AVIV IVIJUPej (Insändt.) Eref från en Sjöman, (Forts. f. Lördagsbl.) Det andra af skärgårdsflottans i förslage uppgifna ändamål, är att operera i samban amed, och understödja armåeen. Detta skull man kunna kalla en historisk taktik, som va mera tillämplig då vi egde Finland, än hvac den ru kan komma att blifva. Du måste här. vid märka att svenska armåen i Finland stod med sin högra flygel mot kusten. Allt som den ryckte fram eller tillbaka borde således skärgårdsflotian, för att kunna gifva flygelbetäckuing följa med. Sverige såsom moderland lig bakom krigstheatern och det var således af wigt att hålla vägen öppen för transporter, umdsättningar af alla slag. Skärgårdsflottan uttförde, eller gjorde möjliga dessa transPorter, maen icke ensam, ty hade icke svenska linieflottam varit i sjön och derigenom tvingat den ryskaa att, till Cronstadts och Petersburgs betäckardde, hålla sig samlad inom Finska viken, så hhade fienden lätt kunnat stationer några skeppp i Ålands haf, samt derigenom afskära Finhland från Sverige, då skärgårdsflottan icke skulllle förmått att retablera sambandet. Emellertidd äro förhållandena annorlunda nu. Om fienden skall anfalla oss till lands, så måste det ske inom Sveriges egna gränser. Då finns icke längre rågon skärgård i flanken eller bakom svenska armåeen. Dess förstärkningar och transporter komma icke, och behöfva icke öfverfara något salt vatten, ty de skola tagas från det inre af landet, eller hvad är annars meningen med Carlsborgs jättefästning och hela (centralförsvaret? Med fuillkomlig säkerhet kan förutsägas: att skärgårdsfflottan, vid ett fiendtligt infall i Södra Sverijge, icke kan vara vår armå till någon nytta, ty fienden kan beherrska kusten ända till Kalmar, och nordligare om så skulle erfordras. Men, ehuru förhållandena, såsom jag nyss nämnde, äro väsendtligen olika nu och då Srerige egde Finland, så är det dock långt ifrår mig att vilja bestrida att skärgårdsflottan, wnder vissa förbållanden, inom ,den slutna skärgården,, kan göra en arm stora tjenster. Dock måste jag såsom högst olämplig anmärka den utsträckning af tjenster åt armeen som grefve v. Platens förslag afser, i det han föreslir en så mångsidig exercis åt skärgårdsflottans bemanning, att den ska!l kunna slåss lika bra på land som ombord på sina slupar, d. v. s. utgöra väl exercerade soldater. Hvad blefve väl följden om t. ex. skärgårdsflottans halfva besättning sattes i land för ati tillsamman med armeen leverera batalj? Jo, naturligtwis: att om vi finge stryk, så hade fienden på en gång slagit både armåe och skärgårdsflottta, ty med halfva besättningar vore skärgårdstfartygen redlösa, och hela flottan ur stånd att uppfylla sina maktpåliggande värf. Hvilken befälbafvare skulle väl våga att sålunda blottställa sin flotta? Den fiendtlige chef som erhållit kunskap om att 6 åa 7000 man landstigit från skärgårdsflottan, skulle väl, om han hade hufvudet på rätta stället, göra allt för att med en öfverlägsen styrka slå, eller afskära dessa äfventyrare, som, om de exerceras aldrig så väl, ändock på land, såsom landtrupp, måste vara ovana och osäkra i sina rörelser. Skomakare blif vid din läst. Låt hvar sak vara för sig och äflas icke att slåss med samma folk på sjön och på land, ty resultatet blir kraftlösa halfheter på båda ställena. Det vore då bättre att från första början sätta 5 åa 6000 man mindre på skärgårdsflottan, och med dem öka armåen. Jag känner en gammal militär, som under 1788, 89 och 90 års krig hela tiden tjenstgjorde på skärgårdsflottan och som, utom en mängd småstrider, deltog i alla de stora affårer hvari skärgårdsflottan under detta krig uppträdde. Hen har försäkrat mig att landstigning iför att slåss tillsamman med armåen, ingen emda gång verkställdes. Han anser ati sådant al!drig bör ega rum, just af da skäl jag hör ofvan uppgifvit. Den gamle militärens åsigter mnå gälla hvad de kunna, så är det dock k-igserfarenheten som talar emot fredstheorierna. Den böjd till hvilken grefve v. Platen vill drifva skärgårdsflottans soldatexercis är derför icke af behofvet påkatlad. Den är kostsam och tidsödande under freden och till största delen öfverflödig under kriget och har gjort sig gällande på sednare tider, för att ge ett visst an