Dladet är berättadt, sina invändningar. Hen ansög det åsyftade goda ändamålet kunna vinnas, fast de al utsko tet påpekade åtgärderna derför icke vore tillfsllestzörande. Genom presimöten, hir som j stiften, skulle mycket godt kunna åstadkommas. Prosten Tejnxers anförand2 är, likasom den förste talarens, omförmildt i lördagsbladet, til hvilket vi silede3 hänvisa. Efier bonom uppträdde proessor Lindgren, som ansåg att den väg motionären och efrer honom ut skottet beträdt, ej vore den rätts. De andliga myndigbeter under hvilka det samhälle lyder, sor lider borde tga initiativet; ej riksens sänder. Genom dessas inblandniog skulle liksom ett klander kastas öfver det sä:t hvarpi Stockholms ordinarie prester skap skötar sina öliggander. Ea annan gång kunde det bli stiftförsamlingarnes tur; tal. hemställde hvad dera3 presterskap skule tycka derom? Hon ville afslå betänkandet. Om frågan ej stulie snses såsom partiell, utan allmän, yrkade haa att åtminstona de älta erinrinzspunkterna måtte utså, och åberopade den förste talsrens skäl derför, med tillägg, i afseend? på den sista punkten, om gudstjansttidernas förändring till närmare likstämmighet med nuva rande lfnadssäit, att den som ej hinner i högmes san klockan 10, lär icka bli färdig till klockan 41 heller, cch, hvad beträffade ottesånzens framflyttning, ett hviken timma som helst sku!la bli för tidig för hufvudsadens sybariter. Doktur Reuterdahl framböll hufvudstedens vig! och infigftaude, och fann iogen betänklighet vid den ifrågasatta undersökvingenrs utsträckande även till landsor!en. Han birädde batinkandet — ej för at lägga pres:erskepet i S:cexholm nigot till last, ty dess oförtru nr verkssmhet och rit vora allmänt bekat och erkändt; men han biföll med afssende på den tilltagsnde fols micgden härstädes, som behöfde själavård. I så fall vore åtgärdea helt naturlig, och enlig rued hvad annorstådes sker. Om icke vi ta frågan om hand, yttrede talaren, tas dan kansk om händer ef andra mekter, som icke fösiå an ordna din: och någonstädes skall man vil börja — man kam ice ta allt för sig på en sång. Tatsren instämde tersa deri, att en ekrifvelsa i al!män syfining kuasde vara tilräcklig; han medgaf aut en del al punkierna vore mind:e tjenliga, andra mindre behöfliga, och at: de icke skulla leda till mycket. men de voro ej heller farliga, utan helt licgiltiga Hellre in att skrifvelsen af-lis, måtte den afgå som den är; då ett riksstånd redin lärer bifallit densamma, kurde prestesändet göra så med! Prosten Set:erblad skulle önskat att skrifvelsen sträckt sig nigot längs än til Sockhom; laster och brott frodades lika mycket i landsorten som j hufvuds aden. Till bevis ds: på upplåst2 hr prosten et bref från ena exbetsbror på landet, hvilken utgöt sina ömmar b:kymmer öfver tillståndet i den orten .. Hvar? hva:? frågeda flera röster; men talsren ansåg sig icke tillständist att nämna ställe eller per son, och fortsatte sitt meddelande. Men hör detta verkligen hi.? afbröt hr erkebiskopen en gäng; det är ju icka fråga om landet nu! ... s Pcosten Melander tycktes icke anse tillståndet allvör firtvifladt; der religiöst lif visar sig, anförde han, der fianes ock sedlighet. Han åberopade ock Pauli or: det måste ju vara parti bland eder, på det de rivsinniga må varda uppenbarade. För öfrigt fick man af hr pros:ens an örande veta att en inre missionär för huvuisteden redan skall vara an!ag2o. Men det är icke rog, sade han; det vore icke nog eu ha en i hvar församling. utan det stul: vara fyra eler fem! Biskop Fohlerantz, medlem ef utskottet, förkla rade av dess utlitande icke innebure nigot underkännande ef Stockholas presterskaps verksamhet; hr biskopen, som i 20 år undeivist och pröfvat Stocksolms-presterna, vore derigenom sirskiljt i tillfäle a:t visorda ej mindre detas nit än deras kunskaper. Da åtta puskterna kunde ense; mind:e nödiga, men å minstone skulle de bidraga att ge stöd åt . . . re. uppfattade ej slu.er af meningen. Mot förelsget i hr Bråkenhbjelms reservation, om tvenne bögmessor, den ena med en predikan enfaldigsre än den andra, anmärkte hr biskopen att detta skulle leda till den secparatism man vil undvika. (Forts. fö jer). me Utskottsbetänkanden.