst ett år och så wvidare hela tjenstetiden genom. Man skulle kunna tro att en general jort upp denna plan, och ganska visst är, tt hvarken i England, Frankrike, Amerika, a, icke en gång i Danmark eller Norge tror nan sig på sådant sätt kunna skapa djerfva ch erfarna, sjömän. Skuile grefve v. Platen jelf vilja ta emot befälet på en svensk fregatt! ör att konvojerav oroa m. m. under det )Istersjön är fylld med ryska örlogsfartyg? ag tror att vår erda säkerhet under sådana örbållanden år inom skärgården; men hvad kall man göra med fregatter der? De stickal ka djupt som linieskeppen och äro således. ika obandterliga som dessa bland de farliga undervattensklipporna och grunden. Din än Percival. I l l